I lördags passerde jag Tierp för att besöka en marsvinsutställning i Hållnäs. Det är något speciellt med marsvinsutställningar. Blir lite lätt fnissig när jag tänker på att Den person som gärna sprider skit om SMF påstår att medlemmarna snackar skit om varandra och är allmänt otrevliga mot varandra hon kan knappast ha besökt de utställningar jag varit på. ;-) Jag skulle nog säga att jag sällan befunnit mig i trevligare sällskp än just på marsvinsutställningar. Vi har helt enkelt skitkul och hejjar på varandra och utställningsdagarna brukar vara oerhört trevliga tillställningar och i Hållnäs var det som vanligt en mycket trevlig dag.

Bara ett djur hade jag med mig att ställa, Pansy som tog sitt andra cert. Jätteglad :-D. Dagen ägnades mest åt att döma Pet. Det var jättekul och lite svårt för alla marsvinen var så fina och alla var mer eller mindre väl förberedda. Det är så kul att få träffa så många fina marsvin och deras trevliga ägare. Det känns som jag fick till en rättvis bedömning och jag känner mig nöjd. Jag hoppas också att jag kunde dela med mig av lite tips till utställarna som de får nytta av.

I dag var jag i Tierp igen. Min gulliga farmor är gammal nu och skruttig vilket inte är så konstigt med tanke på att hon är 91 år. Av någon märklig anledning (läs platsbrist) har de lagt henne på Tierpssjukhus. Hon hade ju brutit benet men det är läkt nu och tanten måste flyttas. Hon är för skruttig för att klara sig hemma nu men för frisk för att ligga på sjukhus därför var det vårdplaneringsmöte idag. Det blev bra tycker jag hon ska till vårdhem och hon förstår det och accepterar det. Man vet aldrig med farmor hon kunde ha blivit skitarg eller hon kunde ha haft en dålig trött dag då hon bara sover och är rätt snurrig. Idag hade hon en bra dag och visade massor av sin sköna humor. Gulliga roliga envisa farmor!

Vill helst inte skriva det här inlägget alls. Det är så jobbigt. Två marsvin har dött här innom loppet av ett dygn... nej det är inte smittsamt bra outhärdligt. Ett sorgligt stort hål har de lämnat i mig.

Troja klarade sig inte trots allt. Hon kom igen och åt men då kolappsade hennes mage. Tror inte magen tålde att hon började äta igen. Det bara rann ur henne och på förfärnde kort tid med magåkomman dog hon. Jag är chockad och förtvivlad fina Troja bara ett år gammal. Saknar dig Knas-Troja!

Så är Poppy borta fina snälla gosiga pussiga Poppy. Saknaden efter henne är enorm, hon har ju alltid funnits... nåja i drygt 6,5 år i allafall. Poppy var gammal lite halvblind och ganska heldöv men annars pigg tills sista veckan. Nåja jag hade sett att hon plötsligt började se gammal ut och att magen putade skumt. När hon plötsligt blev sittande med uppburrad päls och huvudet in i hörnet utan aptit anade jag att det var slut på Poppys vackra saga. Jag tänkte först stödmata henne och få igång henne igen men när jag kände på hennes putiga mage fanns det något stort och hårt där inne.Detta något måste ha växt med rasande fart och det vara bara att inse att gammeltanten inte skulle komma igen.

Jag saknar er älskade. Orkar inte skriv mer det gör ont.  

Ja fy det var eländigt med Trojas kull jag har varit helt bedrövad. Det har också varit lite oroligt med Troja själv hon var inte jättefräsch efter förlossningen, faktiskt ganska eländig. Oroande men när jag kom hem efter jobbet igår såg hon lite piggare ut på ögonen och hon åt bra tyckte jag. Nu på morgonen kan jag säga att hon är tillbaka på rätt spår hon kommer att bli bra igen lilla Troja. God mat och lugn och ro så blir hon nog snart helt återställd.

Däremot mår inte min gammeltant Poppy helt bra. Svårt att säga vad det är hon äter bra men sitter och burrar lite med huvet in i ett hörn mest hela tiden de sista dagarna. Oroande. Misstänker att åldern kommit i fatt henne och slagit ut något viktigt i hennes kropp. Tanten är 6,5 år. Lilla Poppypums.  

Som kontrast till de tråkiga bilderna i förra inlägget kommer nu bilder på min ljuvliga keepers.

Lilla Kida från Ynks och Aragorns kull ikommer att stanna här. Trevlig stam, bra öron, bra typ, bra färg, söt som tusan men inte så bra tecknad men tillräckligt med andra bra kvaliteter för att få stanna här och ingå i mitt avelsprojekt. Välkommen undrbara lilla Kida!  

