Det som finns att köpa i butiker är det som efterfrågas mest. Det finns olika i olika typer av butiker i kiosken vid tågstationen finns tidningar och godis i byggvarubutiken finns brädor och spik på en stormarknad finns lite av allt men egntligen inga specialvaror. I affärerna finns det som kunderna efterfrågar mest. Det är inte butikerna som bestämmer vad som ska säljas utan kunderna.

Ofta anklagas butiker för att sälja oetiska varor och visst kan butikerna ta sitt ansvar och dra in dem till viss del tycker jag att de ska. Problemet är bara det att andra butiker kanske inte gör det och då mister butiken kunder i dessa tider har inga affärer råd att mista kunder. För att överleva finns de varor som efterfrågas kanske trots att inte en enda av de som jobbar i butiken står för de varorna. Jag jobbar på en stormarknad som säljer mycket bra saker men det finns ägg från burhöns och danskt fläskkött att köpa där och några artiklar till som jag verkligen inte står för ändå jobbar jag där med en viss stolthet år efter år.

Kritiken är hård mot zoobutiker som säljer oetiska varor som grossistuppfödda importerade smådjur och till fel personer som stora fiskar som hamnar i för små akvarier eller marsvin som får leva ensamma. Visst kan man tycka att butikerna borde skärpa till sig på dessa punkter men de har det knapert de står och balanserar på ruinens brant konkurransen är hård i zoobranchen och de måste sälja för att överleva.

Jag tycker att ansvaret ligger hos konsumenterna ärligt talat det är du och jag som måste skärpa oss! Folk måste ju fatta att det är vansinnigt att köpa döda delar av grisar som är födda av suggor som levt hela livet fixerade eller ägg från höns som bor så trångt att de inta kan sträcka ut sina vingar i full längd. Fast folk vet att djuren har det så här köps produkterna. Allvarligt hur jävla dumma är folk egentligen! Allvarligt talat det är katstrof! Alla skyller på någon annan helst på butiken för den är ansiktslös men ändå konkret. Ingen vill förstå att det är de själva konsumenterna som är skurkarna här.

Det är klart att inte alla bryr sig så mycket som de borde om djur eller miljön eller om att människor i fattiga länder långt borta behandlas illa  men just när bilder på dessa eländen visas upp chockas de flesta. Det glöms ändå genast bort av någon anledning för strax köper de sin danska fläskfilé igen. 

Hur ska man få folk att bry sig? Hur ska man få folk att ta sitt ansvar som konsumenter? Jag vet inte.

Jag tycker ändå att var och en ska försöka. Man kan inte var medveten om allt men det man vet om kan man vara medveten om. Jag äter inte kött och om jag köper ägg i butik blir det KRAV eller sprättägg. Jag köper inte dun, jag köper inte päls inte ens immitationer som fejkpälskragar för att jag inte vill stödja detta. Jag undviker de hygienartiklar som mig veterligen använder mest djurförsök. Jag väljer bort jätteräkorna i min sushi. Säkert missar jag saker säkert slarvar jag med vissa saker jag borde vara medveten om. Ibland slarvar jag fast jag är medveten som med bananer som jag oftast köper KRAV men är det extrapris på vanliga eller att jag känner mig extra fattig kan det bli de andra. Erkänner.

Jag skulle dock ALDRIG köpa ett smådjur på en djuraffär. Jag vet att marsvin som uppfötts hos grossister inte haft det bra och jag vet att grossiterna inte kan tjäna så oerhört stora pengar på sina sina djurproduktionsfabriker så att det faktiskt borde straffa dem om alla tar sitt ansvar och inte köper smådjur i butik.

Att inte veta att det kan vara oetiskt ur djurskyddssynpunkt att köpa marsvin på en djuraffär är det enda skäl som jag anser giltigt att få utföra denna handling. Om man däremot är medveten om hur djurproduktionen och är engagerad i marsvinens situation men ändå köper marsvin i butik har man enligt mig verkligen handlat mot sina syften.  Jag vet att det för några år sedan var vanligt att folk organiserat köpte marsvin på butiker för att "rädda dem" och tyvärr inser jag att det fortfarande görs. Enligt mig är det fullkomligt VANSINNIGT. Vi vet ju redan att det är efterfrågan som styr utbudet i våra butiker. Köps ett marsvin ersätts det av ett nytt från grossisten som ser till att föda upp fler eller importera från platser vi inte har någon inblick i. Om man tycker det är kul att rädda marsvin finns andra att rädda de som sitter i en butik kommer ju ändå någon snart att köpa. Det räcker som sagt att de som inte vet vad de gör stödjer denna verksamhet av misstag. Förhoppningsvis kommer dessa inte att göra om sin dumhet man får hoppas att marsvinet de köpt får dem intresserade och att de söker information så marsvinet får det bra och att de nya ägarna förstår var man etiskt köper marsvin.

