Jag har varit och är rätt rejält förkyld och lite sjuk sådär så jag har inte orkat presenterat mitt nya marsvin Flockdjurs Alimemazin. I torsdags åkte jag till Norrtälje med buss och mötte C som hade med sig Ali och hans bror som skulle lämnas till E senare samma dag. Det var väl inte det smartaste att ge sig ut på äventyr med feber och på vägen hem då tabletterna slutade verka var jag inte så kaxig. Jag cyklade med slutna ögon för jag inte orkade hålla dem uppe och backen bakom sjukhuset var oändligt lång. När allt var ordnat med marsvinet dunsade jag i soffan med hackande tänder och trodde minst jag skulle frysa ihjäl. Febertopp. Nu febrar jag inte mer men är som sagt redigt förkyld saknar smaksinne men hostar desto mer. Hemma från jobbet igår och idag. Oj oj stackars mig. ;-)

Som magpie betraktat är inte Ali något vidare. Han är rätt svart och oklar i teckningen och färgen är något bruntonad, underfärgen kunde vara bättre troligen mörknar han dock. Öron typ päls och kropp är väl helt okej men inget fantastiskt. Det är ju hans gener jag vill åt. Han är lilacbärare med Hollänsk mamma och pappan är fina Golem som föddes här i september. Tillsammans med Indis och Homsan ska Ali göra liac magpie är det tänkt. Kullarna kommer väl i slutet av oktober eller november. spänningen är olidlig!

Som synes är han ändå väldigt söt! Han är också en lättsam typ som tagit hitflyttandet med ro. Inget problem med aptiten minsann. Han verkar inte rädd för något och trivs redan ihop med snälle farbror Alastor som ska uppfostra honom tills han ska flytta ihop med sina snygga fruar.

Alla ungar jag har här är prydligt bokade en är dubbelbokad eftersom den som "kanske" bokat är himla dålig på att höra av sig och svara på mejl. Ungarna i Eulalias kommande kull är nog också bokade. Vårens sista kull kommer snart, inom en vecka är de här. Eulalia ser ut och gör precis så som jag vill att mina dräktiga honor ska, hon äter duktigt och ser ut att må bara fint. Jag håller tummarna och hoppas att få se födseln det var ett tag sen jag fick se en lyckad marsvinsfödsel. Jag hoppas också att världens bäst tecknade och på alla sätt perfektaste magpie tittar ut. ;-)

Babinski har varit lite risig vid ett par tillfällen på sista tiden. Vet inte vad det är. Försökte få veterinärtid igår men lyckades inte. :-( Vet inte vad som är på tok ser inga symptom jag känner igen men hon är inte jättedålig bara lite kräsen och inte riktigt på topp.

I morgon ska jag jobba 08.00-19.00 förkyld eller ej. Det blir många pengar med OB. Tur att jag känner mig mycket bättre idag. Det kommer nog att gå fint.

Bjuder på två bonusbilder på Leia bara för att hon är så söt.

Nu har jag vänt och vridit på Leia och Lina. Tittat och jämfört. Leia stannar. Det som främst avgjorde saken är underfärgen, Linas är förfärlig hon är vit under Leias är inte helle bra men mycket bättre. Jag känner mig nöjd. Välkommen att stanna lilla Leia.

Jag var ju lite tveksam att sätta ihop mina småhanar eftersom de var i värsta hormonåldern. Men så var det en som ville ha både Jack Jack och Ior så jag testade. Det gick hur bra som helst, helt perfekt faktiskt. De gjorde allt rätt och fick sitta ett dygn i hagen i hallen. Kompisar genast. Så nu har de flyttat hastigt och lustigt. Det blir bra. Mamman i familjen hade haft marsvin och var en stor marsvinsälskare som ställde kloka frågor och var riktigt taggad liksom äldsta dottern. Lycka till killarna jag tror ni hamnat rätt!

I dag kom våren på allvar. Jag har romenerat i dalen. det var helt underbart! Mycket vatten i Hågaån.

Något jag är himla bra på är att förhasta mig och ge efter för första intrycket. När det gäller stora beslut som tex. vilken unge som ska sparas i en kull vill jag alltid skynda mig. Gillar inte att dra på det fast jag ofta fått bevisat att det lönar sig att vänta eftersom ungarna utvecklas åt olika håll. Lina den fula ankungen har nyss blivit en svan. Ja pang så hände det! Hon har rätt korta öron och de har stått rätt upp jag kan inte hjälpa det men jag tycker att det är gruvligt fult. Så länge öronen stod upp har jag knappt sett henne möjligen muttrat lite över att det är synd att hon ska ha sånna öron när hon är så bra i övrigt. Plötsligt har öronen lagt sig och hon är ett helt annat marsvin!

Jag återkommer när jag vet vem som stannar. Leia eller Lina...