Kom på att jag inte presentert Indis heller. Det tog ett tag att komma fram till vilken av systrarna som skulle stanna. Det blir Indis hon har något bättre typ och inget öronveck men det var inte lätt då de var så jämnbra. Indis är dotter till Pansy och Eliot så hon är lilacbärare och ska ingå  det spännandeprojektet. Välkommen lilla försynta söta Indis.  

I går kväll fick Troja sin kull. Det var inte kul. SJU UNGAR var det helt galet. Inte konstigt att hon var lite eländig de sista veckorna.

Jag hörde något skumt i köket och kom in precis när unge nummer två fötts. Ettan var död redan jag vet inte om han född död men tvåan tog några andetag och jag hjärtat slå under det tunna skinnet. Så kom nummer tre och hon levde och kunde andas. Fyran var död och femmn tog några andetag innan han gav upp. Sen var det stopp men Troja krystade vidare så fler fanns det där inne. efter ett tag försökte jag hjälpa henne tt lirka ut ungen men jag fick inget grepp. Det är en väldigt hopplös känsla. Turligt nog så tog det inte så förfärligt lång tid innan hon lyckades få ut den krånglande döda sexan som kom med nacken först och sjuan kom precis efter. Sju ungar! Duktiga Troja som orkade få ut alla!

Då hade jag sex döda ungar och en levnde liten flicka i BHn. Hon vägde 52g har jag för mig och var en av de minsta så de var stora. bara några dagar för tidigt födda var de men nästan pälslösa. Bild på den levande honan med sin mamma. Där ser man tydligt så lite päls hon hade.  

Hon var svag den lilla flickan hon kunde inte hålla värmen alls och klarde inte natten. Troja är trött och sliten men äter lite och är med liksom så jag hoppas hon fixar det här. Det är tufft att få så många ungar speciellt då hon ätit dåligt så länge.

kanske är det obehagligt att se men jag väljer ändå att lägga in bilder på de döda ungarna. Det är så sorgligt att de inte fick leva och de var ju små underverk ändå trots allt. Först en bild då flickan fortfarande levde och en med hela kullen på rad. Man fattar inte hur de fick plats i en marsvinsmage.  

Två honor och fem hanar var det. En self de white och sex nonself magpie efter mer noggrannt undersökande visade det sig var tre svarta och tre choklad. Lilla honan längst till vänster.

Troja ska få sina ungar på torsdag. Hon verkar pigg men är lite konstig hon låter piper med basröst (mörkt för ett marsvin) då jag tar i henne eller en burkompis passerar nära. Det där ljudet känns inte bra. Hon äter nog lite hö, kraftfoder och hon biter i grönskerna men det är inget tempo i ätandet. Hon känns tunn över ryggen och revbenen känns tydligt. Samtidigt ser pälsen fin ut inte skivad alls som hos uttorkde djur och ögonen ser klara och pigga ut. Det är mer fart på henne nu än för en vecka sedan då hon var lite trött och oavslappnad jag misstänkte även feber då för hon kändes varm och ögonen såg febriga ut. Jag antar att mitt eviga stödmtande har hållt henne på fötter. Jag matar med CC och fortimel så ofta jag kan många gånger om dagen. Nu i helgen nästan varanann timme. Det gör troligen skillnad antar att hon toxat ihjäl annars. Nä Troja ska inte ha fler kullar. Nu gäller det att få i henne energi så hon orkar får ur sig ungarna helst levande. De sprattlar och härjar där inne så ännu finns hopp. Orolig och lite tröttkörd på detta är jag.

När Terabyte skulle få sin kull i november så blev hon också dålig ett par veckor innan födsel. Hon satt på tå och ville inte äta. Då stödmatade jag henne och det vände direkt på ett par dagar var aptiten på topp igen och två veckor senare födde hon tre levande stora fina ungar och en dödfödd som jag skulle tro dog i samband med hennes ohälsa. Terabyte mådde toppen och tog hand om ungarna perfekt och har hämtat sig väldigt väl efteråt. Troja däremot kommer inte igen på samma sätt även om hon känns bättre nu än för två veckor sedan då hennes problem startade.

Det är stor skillnad på ders åkommor men stödmtandet har säkert räddat båda... ja vi får se hur det går för Troja...

För ett år sedan var vi vid Ngoro Ngoro...

Nu är jag i snöiga Uppsala. Igår fick jag en cykelkärra! Den är jättefin och rullar så smidigt fast stor är den så det är inte lätt att krångla in den i cykelkällaren insåg jag när jag kom hem med den. Nåja lite bök och meck kan det vara värt nu när jag slipper ha alla matkassar hängande på cykeln och sitta obekvämt i framkant på cykelsadeln när det ska fraktas hem höbalar på pakethållaren. Det värmer i hjärtat att snälla T tänkte på mig, såg mitt behov och fixade kärran. Tack snälla snälla!

