Nyheter är dagsflugor och denna nyhet var snackis ett dygn skulle jag tro sen bortglömd. Det var några dygn sen nu så jag påminner. Kortfattat: en man i Östersund blev mobbad på jobbet, tog livet av sig och nu är det rättegång för att hans familj vill ha upprättelse. Det aktuella fallet är tragiskt men jag är inte så insatt i just hans fall men när jag såg inslaget på nyheterna intevjuades två personer som sa saker som inte lännat mig någon ro.

Dels var det en expert i arbetsrätt som pratade just om upprättelse i situationer där personer blivit illa behandlade på sina arbeten. Att det var så oerhört sällan som företag kunde be om ursäkt till en anställd som behandlats fel. Fruktansvärt ofta är det bara det lilla som behövs för att en person ska kunna gå vidare i livet med frid i sinnet. Varför ska det vara så svårt? Hon påpekade också att i en konflikt mellan ett företag och en anställd är det alltid den anställde som drar det kortaste strået oavsett anledning. Anställda är alltid utsatta och i en konflikt där ord står mot ord är företagets hirarki det enda som avgör vem som får rätt i slutänden. Katastrof! Speciellt som det finns forskning som stödjer att många personer med härskartendenser och narcisistiska personlighetsdrag ofta hamnar som chefer. Dessa personer får alltså rätt fria händer i många företag att behandla folk lite som de tycker ostraffat. Även långt efter att en konflikt utspelat sig kan det vara företaget och ledningens allmänna ovilja att ta i problemet som är det som är hårdast för en utsatt anställd att bära. Det behövs så lite men så få får sin upprättelse även i fall där det är självklart att det är den anställde som hade rätt.

Den andra som gjorde ett uttalade som fick mig att ilskna till ordentligt var en på Östersundsmannens jobb, hans chef kanske. Den mannen påpekade att företaget minsann gett den här mannen hjälp med psykolog och annan vård. Kanske behövde han det inte vet jag men hur lätt är det inte för ett företag att bara skyffla över sin skuld på den anställde på detta sätt? Att erbjuda psykologhjälp för att man inte vill lyssna på vad den anställde har att säga är enligt mig höjden av oförskämt beteende! Så gör man bara inte! Även en person som är känslomässigt påverkad av sin situation kan ha rätt i sak och självklart ska åsikter och vittnesmål tas på allvar och inte viftas bort för det blir jobbigt. Om man tar mod till sig och berättar om att man blivit illa behandlad är det inte medlidande plutti plutt man behöver utan reda upp sin situation konkret. Fy fan säger jag!