Direktlänk till inlägg 6 juni 2013

Ingen cream mer

Av gisela jansson - 6 juni 2013 09:19

Nä det gick inte. Trots att jag så gärna ville intala mig att det kanske skulle gå så gjorde det inte det. Trots att jag försökte gripa efter varje halmstrå och fick hopp av varje lilla framgång så fick jag lov att vara realistisk till slut. Episkey är borta nu. Älskade saknade Episkey.


Det kom väl inte som någon överraskning direkt hon har inte varit okej på väldigt länge. Magen har krånglat till och från i månader hon har sett väldigt väldigt gammal ut senaste halvåret. Ja ung var hon ju inte heller förståss. Veterinären höll med om att det bästa beslutet var att låta henne somna in. Jag är glad att jag kunde ta det beslutet och att det blev gjort innan det gick för långt. Det är skönt att inte behöva ha dåligt samvete för att jag väntat för länge den här gången.


Av alla som dött här det senaste halvåret var Episkey och Ogg de enda som jag egentligen var beredd att mista de var skruttiga och jag förstod att det skulle ske. Jag hade helt ärligt inte räknat med att Episkey skulle vara så pass okej så länge som hon var. Hon var ju knepig i magen och hade tappat vikt men trots att hon uppenbarligen inte var okej så hade hon aptit på livet och maten och var glad och aktiv. Hon mådde absolut bättre än dåligt och även hennes sista månader var ett bra liv... sista veckan var mer tveksamt.


Med Episkey går en hel era i graven. Hon var min sista self cream. Min karriär som selfuppfödare var oerhört kort och nu har jag inte ens någon selfavlad self kvar. Vemodigt men mitt marsvinsliv går vidare mot andra mål. Jag är glad att jag trots allt började med selfarna jag kommer aldrig att ångra det och jag kommer alltid att älska de vackra söta ljusa selfarna. Episkey var i mitt tycke en av de vackraste self cream jag sett. Hon var kort och söt i sitt ansikte utan att på något sätt vara för kort, precis lagom var hon och ljuvligt vacker. Saknar hennes gula kropp bland alla de svarta, saknar hennes runda söta ansikte. Saknar hennes lugna långsamma sätt. Saknar hennes envishet och divigafasoner. Saknar hennes ständiga prat. Saknar hennes protestpip när jag inte bar henne tillräckligt bekvämt. Jag kommer att sakna att klippa hennes klor trots att det var rätt besvärligt och jag fick ont i öronen eftersom hon skrek som en stucken gris så fort jag tog upp henne när hon förstod att det var kloklippning pågång, det fattade hon naturligtvis fort. Jag saknar henne så det gör ont. Hon var ett underbart marsvin med en stor personlighet.  

 


Jag visste ju att detta skulle ske jag visste att ännu ett dödsfall i familjen var att vänta. Det senaste halvåret har inte liknat något annat, det har varit riktigt riktigt jobbigt. Nu summerar jag dels för att ett halvt år har gått och dels för att nu måste det verkligen vara slut på eländet. Slutdött tack! Ibland är jag lite pinsamt skrockfull och är lite rädd att allt hänt för att jag beklagat mig över att jag haft för många marsvin. Jag har haft för många marsvin men det gjorde inget det gick ju bra ändå, det här var inget jag önskade mig. Det har varit ett fullkomligt osannolikt stort bortfall sju vackra underbara vuxna honor har lämnat oss flera av dem aldeles för tidigt. det är klart jag vridit mina händer, gråtit och slitit mitt hår när jag undrat vad som gått fel. Har jag gjort fel? Är det möjligt att drabbas av allt detta av bara slump? Jag har inget bra svar på detta. Kanske är jag världens sämsta matte och gör något stort fel när jag försöker ta hand om mina marsvin eller kanske är det bar äcklig otur. Kanske någon ond häxa utalat en förbannelse över mig och min uppfödning? För hur jag än vrider och vänder på dödsfallen ser jag inget mönster det finns inget som förenar dem och inget av dem verkar ha hänt pga. dålig skötsel. Samtidigt har jag väldigt lite att gå på det är svårt att förstå de verkliga orsakerna då jag absolut inte vet vad några av dem dog av.


