För två månader sedan på Kallhällutställningen hittades en juvertumör på Pansan. Jag la pannan i djupa veck och höll koll på den lilla knöen. Den växte men Pansan var opåverkad och fräsch. Det finns ju valmöjligheter man kan stunta i det och avliva djuret om det blir så dax faktiskt hade det kunnat vara ett självklart val om hon varit äldre och/eller i övrigt krasslig. Nu är inte Pansan ett sjukt marsvin bortsett från detta utan väldigt bra i kroppen och helt utan andra konstigheter dessutom bara 3,5 år det är ingen ålder. Därför var det i detta fall rätt självklart att välja att operera. 2000 kr är mycket pengar och eftervården kan vara tuff både för mig men framför allt för marsvinet. I det här fallet ansåg jag att det var värt det.

Nu har hon en tutte mindre. I morgon är det en vecka sedan operationen och allt ser riktigt bra ut. Såret ser fint ut och Pansan äter som hon ska. Lite arg är hon dock då hon måste sitta under ett galler i buren eftersom hon inte ska sitta på spån utan på rena handukar istället. DET VILL HON INTE! Hon vill ut till kompisarna och det är ju ett sundhetstecken. jag har gott hopp om detta ingen infektion i sikte ännu  så nu är det bara att hoppas att ingen böld dyker upp och att inte nya tumörer blommar upp i hennes kropp.  

Tog den här bilden dagen innan hennes operation. Sigrid gör ett av sina ganska sällsynta besök i en marsvinsbur. Här ser man tydligt hur Pansan är som person genast fram och kollar katten. Merope vill också titta lite.  

Indis mage var gigantisk ingen dräktig hona jag haft har varit lika stor. Jag gissade på minst fem ungar och hoppades att det skulle vara fem ganska stora och inte sju små pluttar som inte klarade sig. Det blev faktiskt både som jag trodde och önskade fem riktigt stora och präktiga bebisar tittade ut! När jag för en gångs skull gissade rätt på antal stämde istället inte mina färggissningar för fem öre. Hur skulle jag ha kunnat gissa på fyra black fox och en self lilac när så många färger och teckningar var möjliga? Jag måste erkänna att jag först blev en liten prick besviken för trots att foxar är jättefina var det ju inte foxar jag hade planerat för. Nu har besvikelsen gått över och jag är så glad över fem friska pigga ungar och en av dem är ju nästan det jag beställde trots allt. Dessutom är de så söta att jag bara dööööör!    

Chokladfabrikens Wilbur, faktiskt foxpie då han har lite vita stråk på sidan och rumpan, 94g  

Chokladfabrikens Woody, black fox ett öronveck, 73g    

Chokladfabrikens Wall E, black fox, 93g  

Chokladfabrikens Wicked Witch of the West, self lilac, 65g. Två bilder på henne eftersom hon är min keeper.    

Chokladfabrikens Vettlösa Wendelin, black fox ett veck, 81g  

Om knappt två veckor väntas vårens sista kull. Dolores rundar på sig.