Idag har jag fått en annan fantastisk sak. En teckning eller tre teckningar snarare i en ram som den fina men tyvärr saknade konstnären Sara Johansson tecknat. Det var en gåva från mitt jobb för att jag varit där i 25 år, absurt jag vet det. Jag skulle ju bara jobba lite extra där medans jag pluggade för tusen år sedan...eller 25 då kanske men blev kvar. Fantastiskt att få välja bild. Givande möte med Saras mycket trevliga syster E.

Jag är så glad över både kärran och bilden. :-D

Troja äter lite dåligt sen hon drbbades av de där sammandragningarna. Jag stödmatar massor så fort jag hinner. Det är lite oroande faktiskt med tanke på att hon ska orka föda kullen. Hon behöver mer energi än hon får i sig. Det är väl inte helt hopplöst men som sagt oroande då jag matat henne i över en vecka och läget är liksom samma hon kommer inte riktigt igång själv. Ungarna lever men jag hoppas inte på för mycket nu och riktar in mig på att få behålla Troja... eller ja det är klart jag hoppas att ungarna ska få leva. Nu är det snart dax i mitten av nästa vecka ska de födas. Jobbigt vill att de kommer ut och att Troja kanske kan komma igen efter det.

Uffe hade skadat sitt ena öga och jag blev hemskt orolig för honom också. Det var rinnigt och helt grått för några dagar sedan men efter tvättande och salva så ser det riktigt fint ut nu bara ett par dagar senare så det var inte så farligt. Det borde snart vara helt bra.

I morgon flyttar Idril och på tisdag flyttar Jorm. De andra har jag fått återbud på...

I dag fyller mitt älskade barn 16 år! För ett år sedan var vi i Tanzania. Nu är sonen och lanar så jag kan inte ens grattulera honom innan min urladdade telefon fått mat. Snart ringer jag honom och när han kommer hem får han tårta och presenter men jag tycker att han ska få lana ifred först för det är ju vad han vill!

I går var det utställning i Kallhäll. Fy så himla trevligt det är på marsvinsutställning. Jag hade jättekul trots två strukna djur och att andra fått stryka ännu fler. det var lite tunnt med folk för det var många som inte kom av olika anledningar.

Jag är så nöjd med mina djurs resultat. Hs härliga pet GP Botti blev Bis Pet 2 igen hon gillar att bli tvåa! Chokladfabrikens Space blev äntligen champion! Väl förtjänt och det ska bli skönt att slippa trimma honom. Han är inte speciellt ömhudad men bestämd å den punkten... han tycker det är onödigt och har sagt åt mig att jag inte får. Nu ska jag lyda. Sir Holmes har ju fantastisk kropp det kommer man inte ifrån men domren drog av på den brutna tån med all rätt och han fick se sig besegrad av Es Hemlis. Det var kul att visa upp honom i alla fall har inte fått iväg honom på utställning förut... ja tvekat på grund av tån.

Så var det årsmöte. Intressant och som vanligt lyckas jag få uppdrag men det är rätt trevliga uppdrag. Nu är jag Norrorts kontaktperson och valberedning till nästa år. Helt okej. Spännande diskussioner och interessat utfall på motinonerna om satin båda röstades igenom med 100% så nu om de andra lokalföreningarna röstar lika vilket jag förutsätter kan man inte längre regga satiner, eller ställa ut dem och de försvinner som raser i standarden. Bra äntligen tycker alla! Kan inte låta bli att lite fnissigt tänka på hur snopen en viss SMF kritiker skulle ha sett ut om hon beskådat med vilken självklart motionerna röstades igenom.

Så trött jag blev nu då! Två av de fem jag tänkte ta med mig till Kallhäll får jag lov att stryka. Aragorn har skadat en tå. Den är öm och jättesvullen precis i basen till klon. Vet inte hur han lyckats skada mittenklon på en baktass. Ja och lilla Homsan då gissa... ja visst, en hakböld inte stor men dock. De får vara hemma. Vi får se om Botti, Sir och Space också hittar på något för att få ligga hemma och lata sig istället för att snygga sig i Kallhäll.

Nu har jag äntligen reggat mina kullar. Vet inte varför jag inte fått tummen ur och reggat Jafar, Jorm och Jack Jack men nu är det äntligen gjort. Lilla kullen är också reggad nu och namnfunderandet är klart. Det tog ett tag att bestämma mig för det tredje namnet tillslut valde jag det jag tänkte först i alla fall. Hanen heter Kalessin, honan som är mest vit heter Katla och den honan som kanske stannar här ska heta Kida efter en hel del funderande.

Troja är jättekräsen på vissa grönsaker men i övrigt pigg. Håller ögonen på henne.

Jag har fått en ny förkylning. Jamen bra!

Farmor som ramlat och brutit sönder höften för ett par veckor sedan har idag flyttats till ett vårdhem i Tierp. Men hallå varför flytta tanten till världens ände? Hur tänkte dom där? Hur ensam blir hon inte när hon ligger där borta? Lilla farmor...