Direktlänk till inlägg 3 mars 2014
Igår kväll var jag övertygad om att jag skulle avliva Lily idag. Hon är inte bra det är hon inte trött, tungandad, begynnande UVI igen och hon har fått svamp på öronkanterna för att hon är allmänt nedsatt. Jag tänkte göra det jag hade bestämt mig men i morse pallade jag inte. Frukost ville hon ha och hon äter bra. Stod där i cirkeln av vänner och tiggde frukost från den vinkeln såg hon bra ut... och då vacklade jag. Hon är kvar lika racklig lika oåterkalleligt på väg att att bli allt sämre. När ska man säga stopp? När är det egentligen försent? Nu kommer jag än en gång att ta ett marsvin till veterinären för avlivning som borde ha fått dött för länge sen bara för att jag är vek och egoistisk. Vill inte mista älskade Lily vill inte ta det beslutet över hennes liv. Hon vill ju fortfarande ha sin mat. Vill hon fortfarande leva fast det är jobbigt? Förstår hon det som jag vet att det bara kommer att gå utför nu?
Det var ett halvår sen jag skrev här. Har ingen aning om varför det blivit så faktiskt. har inte saknat att skriva här tills nyligen. Mycket har hänt och jag antar att jag inte riktigt haft tiden. Liten kort resumé. det kommer mera. * Tre ka...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
||||||||
3 | 4 |
5 |
6 |
7 |
8 | 9 |
|||
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
|||
17 |
18 |
19 |
20 | 21 | 22 | 23 |
|||
24 |
25 |
26 |
27 | 28 |
29 |
30 |
|||
31 |
|||||||||
|