Alla mina marsvin har ännu inte flyttat in i bananlådorna några sitter fortfarande i sina burar till i kväll då. Resten leker bananer... nja inte Quagmire, Skype, Terabyte, Leia och Botti det lyckliga gänget sitter fördelade i två jämförelsevis väldigt rymliga samlalådor. De andra sitter en och en eller två och två i just bananlådor staplade på varandra med kompostgaller i mellan. Det är inte populärt det gnags och det bråkpips.

I morse fattades lilla Cornelia i sin låda. Jag hittade henne genast en våning ner i stapeln inne i Ynks och Kidas låda. Cornelia hade krånglat sig under sin tidning och slurpat igenom kompostgallret och dunsat ned hos mina troligtvis snällaste honor. Tur att de är snälla för de bet nog inte lilla Cornelia mer än nödvändigt jag har nämligen inte hört någon vild tumult utan sovit gott i natt. Detta känns inte så lovande för om de fortsätter att rymma in hos varandra så får vi väl se om det dyker upp oplanerade bäbisar om tio veckor... hoppas inte det.

Förutom att det uppenbart är trist för marsvinen att bo i små lådor är det rätt trist för mig också. Det är meckigt. Redan har två lådor vält med marsvin och skräpigt innehåll som ska sopas upp. Marsvinen klarade sig bra, låg höjd. Det värsta är som vanligt vattenflaskorna. Hela tiden hörs det karaktäristiska skramlande dunsandet då de åker i golvet. När jag ska sätta upp dem igen hittar jag hela tiden för många flaskor liggandes mellan lådorna och det är inte alltid lätt att se varifrån de ramlat.

Önskar att jag kunde berätta för sötnosarna att det bara är för en kort tid de ska sitta där och trängas. Snart får de flytta in i de stora burarna igen och då minsann är deras hem fräscha och underbart pimpade. De sitter ju i lådorna för att de ska var ur vägen då jag sanerar och snyggar till deras burar. Jag valde även att sätta dem så för att de ska befinna sig i garanterat sporfri miljö efter sista Imaverolbaden.

Här ska ju storsaneras mycket jobb är det och släktdinera skulle jag idag också men jag har skitont i halsen. Håller absolut på att bli förkyld. Känns inte som något som passar i mina planer.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Om någon undrade hur det gick med kattungarna Tommy och Annika så gick det bra. Annika heter numera Selma och bor på landet med en husse och en matte som älskar henne och dyrkar henne som en katt förtjänar. Tommy... ja hoppsan det blev lite kärlek. H...

I torsdags morse födde Eulalia sina ungar. På morgonen hittade jag två stora präktiga chocolate magpieflickor en pyttig chocolate magpieflicka och en liten svag och ämlig de white pojke. Glad över de båda större flickorna och orolig över de båda mind...

I morse hade Tuvstarr fått sin kull. Tre stora bjässar till söner. En av dem ser ut att vara lilac magpie. Liten risk att han är magpie fox som mamma vi får se. De är underbara! Pigga stora rörliga och söta som socker.             ...

Det var ett halvår sen jag skrev här. Har ingen aning om varför det blivit så faktiskt. har inte saknat att skriva här tills nyligen. Mycket har hänt och jag antar att jag inte riktigt haft tiden.    Liten kort resumé. det kommer mera. * Tre ka...

Ibland händer saker man inte riktigt räknat med. Kortfattat en livräddningsaktion som utvecklades till kärlek. Tommy och Annika kom till mig för några veckor sedan. Annika har hittat ett nytt fantastiskt hem. Jag tycker två katter är lagom många men ...