Igår åkte jag då till veterinären med Uffe och Lily. Det var dax. Uffe hade tappat så mycket vikt och magen började krångla ibland satt han och hade ont någonstanns. Även om han var aktiv och matglad så var det tydligt att något var väldigt fel och att det blev allt värre. Nu känns det skönt att han fick somna innan det gick för långt och att han fortfarande hade mer glädje än sorg kvar till slutet. För Lily var det mer akut alla urinvägsinfektioner tog knäcken på henne. Hon var inkontinent och sårig i rumpan trots mitt tvättande och smörjande. Nu fick hon en till urinvägsinfekton igen liksom så då var det dax.

Båda var härliga marsvin med starka personligeheter jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om dem men det känns för tungt att göra det nu. Jag nöjer mig med att de är oändligt saknade ochför alltid älskade. De har förgyllt mitt liv de senaste fem åren. Tack älsklingarna.

Saknade är de och ledsen är jag men det känns också skönt att det är över. Det var rätt beslut det var det bästa för Uffe och Lily. Det känns också som jag har städat det låter knäppt och okänsligt men det är skönt att det inte längre sitter två skruttiga halvsjuka marsvin här nu är alla friska och pigga. Eller nja... kanske lite UVI på Safari igen... hm men inte så farligt har ögonen på henne.          

Jag har nog fler bilder på de två i bloggarkivet men hittar nu bara ungdomsbilder och bara en bild på fina Lily... nåja.

Idag på morgonen åkte Lisa, Nagini och Cruella till sitt nya hem utanför Örebro. Känner på mig att det blir jättebra. :-) Lisa och Nagini var här bara en vecka med andra ord. Det har alltså försvunnit fem vuxna marsvin härifrån på två dagar. Det känns i på stämningen i lägenheten. Så strax ska jag städa ur burar, hus, vattenflaskor och transporter det känns tufft att städa bort dem. :-(

I morgon ska det flyttas marsvin. Terabyte ska in i tantburen. Lille Tristan ska flytta från mamma och gänget ihop med Sir och sin nya livskamrat Skalman. Dolores som är dräktig ska flytta från Alimemazin och in i en honflock. 

Cornelia kan föda när som helst...

U-tvillingarna har fått namn efter figurer som ofta förekommer i sagor. Den vite pojken ska självklart heta Unicorn och lilla söta magpieflickan som kanske rent av stannar heter nu Uggla. de är helt fantastiska och härligt försekomna då de struttar runt och undersöker allt. De testar att springa och hoppa och allt... jag menar allt ska man smaka och bita på. Himla gulligt igår kväll då mamma Kida åt ur matskålen och ungarna försökte göra som mamma men inte riktigt fattade grejen så de satt båda två och knaprade på matskålenskanten.

H lanar.

Jag tonade håret nu på morgonen och passade tydligen på att tona kinden också. Det går inte bort riktigt men äh spela roll.

Snart ska jag iväg och jobba. 

I går kväll föddes Kidas och Sirs tvillingar. Slå mig hårt eller be mig åtminstone att sluta gissa hur många ungar som ska komma i kullarna jag är värdelös på det! Trodde Kida skulle få minst tre ungar och tippade på fyra... say no more. Till mitt försvar kan jag medela att de är stora. Den vite hanen vägde 120g och magpiehonan 117g. De är stora och fina och allt ser bra ut. De promenerar redan runt i buren och ser söta ut. Terabyte vill gärna kidnappa småttingarna men Kida står på sig de är hennes!          

Som synes är honan riktigt fin. Det saknas lite mixade fält på ena sidan och ja hon har inte så mycket mixat. Det kan höra ihop med vitfläck så vi får se hur det är med vita tassar. Det syns inte så bra då de är helt nyfärska så hon får växa lite så får vi se vilken färg tassarna har och hur hon utvecklas. Kanske stannar hon.

Tre kullar har kommit och ungarna är så fina att jag vill spara en från varje kull. Det är bra men så kan det helst inte fortsätta... jag kan ju inte ha hur många som helst heller ju.

2014 är de små kullarnas år. Tre kullar och bara 8 ungar. 8 stora präktiga ungar. Rätt bra faktiskt.

I går kom Nagini och Lisa tillbaka för omplacering. De är jättefina friska och har haft det bra. Antar att de inte stannar här så länge.

Trots att jag kämpar och stretar och cyklar och bär saker både på jobbet och hemma brukar min kropp inte göra ont... ja förutom knäna då och då men nu har jag ont. Min nacke har varit lite stel och molvärkande periodvis sen i höstas och i tisdagskväll pjongade den till i nackspärren från helvetet! Fy så fruktansvärt ont jag fick. Dan efter åkte jag till jobbet bara för att jag fått en tid hos massören som kommer till mitt jobb ibland. Hon bekräftade att det fanns en rejäl låsning i min nacke och hon mjukade upp den. Jag åkte hem kunde ändå inte lyfta armarna högre än magen, inte lyfta tunga saker eller titta åt sidorna jag kunde med andra ord inte jobba. Sjukskrev mig igår också så jag var hemma och tycket att det släppte lite under dagen men på kvällen var det värre igen. I morse när jag vaknade hade jag lika obeskrivligt ont igen. Jag spänner mig jag vet att jag spänner mig. Ska sluta med det. Ätit värktabletter nu. Ska duscha varmt och länge strax och sen ska jag ut och gå... det är ju inget fel på benen. Hoppas det det släpper igen. Det gör så ont trots pillren att jag får tårar i ögonen då jag gör en olämplig rörelse. Fy!

