Trots att jag kämpar och stretar och cyklar och bär saker både på jobbet och hemma brukar min kropp inte göra ont... ja förutom knäna då och då men nu har jag ont. Min nacke har varit lite stel och molvärkande periodvis sen i höstas och i tisdagskväll pjongade den till i nackspärren från helvetet! Fy så fruktansvärt ont jag fick. Dan efter åkte jag till jobbet bara för att jag fått en tid hos massören som kommer till mitt jobb ibland. Hon bekräftade att det fanns en rejäl låsning i min nacke och hon mjukade upp den. Jag åkte hem kunde ändå inte lyfta armarna högre än magen, inte lyfta tunga saker eller titta åt sidorna jag kunde med andra ord inte jobba. Sjukskrev mig igår också så jag var hemma och tycket att det släppte lite under dagen men på kvällen var det värre igen. I morse när jag vaknade hade jag lika obeskrivligt ont igen. Jag spänner mig jag vet att jag spänner mig. Ska sluta med det. Ätit värktabletter nu. Ska duscha varmt och länge strax och sen ska jag ut och gå... det är ju inget fel på benen. Hoppas det det släpper igen. Det gör så ont trots pillren att jag får tårar i ögonen då jag gör en olämplig rörelse. Fy!

Tur att det finns spännande magar här hemma då! Kida ska få sin kull innom en vecka. Hon är rund men inte brutaltjock fast magen känns kompakt hårdpackad så jag gissar att det är tre eller möjligen fyra där inne trots allt. Hon mår bra och äter som hon ska så här långt finns ingen orsak till oro. Igår plockade jag upp Cornelia för att känna på hennes nu synliga kula om jag möjligen skulle kunna känna fosterrörelser tycke att det kanske var dax. Jamen oj så dax det var! Tydliga sparkar både här och var mycket större och starkare än jag väntat mig. Jag missade Cornelias och Bills parning helt och nu inser jag att de måste ha fått till det ganska genast efter jag satte ihop dem. Skulle tro att denna kull kommer inom tre veckor och inte alls i nästa måndasskifte som jag räknat med. Spännande! Indis börjar puta lite hon också men där vet jag parningsdatum de ungarna kommer första veckan i maj. Dolores verkar också dräktig hon dricker massor av vatten och ingen ombrunst i sikte.

Sex kullar hade jag tänkt mig att det skulle komma under våren de två första har redan anlänt med totalt sex bedårande välskapta exemplar. Det var exakt två veckor mellan kullarna. Nu kommer Kidas kull tre veckor efter Homsans och så cornelias och så Indis och sist Dolores. Jag hade tänkt mig två små ihopklumpningar med tre kullar i stöten men istället kommer alla sex kullarna som ett jämt pärlband genom tiden. Lite trevligt men otippat.

Idag är äldsta kullen fyra veckor vilket innebär att bröderna Socker Conny och Skalman ska flytta från födelseflocken till en manlig uppfostrare. Jag har inte riktigt bestämt mig vilka hanar som ska få den äran. Jag tänker dela pojkarna för de ska inte flytta tillsammans skalman ska om två veckor få sällskap av Tristan för de ska sen till samma nya hem då tänkte jag att de och deras uppfostrare ska få stora buen i ett par veckor. Socker Conny kommer eventuellt att stanna här så han ska få en annan uppfostrare. Alltså jag måste bestämma mig strax... men det är svårt.

På torsdag nästa vecka kommer Nagini och Lisa tillbaka hit för omplacering. Ska bli kul att träffa dem igen och jag förväntar mig att få tillbaka välskötta trevliga marsvin. Ska inte vara så svårt att hitta nya hem till två honor inte.