Puh... Zezima som såg så eländig ut i slutet av förra veckan har repat sig och är sig själv igen. Vet inte vad det var och hoppas innerligt att det inte slår till igen. Hon är en storfavorit som vi vill ha kvar här för evigt helst och vi vill ju att hon ska må bra.

Min cykel är hos reparatören. Blir så trött...

Men nu tycker jag att detta inlägg ska bli ett bildreportage.

Små ungarna har fått sina namn och ja jag är säker det är tre honor! ;-)

Misstänksamma Monstret Margit.  

Mymlan.  

Mårran.  

Jag har fotat mina keepers lite till. Lux var ju en hane men jag var ju så sugen på att spara även Leia nu blir det honan Leia som stannar. Hon har en speciell utstrålning och hon är fin på många vis. Det kommer nog att gå att ställa henne i ras trots att det är himla dåligt med mixat fält på ena sidan av henne. jag är ändå väldigt glad att få ha henne kvar och äntligen får jag behålla en chcolate magpie. Se och njut. :-)      

Kida kan man inte ställa i ras men hon stannar ändå. Gillar henne, öronen, färgen och hennes stam. Nu är hon i "fulåldern" men blev rätt söt på denna bild ändå.  

Mina lilacbärande blackfoxhonor är däremot bedårande vackra båda två! Ni kan inte ana hur sugen jag är på lilac magpiemarsvin nu! Väldigt sugen. Snart flyttar det hit en liten lilacbärande black magpiehane som ska dejta dessa skönheter.

Fantastiskt vackra Indis fick silverkort i Kallhäll.  

Homsan är bland de mysigaste marsvin jag mött. Indis må vara vackrare men Homsan har knipit mitt hjärta med sin charm. Lite snygg kan hon också vara som synes.  

Ja just ja Kallhäll! det gick ju bra på den utställningen!oooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooo

Sigrid är jättegosig idag ibland har hon sånna dagar. Hon spinner så hon går upp i falsett och ska bara sitta i knät. Gullig.

Marsvinsungarna växer och poppar som de ska och är allmänt supersöta.

Det bokas ut ungar hit och dit nu så jag blir lätt yr. För tillfället ser det ut som om alla även de äldre killarna har hittat hem... men det kan ändras kvickt. oklart vem som hamnar var ännu men det ser bra ut så sådär lite allmänt. Jag säger inget innan de flyttat numera.

Det är alltid någon man ska oroa sig över. Episkey har dåliga dagar jag tror hon har lite ont i magen ibland för hon kan vara lite bajskladdig i rumpan då och då. Hon är inte ung längre och magproblem är ett tantproblem. Just nu ser hon bra ut. Den andra som oroar mig är Zezima hon ser lite oklart ruggig ut då och då och har tappat i vikt. Båda äter dock bra och verkar helt okej för det mesta.

Minsta bebisarna har fått sina namn. Tänkte fota marsvin idag och då kan jag presentera dem md namn senare.

Skön ledig dag idag som jag inte riktigt har planlagt helt. Härligt även om en del städ nog borde utföras.

Eulalia är dräktig och jag är ivrigt nyfiken och som vanligt otåligt orolig. Spännande kull detta.

Utställning och stämma på lördag. Ska bli jättekul! Ställer bara petdjur tror det hänt bara en gång tidigare känns skumt att inte trimma innan, får liksom påminna mig själv om att det är utställning. Ska försöka hjälpa till en massa. Det ser ut som jag inte ska vara med i riksstyrelsen nästa år... fy så skönt! Har haft dåligt samvete för att jag inte gjort nästan inget i år. Jag är övertygad om att jag kan göra saker för föreningen men att sitta i riksstyrelsen är faktiskt inte något som passar mig.

Nu vill jag precis som alla anadra ha vår och värme!

Den påbörjade vårstädningen fortsätter. Det kluriga är att allt bör göras först har lite svårt att komma fram till vad som ska göras förstast. Akvarierna eller blommorna och fönstret i Hs rum eller disken? Jag vet att jag ska städa badrummet efter blomduschningen och sluta med att moppa golven i alla fall och jag vet vad jag ska äta till lunch. Hård dag idag.

Alla marsvinsungarna i båda kullarna mår fint. Blir lite varm i hjärtat när den minsta lilla flickan snuttar som bara den och hänger med utan problem, storleken har inte alltid betydelse.

Folk blev som galna igår då jag la ut bilder på de små nya harlequinbebisarna. Det förstår jag verkligen för de är så oerhört söta. Chocolateharlequinhonan hade jag kunnat sälja till minst fyra personer igår och jag hade lätt kunnat behålla henne själv bara för att hon är så underbar. Det är just vid sånna tillfällen som jag är som gladast att att jag har en rastandard att luta mig mot. Hur många marsvin tror ni att jag skulle ha om jag bara valde efter vilka som är sötast? Antar att jag inte skulle kunna sälja några alls då för alla är nästan onödigt söta. Det är väl bara så enkeklt att alla marsvin är väldigt söta speciellt när de är nyfödda de är väl inte som snyggast i tonåren men blir sötare igen som vuxna. Ingen av dessa underbaringar kommer att stanna trots den bedövande sötheten.

