Läste just en tråd på FB som en av mina engelska FB-vänner startat den handlade om djurräddningsaktionsfolks inställning till avel. Dessa ansåg att all uppfödning av marsvin genast skulle upphöra tills alla hemlösa marsvin hade någonstans att bo. De drog alla uppfödare över en kam massuppfödare till djuraffärer och småskaliga rasuppfödare ansågs vara precis lika. Djuren på deras härberge ansågs komma från rasuppfödare mest hela tiden men visade sig vara i princip alltid vara blandisar från djuraffärer. De var så hysteriska och fördömande i sin inställning att folk som ville adoptera marsvin från dessa omplaceringshem backade. Känns det igen. ;-) Ja de här åsikterna finns ju här också tyvärr. Jag kan bara för mitt liv inte fatta hur de resonerar jag sliter mitt hår och lägger pannan i djupa veck men fattar inte detta. Kanske är det det som för mig är mest upprörande med detta att jag inte förstår hur de kommer till dessa bakvända slutsatser helt utan verklighetsgrund. Precis samma funderingar hade de engelska uppfödarna som disskuterade i tråden de förstod inte heller resonemanget.

Allvarligt vill de att marsvin ska utrotas? Om inga får föda upp nya måste det ju bli så att alla marsvin ska försvinna. Eller tänker de ännu dummare än så att grossistuppfödarna som tjänar pengar på att producera marsvin ändå inte kommer att sluta så då kan väl åtminstone rasuppfödarna göra det. Hur blir det då da? Ska det bara finnas marsvin på djuraffärer som massuppfötts i tråkiga miljöer typ i Tjeckien att få tag på och inga omsorgsfullt och kärleksfullt noggrannt avlade och uppfödda marsvin från uppfödare att få tag på? Inser de inte att det finns en milsvidd skillnad här? Inser de inte att uppfödarna erbjuder ett alternativ för marsvinsköparna så de slipper köpa ungar från butik som uppfötts under tråkiga förhållanden? Inser de inte att uppfödarna kan konkurrera med dessa massproducenter? Inser de inte att det alltid kommer att finnas fgolk som vill ha marsvin i sina liv och att de kommer att skaffa marsvin, att det finns en "marknad" för dessa trevliga små djur? Fattar de inte att SMF uppfödarna spelar en viktig roll här att styra marknaden från djuraffärerna och att ge folk möjlighet att köpa marsvin som fötts upp på ett vettigt sätt direkt från uppfödaren?

Jag anser att det behövs fler småuppfödare som kan konkurrera ut butikerna. Jag anser att all försäljning av smådjur i butik ska upphöra för att göra det omöjligt för folk att ha stora uppfödningsanläggningar. Har de ingenstans att slussa ut sina djur så lönar sig inte storuppfödningen och de kan inte fortsätta. Om uppfödare inte kan sälja till butik kan de inte ha fler djur än de själva kan sälja på egen hand då minskar automatiskt storlekarna på uppfödningarna och jag tror åtminstone att det bäddar för bättre djurhållning. Jag tror det behövs massor av små enheter och inga stora alls. Då kommer uppfödarna närmare sina djur och blir därmed mer angelägna om deras framtid. Det ger marsvinen och de nya ägarna en bättre start. Det kommer att ge färre felköp, bättre information till de nya ägarna. Tamare marsvin som är svårare att ledsna på. Allt detta borde leda till färre omplaceringar. Det är redan ett obestridligt faktum att impulsköp av skygga marsvin på djuraffär oftare går fel än geneomtänkta inköp från uppfödare med tama marsvin.

De duktiga kunniga uppfödarna i SMF mm gör en jätteinsats för marsvinen. För kunnskapen om marsvin. För marsvinens värde. För marsvinsungarnas bästa start i livet och för skötseln av föräldradjuren. Att likställa dessa uppfödares arbete med massproducerande grossistuppfödare som gör det för pengar är bara oförskämt elakt och extremt okunnigt. Jag tycker att dessa kritiker redan borde veta hur korkat det är att dra småskliga rasuppfödare och massproduserande grossistuppfödare över samma kam. Faktum är att jag tror att de redan vet att det är korkat det gör mig allvarligt talat tokig att jag inte förstår varför de fortfarande bråkar med oss då! Vad är det som får dem att hata oss så när vi gör en så oerhörd insats för marsvinen? Är det bara så enkelt att de vill vara de enda som ska vara de som gör något för marsvinens bästa? Hur larvigt är inte det i så fall?

 

Ingrid

29 juli 2013 16:14

Amen!

http://hem.passagen.se/ivrigs

 

Sofie

31 juli 2013 09:27

Jag håller med dig till 100%.

Ja, eller jag är ju inte registrerad i SMF. Man kan vara seriös pet-uppfödare också, tycker jag.

Jag har tänkt länge att jag skulle skriva ner och dela med mig av en historia om marsvinsuppfödnng, kanske passar det bättre här en på MIF. Jag hoppas att fler uppfödare än du läser det, så att det kanske blir en diskussion.

En avlägsen släkting till mig köpte sitt första marsvin i en djuraffär för drygt 10 år sedan. En typisk virvelblandis utan stamtavla, antagligen från någon grossist. Affären berättade inte att de skulle vara två, utan hon fick bo ensam i familjens kök. De hade som sagt inte haft marsvin förut och alla i familjen blev förvånade över hur rolig hon var som husdjur. Hon var kelig, pratglad och gick för det mesta lös på golvet och kom när man ropade på henne. Hon blev en mycket älskad familjemedlem. När hon blev gammal och dog tyckte de att det var självklart att man skulle köpa nya marsvin. (För då hade man lärt sig att de skulle vara två).

