Funderar nu på avel på marsvinens temperament. Jag har verkligen haft otaliga marsvin i mitt liv och sålt ännu fler uppfödingar. Alla har haft sin personlighet de allra flesta har varit helt underbara vissa mer än andra men alla har varit trevliga djur och ingen har jag någonsin upplevt som tråkig! Ingen har heller varit aggressiv mot människor och ingen har bitits utan anledning de få gånger jag blivit biten har varit då jag dumt stuckit ned handen för att sära på marsvin som slagits.

Av alla dessa otliga marsvin 100-tals men jag orkar inte räkna efter är det bara fyra som varit lite knepiga på vissa punkter för ärlighetens och rättvisans skull ska jag presentera varför. En var Arthur som jag impulsköpte på djuraffär 2004, grossistuppfödd och miniliten men med läcker teckning och färg. Han var väl snäll men jag fick aldrig den kontakten med honom som jag fått med alla andra marsvin jag ägt. Han var helt enkelt inte så intresserad av människor. Om jag missuppfattade honom eller om dålig avel, trauma i barndomen eller något annat låg bakom det vet jag inte men något skumt var det med honom. Så hade jag Fenrir som jag själv fött upp. Han var gullig och gosig med människor men rätt ängslig och rädd för andra hanar vilket gjorde att han anföll först och lät bli att fråga. Han flög på alla oprovocerat gärna bakifrån utan förvarning. Knäppt. Han var self cream och inte magpie. Victor var en knäppis men jag tror allt berodde på hans skadade öga. Han litade inte på mig eftersom jag pysslat med ögat så mycket och hans enögdhet gjorde honom osäker på andra marsvin och ledde till aggressivitet. Han bet mig och bet sina burkompisar han trivdes inte. Ögat läkte och han flyttade sen tillsammans med en bebispojke som han litade på och i den nya miljön har han fungerat helt som han ska. Den historien tycker jag säger så mycket om att marsvin som inte trivs i sin miljö beteer sig bakvänt. Den fjärde "knäppisen" har jag inte så mycket koll på eftersom det är ett marsvin jag sålt. Hon är fortfarande ung och jag hoppas det rättar till sig. Hon är tydligen väldigt skygg och lättskrämd och vill inte sitta i knät vilket hennes kullsyster gärna gör.

De här fyra är de enda jag kan skrapa fram om jag anstränger mig som inte varit helt perfekta i sitt temperament. Undrar vad det betyder? Min slutsats är att marsvin av naturen är trevliga men att de är olika. Om man nu tar magpie som exempel anser jag att de är helt underbara i temperamentet trots att långt ifrån alla magpies är några bra soffpotatisar. Många av mina marsvin har svårt att sitta still i ett knä de brukar föredra att promenera omkring i soffan och kolla läget istället. Jag upplever det som charmigt och med denna nyfikna och lite rastlösa personlighet följer en stor portion mod. Oräddheten och förmågan att hitta på hyss ser jag som en av magpajsarnas stora fördelar men jag antar att det finns andra som tycker att det är jobbigt med marsvin som inte bara vill ligga platta i knät och mysa. Det kan ju vara de som anser att mina marsvin är för rastlösa och för aktiva och därmed ha dåligt temperament. Jag däremot tycker att de har det bästa av temperament eftersom de är naturligt orädda och kontaktsökande med människor och deras ständiga jakt på saker att upptäcka ser jag som ett smart drag. Finurliga älskade magpies!  

Jag låter mina magpies var knasiga och busiga för att jag gillar det. Hade de varit långhår hade det inte fungerat de hade absolut inte kunnat sitta stilla och bli kammade, inte en chans! Långhårsuppfödare avlar på lugna djur och jag på knasbollar. Inget är fel och inget är rätt. Ingen uppfödare avlar på nervösa bitiga djur men hur många marsvin är det? I princip alla är perfekta men på sitt eget sätt.

Så jag undrar egentligen vad detta mantra som alla rapar upp att avla på ett bra temperament egentligen betyder? Jag menar det är så oerhört få marsvin som inte har ett bra temperament då menar jag att de är aggressiva mot andra marsvin och/eller människor eller väligt nervösa eller skygga. De som har dessa egenskaper är så få att det inte borde vara några problem att plocka bort dem ur aveln och vad jag förstår så görs det ju redan. Resten av alla marsvin är väl att betrakta som "normala" vissa är busiga och andra är lugna men de är ju olika de är ju olika personer och de måste ju få vara sig själva. Om man ger sig den på att umgås mycket med ett marsvin vilket som helst får man kontakt med djuret och har marsvinet bara haft mänsklig kontakt som liten brukar de inte vara så rädda för människor i grunden. De kommer att blomma upp om de får de rätta förutsättningarna jag tror att miljön spelar en större roll än vad man kan tro här. Personligen tror jag att det goda temperamentet liksom bara finns där av sig själv. När folk påstår att de vill avla på ett speciellt marsvin för att det har så temperament så köper inte jag det. Jag tycker att alla marsvin jag haft har haft ett underbart temperament trots att de är olika. Personligheten finns ju redan som god grund i arten så det som finns kvar att avla på hos marsvin är ju bara utseende och hälsa tycker jag.