Kom ihåg att det är ALLAS ansvar att göra vår värld till en bättre plats att leva på. Det är ditt och mitt ansvar inte någon annans.

Ja jag är helt galen i harlequin/magpie. Älskar teckningen älskar temperamentet. Bästa marsvinen!

Här kommer lite bilder på godingar!

Alla marsvinen äe på plats och alla grupperna är redan hyfsat harmoniska allt gick så bra. Jag tycker mig vara säker på att både Leia och Homsan är dräktiga och tyvärr lika säker på att Kida inte är det. Nu är det bara att vänta på kullarna.  Väntar också på ayy Cornelia och Bill och Indis och Smurf ska para sig och för tillfället nyfiknast väntar jag på att Kida ska... eller inte ska brunsta om.

Jag jobbar i helgen. Detr känns väldigt bakvänt eftersom jag bytt denna helg så nu blir det tre helger i rad på jobbet fast sen i mars blir det tre helger i rad lediga istället. Det känns bakvänt på alla sätt inte bara att det är en invand ledighelg jag jobbar också nu tillsammans med folk jag aldrig brukar jobba helg med och även dagarna är tvärt om så gör jag lördag morgon och söndag kväll istället för tvärt om som jag brukar. Inser hur mycket vanedjur jag är dett känns verkligen konstigt.

Hur jag klurar. Det är kul. Stamtavlor, almenacka, vikttabeller och mitt fiffiga diagram över släktskapet på mina avelsdjur har studerats intensivt de senaste dagarna.

Man har en plan man sätter den i verket och så fungerar det inte! Dumma marsvin. Plan B är nog trots allt lika bra har jag kommit fram till, kanske är den bättre men det är ju inget man kan få reda på. Kida och Sir har nu parat sig på tredje brunsten det är inte ett bra tecken troligen blir det inget där. Synd för det kändes som en kononkull. Mina värsta farhågor är att det är Sir som inte längre är så fertil som hans matte vill att han ska vara. I bästa fall är det bara så att Sir och Kida inte får till det med just varandra.

Nu är det dax att flytta om djur eftersom Leia börjar puta lite hon måste in i sin honflock där kullen ska födas så snart som möjligt. Homsan har inte brunstat om vad jag märkt och jag hoppas hon är lika dräktig som Leia. Kida måste delas från Sir innan hon brunstar om för fjärde gången så jag kan flytta henne till Calle istället så fort jag vet hur det är med hennes tillstånd. Så nu gäller det att ha planen helt klar innan storflytt till helgen vill inte behöva ändra för mycket för djurens skull. De tre honorna som suttit med hane ska in i varsin honflock i stora skåpet och Cruella ska flytta ihop med Bill och Indis med Smurf. Om jag ser att Kida brunstar ska hon sättas med Calle direkt då det händer annars får jag vänta och se hur det är med henne har jag tur blev det ungar med Sir på tredje försöket. Dolores som ska sättas med Ali får vänta lite för annars blir det för många kullar samtidigt. Puh så får det bli! Spänningen är total! Bebissjuk och längtar så efter de kommande ungarna. Så nyfiken och förhoppningsfull att jag kan spricka!

Inga kullar sen oktober och inga utställningar sen november. Utställandet längtar jag efter nästan lika mycket som kullarna. Så jag planerar där också klämmer på och granskar mina fina marsvin och försöker bestämma mig för vilket gäng som ska till Kallhäll. Inga rasdjur är aktuella just nu och inte heller pethanar eftersom jag ska döma dem. Pet honor är de jag funderar på nu. Det är svårt eftersom jag vill ha så få som möjligt eftersom jag ska hinna döma i lugn och ro... fast hur jag än vrider och vänder på det så är det rätt många jag vill ta med. Tokigt. Jag har FÖR fina marsvin.

Antar att alla som är lite insatta i marsvinens situation är överens om att grossisternas storproduktion av marsvin inte är bra för djuren. Jag tror att alla som anser att marsvin överhuvudtaget ska få existera som husdjur bör födas upp under helt andra förutsättningar.