Tur att det finns spännande magar här hemma då! Kida ska få sin kull innom en vecka. Hon är rund men inte brutaltjock fast magen känns kompakt hårdpackad så jag gissar att det är tre eller möjligen fyra där inne trots allt. Hon mår bra och äter som hon ska så här långt finns ingen orsak till oro. Igår plockade jag upp Cornelia för att känna på hennes nu synliga kula om jag möjligen skulle kunna känna fosterrörelser tycke att det kanske var dax. Jamen oj så dax det var! Tydliga sparkar både här och var mycket större och starkare än jag väntat mig. Jag missade Cornelias och Bills parning helt och nu inser jag att de måste ha fått till det ganska genast efter jag satte ihop dem. Skulle tro att denna kull kommer inom tre veckor och inte alls i nästa måndasskifte som jag räknat med. Spännande! Indis börjar puta lite hon också men där vet jag parningsdatum de ungarna kommer första veckan i maj. Dolores verkar också dräktig hon dricker massor av vatten och ingen ombrunst i sikte.

Sex kullar hade jag tänkt mig att det skulle komma under våren de två första har redan anlänt med totalt sex bedårande välskapta exemplar. Det var exakt två veckor mellan kullarna. Nu kommer Kidas kull tre veckor efter Homsans och så cornelias och så Indis och sist Dolores. Jag hade tänkt mig två små ihopklumpningar med tre kullar i stöten men istället kommer alla sex kullarna som ett jämt pärlband genom tiden. Lite trevligt men otippat.

Idag är äldsta kullen fyra veckor vilket innebär att bröderna Socker Conny och Skalman ska flytta från födelseflocken till en manlig uppfostrare. Jag har inte riktigt bestämt mig vilka hanar som ska få den äran. Jag tänker dela pojkarna för de ska inte flytta tillsammans skalman ska om två veckor få sällskap av Tristan för de ska sen till samma nya hem då tänkte jag att de och deras uppfostrare ska få stora buen i ett par veckor. Socker Conny kommer eventuellt att stanna här så han ska få en annan uppfostrare. Alltså jag måste bestämma mig strax... men det är svårt.

På torsdag nästa vecka kommer Nagini och Lisa tillbaka hit för omplacering. Ska bli kul att träffa dem igen och jag förväntar mig att få tillbaka välskötta trevliga marsvin. Ska inte vara så svårt att hitta nya hem till två honor inte.

Tristan blir namnet på lille killen i T-kullen han är nu bokad och ska flytta tillsammans med Skalman ur S-kullen. Han och sytrarna Tuvstarr och Too-ticki mår bar fint och är allmänt underbara.      

S-kullen växer också och frodas och jag har ett lyxproblem utan dess like. Både Surtant och Socker Conny är riktigt fina jag har svårt att välja.

Häxan Surtant. Söt som socker men lite trista öron. Hon är bättre tecknad än sin bror men inte lika galet snygg.    

Socker Conny skitsnygg kille med en helt perfekt kropp så himla fin. Bra öron men inte riktigt lika bra tecknad som syrran.    

Skalman den i kullen som inte kan bli någon keeper han är för ljus och är rätt kasst tecknad. Lika söt som sina syskon förståss. Han ska flytta ihop med lilla Tristan.    

Just nu är det ihopsättningar som gäller. Indis och Cornelia är dräktiga och håller just nu på att flocka in sig i sina nya honflockar.

Lily som mått bättre ett tag ser risig ut igen...

Här är underverken! Den lila flickan stannar såklart. Namnen ska bli sagonamn på T inte riktigt färdigt ännu.          

Nyss födde Homsan tre ungar snabbt och smidigt. 

En self black hona på 100g

En black foxpie hane på 87g

En troligen foxpie hona på 92g

En lila hona som inte är self blev det rätt nöjd kan man säga!    

Bilder kommer.

Nu kan Homsan få klämma ur sig sina ungar när som helst det är dax. Hon äter bra och ser ut att må prima det känns skönt nu är det bara att hålla tummarna för en lyckad förlossning och pigga fina ungar. Nu är hon riktigt tjock det har hon varit sista veckorna men eftersom magen kom så sent tror jag snarare att det är få stora än många små där inne men som jag sagt det förut jag är helt vädelös på att gissa antal ungar i magarna. Vad det kan bli för färger vet jag därmot säkert hela 18 olika färger och teckningsvarianter väntas. I vanliga fall brukar det vara tre olika tänkbara om ens det i våra kullar black magpie, de white och i vissa fall även cocolate magpie. Nu i Homsans och Smurfs kull och senare även i Indis och Smurfs kull kan det bli de white, pe white, black, lilac, cocolate och beige. I alla färgerna utom de vita kan också komma i magpie, self, fox och foxpie det sista hittepåord för teckningskombon.

Leias ungar växer och frodas de är underbara och mår som de ska. Jag har bytt namn på en kille så nu är det Häxan Surtant, Socker Conny och Skalman som gäller det blev bättre.

Ute är det snö... massor av snö och jag är förkyld.

Luckybucket fyllde fem år igår. Grattis! Så nu är det två 5+are här igen.

I lördags var vi på Kallhällutställningen. Jag dömde pet kul men fruktansvärt svårt i finalen eftersom jag bara hade tre placeringar och helt ärligt ville placera alla och några till. Extra jobbigt eftersom det  var U-finalen och jag gjorde de unga ägarna besvikna. Mina egna djur placerades inte heller... rätt åt mig. Nåja tre silverkort och två i varje final är inte så dåligt.

Bebisbild på femåringen Luckubucket. Hon är den svarta på bilden hennes systarar Zezima och Pathmage finns inte längre i livet men Lucky är riktigt pigg och frisk för sin ålder.