Rubriken är knäpp jag vet det men inte varför det låter dumt bara. Kanske för att det är så självklart att man alltid bör avla på friska marsvin. Det borde inte finnas mycket mer att skriva är att fastställa att man ska göra just det att avla på friska djur ur friska linjer. Fast det är kanske lite krångligare än så.

Ett problem är ju att man i regel sätter marsvin i avel då de är mycket unga, så unga att de inte hunnit utveckla några sjukdomar över huvudtaget. Ett annat problem är att man inte gör grundliga veterinär besiktningar av avelsmarsvin så vissa sjukdomar som mindre hjärtfel och endel annat upptäcks inte. Uppfödarna får utgå från vad de ser istället. Man får försöka bedöma djuren utifrån hur de växer, ser ut, rör sig och beteer sig tillsammans med de andra marsvinen istället. Antar att åtminstone vana marsvinsägare kan läsa av hälsan hyfsat väl på detta sätt.

Jag tror mina linjer är friska. Jag kan inte säga att de är det till 100% det kan ingen. Mina ungdjur växer bra och fertiliteten är god. Bettfel och tandproblem har jag aldrig haft på ett enda marsvin i hela mitt liv. Vad jag vet finns inte starr eller hjärtfel här heller, inte heller några andra ärftliga allvarliga sjukdomar. Men jag är ändå lite orolig för en del av mina äldre djur har lagt av med diffusa symptom innan de blivit helt lastgamla om det är samma åkomma eller olika vet jag inte och de är heller inte tillräckligt många för att jag ska kunna dra några slutsatser. Jag har haft rasen för kort tid för att kunna utvärdera detta ingen har kunnat hunnit blivit 7+ ännu som jag gärna vill att marsvin ska bli. Mina äldsta marsvin just nu är två 4,5 åringar där båda verkar helt friska men den ena är lite tunn och så har jag två fyraåringar där den ena verkar frisk som en nötkärna men den andra dragits med lite UVI genom åren så hon är inte helt okej.  Jag har haft UVI och urinstensproblem på vissa av mina marsvin visserligen har mina petar varit värst så jag tror inte att det är något i mina magpielinjer även om några pajsare varit drabbade. Jag misstänker att mycket av detta bottnar i att jag tidigare matade med stora mängder bladpersilja, jag har slutat med det och det är mycket bättre nu. Inga av mina unga djur har längre UVI det är några äldre som ätit persilja i sin ungdom som drabbas men inte alla. Jag tror detta i förstahand är foderrelaterat och att jag fått bukt med det. Den andra åkomman jag tampats med är bölder. Det är harmlöst och inte dödligt som kisseriproblemen ovan men hjälp så irriterande dessa ungdomsbölder är. Jag har hört att folk påstår att magpie gärna får dessa ungdomsbölder men jag är tveksam till att det är så. Jag och C har haft problem med bölder och vi är de största magpieuppfödarna i landet, antar att det är därför folk drar dessa slutsatser. Personligen tror jag inte det har med magpie att göra alls utan att vi råkar ha smittan bland våra djur. Det dök nämligen upp hos mig innan jag skaffade några magpies. Bölderna kommer från en bakterie och de djur som haft det är smittbärare. Kanske kan man behandla bort allt detta med antibiotika men eftersom bölderna visat sig vara ofarliga för marsvinen och långt ifrån alla drabbas har jag valt att inte utsätta alla mina djur för medicinering kanske i onödan.

Så när jag tänker hälsa när jag avlar struntar jag i bölderna men fokuserar på UVI. Alla marsvin som visat symptom på UVI plockar jag genast ur aveln för trots att jag tror att fodret har stor betydelse här så vill jag inte avla på djur som har benägenhet för detta elände. Naturligtvis skulle jag heller inte avla på marsvin som växer dåligt eller visar andra tecken på sjukdom i sin ungdom... men ännu har jag inte haft någon sådan.

Jag kan verkligen inte tänka mig att uppfödare medvetet avlar på sjuka djur. Jag förutsätter att ingen gör det för det är så dumt bara.

Ett problem med rasavel på marsvin är att det finns för få djur. Alla raser och färgvarianter är för smala för att det ska bli en riktigt bred avelsbas att stå på. Trist. Det behövs många fler rasuppfödare. SMF har ändå räddat denna situation på bästa sätt. Genom att man får registrera sina marrsvin utifrån fenotyp och inte bara efter genotyp så kan man få in nytt blod och blanda lite. 

Naturligtvis kan man inte skriva om marsvinshälsa utan att nämna satinet. Enligt mig finns inget vackrare än satinmarsvin. Jag hade absolut tänkt föda upp släthåriga satiner i lite olika färger det var min ursprungsidé med mitt marsvinsuppfödande. Så blev det inte eftersom jag precis innan jag skulle börja fick höra om rasens hälsoproblem. Självklart skulle jag aldrig i livet föda upp djur som utvecklar en smärtsam sjukdom. Lite konstigt att inte alla genast kommit till samma slutsats kan man tycka,. Nu har vi Sverige gjort det efter att forskningsrapporter lagts fram och ett par utmärkta motioner i SMF helt satt stopp för satinaveln i SMF. För några år sedan röstades en motion igenom som vingklippte satinaveln och nu i år röstades det igenom ett totalstopp för rasen den försvinner ur standarden och inga satiner kan längre registreras. Äntligen! Det hade kanske kunnat gjorts tidigare men ingen hade orkat skrivit någon vettig motion och det behövbdes för att förslaget skulle röstas igenom. Ja jag vet att det kom in en helknäpp motion som inte kunde röstas igenom eftersom det var så korkat formulerad men den kan man bara bortse från. Fast i princip förvann satinerna när den första motionen röstades igenom och ingen har aktivt fött upp satiner i Sverige i åratal. I många andra länder görs det fortfarande och bara Sverige och Finand har stoppat eländet men efter vad jag förstått börjar medvetenheten om problemet spridas nu.

Satinerna ska förhoppningsvis lära oss en del. Troligen har folk hållit så hårt fast vid satinerna för att de inte sett baksidorna av det. Många uppfödare säljer sina pensionerade avlesdjur och får aldrig se dem åldras. Satinuppfödarna såg nog bara sina vackra fräscha ungdjur innan de blev sjuka och hade därför svårt att se problemet i sin helhet. Avel är en lång process om man byter ras hela tiden och inte sparar några äldre djur får man aldrig någon klar bild av vad man föder upp hälsomässigt. Jag anser att uppfödare ska behålla några (eller alla) äldre djur så de ser hur de utveckals efter treårsålder. Det är inte samma sak att bara hålla kontakt med en del köpare. Jag anser också att det inte är bra för marsvinens hälsa om uppfödare byter ras hela tiden för då är det ingen som stannar upp och ser vad som händer rasen om tio år. Ska man föda upp marsvin ska man vara säker på att det inte är en dagsslända man ska satsa till 100% och utvärdera vad man satt till världen. Marsvin under tre år är sällan sjuka det är sen det kommer och jag anser att vi ska jobba med hälsa och att få fram djur som är friska länge det kan vi inte om vi hattar runt utan det behövs stabil avel och ärlighet och information om linjerna vi har. Vi måste hjälpas åt. Jag tror vi hjälper varandra redan förståss men jag vill betona det viktiga i detta för marsvinens hälsas skull. Kunnskaperna om de olika linjernas hälsa kan man inte få på bara några år.