Jag har inte riktigt fått kläm på vad de stora kritikerna till uppfödandet egentligen menar när de skriker att man inte ska sätta nya marsvin till världen så länge det finns marsvin på Blocket som behöver hem. Jag vet inte om de tycker att husdjur däribland marsvin är etiskt fel i sig och att vi ska sluta hålla djur som husdjur och därför sluta avla på dem. Eller att grossistproducenterna ändå sprutar fram så mycket marsvin att vi som gillar marsvin ska koncentrera oss på att städa upp efter dem och ta hand om alla de som sålts på djuraffärer som någon sedan ledsnat på och deras avkomma som tillkommit av grossiternas och affärernas slarv. Eller att rasavel och utställande är oetiskt i sig och tillåmed ett sämre alternativ än massproducenternas storproduktion i trånga grupper med honor som får kull på kull tills de stupar, skötta av personal som inte har koll på ungarnas födelsedatum, struntar i ohyra och ohälsa och sen transporterar djuren till butiker som behöver tjäna pengar och säljer dem till vem som helst bara de betalar. Nåja hur jag än försöker får jag inte ihop deras argument. Resonemanget håller inte ihop. Antingen håller det inte ihop för att de utelämnar åsikter och information som man behöver för att förstå hur de resonerar. I så fall undrar jag vad och varför? Eller så har de olika anledningar till sin slutsats och inte kan vara så precisa i sin argumetation för då tappar de följare och därför tvingas vara så luddiga att jag mfl. inte fattar ett skit av vad de egentligen menar. Eller så är de bara korkade.

Om man nu utgår ifrån att marsvin är trevliga husdjur och att folk vill leva med marsvin så måste det ju finnas marsvin i vårt samhälle. Jag tycker att marsvin är underbara djur och att både marsvinen och deras människor tjänar på att det finns marsvin som husdjur i vårt land. Det är ju så att det finns massor av folk som vill ha marsvin, det finns en marknad. Om det då ska finnas marsvin måste de ju komma någonstanns ifrån. Jag och många med mig anser inte att marsvinen ska komma från dåliga miljöer och faktiskt utgår jag från att grossiternas massuppfödningslokaler är en dålig miljö för marsvin. Grossiterna som kommer inte att sluta med sin verksamhet så länge de kan tjäna pengar på det. För att få dem att sluta spruta ut marsvin måste de konkurreras ut. Min åsikt är att man måste få marsvinsköparna att förstå att låta bli att köpa marsvin som kommer från grossist och istället köpa djur från mindre uppfödare som i nästan alla fall har en bättre djurhållning. Man måste styra om marknaden med information. För marsvinens skull tycker inte jag att vi ska acceptera att grossiterna styr marknaden utan det behövs alternativ. Om vi bara fortsätter att städa efter dem utan bryta mönstret kommer detta bara att fortsätta.

(Oj så långt detta blir hoppas någon orkar läsa)

Det behövs alternativ. Det behövs uppfödare som satsar på god djurhållning och som ger god information till sina djurköpare för en god start för både marsvinen och deras människor. Det behövs faktiskt många fler uppfödare av denna typ för att kunna konkurrera ut grossiternas smutsiga produktion. Ju fler som köper marsvin från privata uppfödare desto fler vill göra det i framtiden. Folk pratar ju med varandra och information sprids på nätet. Vi uppfödare måste vara med nu och möta marknaden framförallt måste vi bli fler. Marsvinen som föds upp privat av SMFuppfödare och andra är bara en väldigt liten del av de djur som säljs som ungar i vårt land de allra flesta kommer från butik. Trenden vänder fler och fler söker marsvin hos uppfödare men det finns inte marsvin så det räcker hos oss. 

Jag bryr mig inte alls om om marsvinsuppfödare föder upp rasdjur till utställning eller satsar på rena sällskapsdjur. Det som är viktigt är att ha en god djurhållning, informera köparna om skötsel, sälja tama hanterade djur som är svåra att ledsna på, friska djur utan ohyra och ärftliga deffekter. Alla avelsdjur bör väljas med omsorg för hälsa är viktigt om det är rasdjur eller inte spelar ingen roll men en viss koll på stammen är nödvändigt för att kunna garantera friska djur. För att klara av detta ska man ha en god kunnskap om marsvin och det får man inte hur snabbt som helst det krävs år som marsvinsägare innan man kan tillräckligt för att kunna föda upp. Man måste också vara noga med att inte starta för snabbt för man måste vara medveten om att det är jättemycket jobb med dessa djur och ju fler man har desto mer jobb. Starta sakta och försiktigt ingen blir lycklig av att man går in i väggen speciellt inte marsvinen.

När man ändå håller på så kan man gärna bli SMFuppfödare. Att föda upp rasdjur är en extra krydda. Att åka på utställning är jättekul. Att sälja sina ungar som regstrerad uppfödare är hur lätt som helst köparna hittar en av sig självt och man behöver inte sitta med osålda djur... inte numera de sista åren har det hänt massor på den fronten. Det finns massor av raser och varianter som förtjänar fler uppfödare. Några försvinner för att det saknas uppfödare det är synd då jag anser att mångfalden på raser och färger är en av marsvinens roligaste fördelar. Samtidigt tycker jag inte att alla SMFuppfödare nödvändigtvis måste föda upp rasdjur jag tycker petaveln ska få ett större utrymme och större status innom SMF.