Man hade också insett att det fanns uppfödare, så den här gången köpte man två långhåriga hanungar av en registrerad uppfödare (ingen nämnd..). Tyvärr har dessa marsvin blivit en besvikelse för familjen. De sitter i varsitt hörn av buren och vill bara in igen om de släpps ut på golvet. Buren är alltid öppen, men de vill ingenstans. De skriker visserligen när man rotar i kylskåpet, men för övrigt har de inget intresse alls för människorna. De är skygga och tråkiga.

Familjen har dragit några slutsatser på detta. För det första att marsvin blir tamare när de bor själva ( det har jag förstås dementerat). Tyvärr är den andra slutsatsen att marsvinsuppfödda marsvin är mindre tama än de man köper i djuraffär. Därför att de marsvin som de köpte bodde med många andra i en friggebod på tomten och därför inte umgicks så mycket med sina människor ("de träffar mer människor i en djuraffär"). Sen har de dragit slutsatsen att marsvinsuppfödare avlar mer på utseende än beteende, vilket jag tycker är allvarlig kritik. Vissa gör nog faktiskt det, så det är svårt att dementera. Om vi på allvar ska konkurrera med djuraffärerna, måste vi vända på det. Vi måste se till att vi i första hand avlar fram bra husdjur och familjemedlemmar, dvs roliga, intelligenta och sociala marsvin.

http://Www.blogg.rosamarsvin.se

gisela jansson

31 juli 2013 17:18

Det är klart man kan vara seriös uppfödare utan att ha ett SMF-prefix. Det hänger inte på det utan på vad man har för syfte idé med sin uppfödning och naturligtvis på djurhållningen.

Ja inte är det de slutsatser jag dragit. Jag tror marsvinens personligheter är det som spelar in här. Marsvin är så olika, antar att de bara har otur med sina nya eller mer troligt att de är rädda för varandra och inte trivs i situationen. Det kan hända att de behöver en större bur med annan inredning för att trivas bättre. De är inte deras förra marsvin och behöver inte samma saker de blommar troligen upp om de får de rätta förutsättningarna. Jag köper inte riktigt att de är "födda tråkiga".

Kanske är det sant att uppfödarna avlar mer på utseende än på beteende men jag tror det beror på att de allra flesta marsvin är trevliga så man knappt behöver fundera på det. Jag har bara härliga marsvin ingen som inte kan användas i avel för att de är knäppa. Däremot vet jag att andra rasuppfödare plockat ur "knäppskallar" ur aveln, det har varit aggressiva eller väldigt skygga djur men de är ovanliga.

 

Sofie

3 augusti 2013 09:02

Fast du skrev faktiskt själv i ditt blogginlägg här ovan om felköpta djuraffärsmarsvin som är skygga och otama, i så fall borde det ju inte vara någon skillnad om de kommer från uppfödare eller djuraffär, om det bara handlar om att aktivera dem och ge dem tid..

Men, du, jag och min släkting har alla dragit slutsatsen att det är bättre att köpa marsvin som blivit hanterade mycket som ungar, så där är vi överens. Jag tror att det är det viktigaste argumentet för att köpa av en uppfödare. Ja, och att man vet att föräldradjuren har det bra och är väl omhändertagna.

http://Www.rosamarsvin.blogg.se

gisela jansson

3 augusti 2013 10:04

Ja det är ju det jag menar att ungar som blir mycket hanterade som små blir tamare. De får en vana i grunden att umgås med människor. Just på den punkten ligger ju skillnaden i hanteringen och inte på var djuren är inköpta.Jag antar ändå att uppfödardjur i regel hanteras mer än grossistdjur. Men det är ju bara en del av det hela det är den delen som främjar ägarna för marsvinen finns det betydligt fler fördelar med uppfödare än med grossistproducenter.

 

Sofie

4 augusti 2013 08:02

På min släkting låter det som att SMF-uppfödare är grossister eftersom deras hade "massor av marsvin i en friggebod". Det förra marsvinet de köpte kan ju ha fötts hemma hos någon och lämnats till affären i lämplig ålder. Men det vet man ju inte, och det är väl just det som är fördelen med att köpa av en uppfödare, att man vet vart marsvinet kommer ifrån.

http://www.rosamarsvin.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Om någon undrade hur det gick med kattungarna Tommy och Annika så gick det bra. Annika heter numera Selma och bor på landet med en husse och en matte som älskar henne och dyrkar henne som en katt förtjänar. Tommy... ja hoppsan det blev lite kärlek. H...

I torsdags morse födde Eulalia sina ungar. På morgonen hittade jag två stora präktiga chocolate magpieflickor en pyttig chocolate magpieflicka och en liten svag och ämlig de white pojke. Glad över de båda större flickorna och orolig över de båda mind...

I morse hade Tuvstarr fått sin kull. Tre stora bjässar till söner. En av dem ser ut att vara lilac magpie. Liten risk att han är magpie fox som mamma vi får se. De är underbara! Pigga stora rörliga och söta som socker.             ...

Det var ett halvår sen jag skrev här. Har ingen aning om varför det blivit så faktiskt. har inte saknat att skriva här tills nyligen. Mycket har hänt och jag antar att jag inte riktigt haft tiden.    Liten kort resumé. det kommer mera. * Tre ka...

Ibland händer saker man inte riktigt räknat med. Kortfattat en livräddningsaktion som utvecklades till kärlek. Tommy och Annika kom till mig för några veckor sedan. Annika har hittat ett nytt fantastiskt hem. Jag tycker två katter är lagom många men ...