Jag har kanske inte hundra koll på statistiken men jag tror att det var minst tre år sedan det bodde färre än 30 marsvin här senast. Just nu är 11 burar bebodda och det var länge sen det var färre än 13 igång. Jag har ju ändå väldigt många marsvin ingen tvekan om det men det känns ganska luftigt och skönt åtminstone var tredje kväll då jag bara behöver mocka tre burar istället för det vanliga fyra eller fem. Naturligtvis beror det på det stora frånfället förra året vilket jag verkligen hade velat slippa men måste ändå medge att det är skönt med en mindre skara smågrisar. Jag behöver skärpa upp min avel lite också har varit väldigt kräsen med avelsdjur på senaste tiden och det måste jag fortsätta att vara nu har jag en del utrymme för nya djur trots det ska bara de bästa sparas. Dels för att jag vill hålla antalet djur så lågt det går och dels för att jag vill ha bra djur. Samtidigt måste det ju födas en del kullar här för att det ska finnas en möjlighet att väldigt bra tecknade magpies överhuvudtaget ska kunna födas. Det är så svårt med denna teckning att få allt rätt så det behövs så mycket tur och det är klart att chansen att få bra tecknade magpies ökar om det föds fler ungar. Svår balansgång. Är febrigt nyfiken på de nya kullarna och bevakar Homsan och Kida oroligt för i dagarna bör de brunsta om om de ska göra det HOPPAS INTE jag vill att de ska vara dräktiga. Leia är troligen dräktig.

Antar att jag utifrån framstår som Crazy cavy lady. Kanske är jag det också vet inte riktigt hur man definierar begreppet Crazy cat lady om det bara räcker att ha många djur som tagit över ens liv så kvalar jag lätt in till titeln men om det krävs ett visst mått av tappad kontroll så är jag inte där. Jag anser ju att för många djur inte har med antalet att göra. Ett marsvin är oftast för många är man så dåligt påläst på marsvin att man inte förstår att de är flockdjur och ska ha sällskap av minst en till artfrände ska man ju inte ha några marsvin alls. Ska man å andra sidan föda upp behöver man minst tio för att det ska fungera och med min knepiga variant känner jag tydligt att det inte räcker. Jag har haft strax under 20 avelsdjur de senaste åren och det funkar bra på alla plan det är lagom, det blir lagom många kullar, jag får plats och jag hinner ta hand om dem. Så har jag ju mitt pensionersgäng det är djur jag inte vill skiljas från de är inte förhandlingsbara vissa stanna här livet ut. För mig skulle det vara så tråkigt om jag skulle ha som mål att sälja alla efter avel. Jag skulle inte orka engagera mig lika mycket i individerna om jag skulle känna mig tvungen att sälja dem efter en tid. Nu tillåter jag mig att bli kär i mina djur och de som jag är kärast i stannar för alltid. Det är så skönt att tillåta sig det men det är också i detta som Crazy cavy lady kan skymta fram. Nåja jag försvarar mig med att kärlek måste finnas i uppfödningen jag måste låta känslorna finnas med för att orka med allt jobb. Det finns också ett praktiskt värde i att behålla en stor del pensionerer jag får en ovärderlig inblick i hur djuren i mina linjer åldras. Hälsan är trots allt det viktigaste att tänka på i avel och långa friska liv bör ju eftersträvas därför är det viktigt att se vilka åkommor som kan dyka upp på ålderns höst.