Grossiternas övertag på marsvinsmarknaden måste minskas. Enligt mig kan det bara göras genom att ge marsvinsköparna ett alternativ. Man ska inte tjäna pengar på husdjur det gör man inte som hobbyuppfödare det är annat som ska styra som kärleken till marsvinen som individer kombinerat med genetiskt intresse tex.

Jag har kanske inte hundra koll på statistiken men jag tror att det var minst tre år sedan det bodde färre än 30 marsvin här senast. Just nu är 11 burar bebodda och det var länge sen det var färre än 13 igång. Jag har ju ändå väldigt många marsvin ingen tvekan om det men det känns ganska luftigt och skönt åtminstone var tredje kväll då jag bara behöver mocka tre burar istället för det vanliga fyra eller fem. Naturligtvis beror det på det stora frånfället förra året vilket jag verkligen hade velat slippa men måste ändå medge att det är skönt med en mindre skara smågrisar. Jag behöver skärpa upp min avel lite också har varit väldigt kräsen med avelsdjur på senaste tiden och det måste jag fortsätta att vara nu har jag en del utrymme för nya djur trots det ska bara de bästa sparas. Dels för att jag vill hålla antalet djur så lågt det går och dels för att jag vill ha bra djur. Samtidigt måste det ju födas en del kullar här för att det ska finnas en möjlighet att väldigt bra tecknade magpies överhuvudtaget ska kunna födas. Det är så svårt med denna teckning att få allt rätt så det behövs så mycket tur och det är klart att chansen att få bra tecknade magpies ökar om det föds fler ungar. Svår balansgång. Är febrigt nyfiken på de nya kullarna och bevakar Homsan och Kida oroligt för i dagarna bör de brunsta om om de ska göra det HOPPAS INTE jag vill att de ska vara dräktiga. Leia är troligen dräktig.

Antar att jag utifrån framstår som Crazy cavy lady. Kanske är jag det också vet inte riktigt hur man definierar begreppet Crazy cat lady om det bara räcker att ha många djur som tagit över ens liv så kvalar jag lätt in till titeln men om det krävs ett visst mått av tappad kontroll så är jag inte där. Jag anser ju att för många djur inte har med antalet att göra. Ett marsvin är oftast för många är man så dåligt påläst på marsvin att man inte förstår att de är flockdjur och ska ha sällskap av minst en till artfrände ska man ju inte ha några marsvin alls. Ska man å andra sidan föda upp behöver man minst tio för att det ska fungera och med min knepiga variant känner jag tydligt att det inte räcker. Jag har haft strax under 20 avelsdjur de senaste åren och det funkar bra på alla plan det är lagom, det blir lagom många kullar, jag får plats och jag hinner ta hand om dem. Så har jag ju mitt pensionersgäng det är djur jag inte vill skiljas från de är inte förhandlingsbara vissa stanna här livet ut. För mig skulle det vara så tråkigt om jag skulle ha som mål att sälja alla efter avel. Jag skulle inte orka engagera mig lika mycket i individerna om jag skulle känna mig tvungen att sälja dem efter en tid. Nu tillåter jag mig att bli kär i mina djur och de som jag är kärast i stannar för alltid. Det är så skönt att tillåta sig det men det är också i detta som Crazy cavy lady kan skymta fram. Nåja jag försvarar mig med att kärlek måste finnas i uppfödningen jag måste låta känslorna finnas med för att orka med allt jobb. Det finns också ett praktiskt värde i att behålla en stor del pensionerer jag får en ovärderlig inblick i hur djuren i mina linjer åldras. Hälsan är trots allt det viktigaste att tänka på i avel och långa friska liv bör ju eftersträvas därför är det viktigt att se vilka åkommor som kan dyka upp på ålderns höst.

Just nu känns det som inget egentligen händer. Inget att rapportera allt är lugnt och behagligt jag är inte så stressad över någonting. Djuren mår bra och allt tuffar på. Det är ju bra. Är inte så van vid det det brukar vara kaos mer eller mindre och fullt med stress. Jo då jag har en del att göra såklart men det är dåligt med spänning just nu.

Antar att jag är van med en massa marsvinshappenings kullar, ungar utställningar och annat. Inget sånt på ett tag men jag börjar ana att Leia är dräktig och i veckan som kommer ska jag hålla ögonen på Homsan och Kida och hoppas att de inte brunstar om. Så det finns lite spänning att se fram emot.

Nu flyttade Eulalia inte för att jag ville bli av med henne eller för att jag inte tycker om henne utan för att jag måste avstå några av mina vuxna djur. Hon är inte två år än och ändå pensionerad. Hon är helt frisk så hon har förmodligen många år framför sig i sitt nya hem. Jah har tagit rätt beslut men det svider i hjärtat det känns som jag sviker och väljer bort henne.

Det nya hemmet känns perfekt! Lycka till Eulalia!