Äh vart vill jag komma med detta då. En vart faktiskt. Så länge människan haft husdjur som förökat sig i fångenskap har vi valt ut de djuren med de intressantaste egenskaperna. Inte bara de som varit mest andvändbara som de som mjölkat bäst eller varit snällast att pyssla med utan även de som varit vackra eller haft speciella och ovanliga färger har behållts och använts i fortsatt avel. jag skulle vilja säga att människans vilja att skapa raser är mer eller mindre instinktiv. Det var oerhört länge sedan som människor böjade ta vara på detta och började knåpa ihop gemensamma regler för hur olika raser skulle se ut och starade rasstandarder och började ställa ut sina djur. En urgammal drift som blivit en hobby. Jag trivs i den traditionen jag gillar raser och framföratt roliga färgvarianter på diverse djur. Jag gillar rasutställningar och älskar att planerat arbeta för att förbättra min marsvinsvariant.

Nu är det många som skriker att all rasavel är av ondo och ger sjuka djur. Det är naturligtvis inte sant alls även om det finns raser framför allt hundraser som inte är sunda. Ofta är det raser som har extrema utseenden som får kritik men det är inte alltid de raserna som är sjukast. Det är tycke och smak som styr den kritiken inte fakta. Ett tydligt exempel är perserkatterna som har ett väldigt extremt utseende numera. Enligt mig är de så fruktansvärt fula att jag får en gråtklump i halsen över att folk vill avla fram sånna styggelser. Men faktiskt förutom att de nästan alltid har rinnande ögon är de friskare nu än för 20 år sedan då de såg nästan normala ut därför att uppfödarna arbetat hårt med hälsofrågan. De är inte speciellt sjuka ändå får de hela tiden kritik för hälsan bara för att det är lättare att kritisera hälsa än utseende. Jag tror kritikerna egentligen precis som jag tycker att de är skitfula helt enkelt men finner de argumenten ogiltiga i en aveldebatt. Maine Coon katter får nästan aldrig utstå avelskritik trots att den rasen åtminstone i Sverige är riktigt sjuka av sig i diverse ärftliga åkommor. De är ju oförargligt snygga så ingen bråkar.

Det jag menar med detta är att avelskritik sällan är sakligt underbyggd. Det mesta avelsarbetet handlar i första hand om god hälsa och blandrasdjur är absolut inte automatiskt friskare än renrasiga. När det gäller just marsvin tror jag att rasdjuren är friskare än blandraserna därför att där finns dokumentation bakåt i leden det är mindre inavel och sjuka djur används inte i samma utsträckning som hos massuppfödningsproducenterna som levererar djur till djuraffärer som fullkomligt skiter i allt utom att få fram så många säljbara ungar som möjligt.

Slutsatsen av detta är väl att när det gäller masvin väljer folk de som de tycker är sötast eller vackrast helt oavsett vad de har för ideal. Jag tycker det är helt okej. Jag vill ha djur som tilltalar mig estetiskt. Jag tycker inte att det är något fel med det och eftersom vi alla tycker olika finns det någon för alla ändå.

Den andra slutsatsen är att jag är fortsatt irriterad på den missriktade onyanserade kritiken mot rasutställare och uppfödare i SMF. Jag kan inte se att argumenten från de kritikerna är något annat än känslomässiga. Det finns inga hållbara fakta bakom detta bara missunnsamt gnäll. Jag får fortfarande inte ihop den krikiken och föstår inte vad som ligger bakom... skulle faktiskt vilja veta...

Något har ju blivit fel. Fast det gör inget för det blev ju rätt ändå. :-) Jag måste ha skrivit in BF fel för enligt mina anteckningar skulle Cruellas kull komma på torsdag men jag tyckte att hon såg så redo ut i kroppen så jag hade börjat tvivla på om det stämde... troligen inte. I morse hade de kommit! :-)

Vis av mitt tidigare misstag har jag nu kollat dessa i rumpan tretusen gånger var men det ser fortfarande ut som bara flickor. Det var fyra från början men en stor präktig black harlequin med vitt på (harliepie) var tyvärr död. De tre som lever och mamma Cruella ser ut att må bara fint.

Flicka 1. Minstingen black harlequin. 57g ett veck.

Flicka 2. Storingen black harlequin 74g.

Flicka 3. Chocolate harlequin. 65g. Då är Bill chokladbärare alltså!

De är ju som synes sötast på jorden. Snyggt färgfördelade med mycket cream men inte så bra tecknade rasmässigt. Troligen stannar ingen.

Åh det är så kul när ungarna kommit ut och det ser bara bra ut! Men trist med den som inte fick leva.