Kan någon se ett mönster i detta:

1. Zabini. Hade haft en helt okomplicerad dräktighet med bra aptit och hon var pigg och allt såg fint ut. Enda oron var att hon var jättetjock och jag misstänkte en väldigt stor kull. Ett par dagar innan BF kändes inte längre fosterrörelser. Av någon okänd anledning som inte ens märktes på den pigga mamman hade ungarna dött i magen. Att föda ut döda ungar är mycket jobbigare än att föda ut levande. Hon klarade inte att få ut ungarna och efter en tårfylld utmattande kamp somnade hon in. Inga tecken på toxicos eller annat. Hon blev bara två år.

2. Ogg. Hon hade urinstenar konstaterat av veterinär. Hon kissade blod och rasade i vikt. Hon hade varit dålig och under behandling en tid men jag insåg att det inte skulle gå. Hon dog i sin bur kvällen innan hon hade tid för avlivning. Hon blev tre år.

3. Troja. Hade en riktigt jobbig dräktighet med en massa sammandragningar och eländen. Jag stödmatade henne i två veckor innan hon födde hela sju (döda, döende) ungar! Den stora kullen tog all kraft från henne och hon kom aldrig igång att äta efteråt. Det slutade med en kraftig diare. Hon blev bara ett år.

4. Poppy. Gammeltanten var pigg till sista två veckorna då hon plötsligt började rasa i vikt och fick dålig aptit. När hon magrat kunde jag tydligt känna att det fanns något stort i hemnnes mage som inte hörde hemma där. Hon somnade i sin bur efter att jag tagit ett korkat beslut att hon skulle få göra det. Hade varit bättre att hon sluppit de sista dygnen. Hon blev 6,5 år.

5. Caps Lock. Hon var dräktig men hade mer än tre veckor kvar till BF. Verkade hur frisk och pigg som helst tills hon plötsligt låg platt och inte kunde röra sig. Har ingen aning om vad som hände henne. Det gick snabbt bara timmar efter jag hittat henne förlamad var hon död. Hjänblödnig? hjärtattack? En skada? Innre blödning? Ingen aning men skrämmande oväntat och dramatiskt. Hon blev 1,5 år.

6. Babinski. Verkade vara en frisk och glad dam inga konsigheter men plötsligt en dag ville hon inte äta. Jag tvångsmatade henne. Inga yttre tecken på någonting. Försökte få veterinärtid men lyckades inte. Plötsligt svullnade hennes mage och hon fick svårt att andas och blev väldigt stressad. Läget blev akut hon mådde skit. Jag fick lov att hjälpa henne. Hon blev bara 3,5+ år.

7. Episkey. Damens mage fungerade inte som den skulle och med UVI på det och troligen andra problem också fick hon somna in hos veterinär. Hon blev 5+ år.


Nu har jag 29 marsvin 27 om man räknar bort de båda bokade ungarna som ska flytta. Ja det är en bra sak att inte längre ha långt över 30 djur som jag haft de senaste åren, detta är mer lagom. Men jag saknar de sju så det värker i mig.

 
 
Maija

Maija

6 juni 2013 21:52

Men usch, du har haft ett sådant fruktansvärt oflyt med dina djur nu alltså, nu borde det bannemig vända!
Vila i frid vackra Episkey, minns henne från när jag hämtade Fjonkan, hon verkade minst sagt vara en dam full med personlighet!

http://www.sevenlittlepiggies.blogspot.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av gisela jansson - 4 mars 2015 16:11

Om någon undrade hur det gick med kattungarna Tommy och Annika så gick det bra. Annika heter numera Selma och bor på landet med en husse och en matte som älskar henne och dyrkar henne som en katt förtjänar. Tommy... ja hoppsan det blev lite kärlek. H...

Av gisela jansson - 4 mars 2015 15:45

I torsdags morse födde Eulalia sina ungar. På morgonen hittade jag två stora präktiga chocolate magpieflickor en pyttig chocolate magpieflicka och en liten svag och ämlig de white pojke. Glad över de båda större flickorna och orolig över de båda mind...

Av gisela jansson - 22 februari 2015 10:44

I morse hade Tuvstarr fått sin kull. Tre stora bjässar till söner. En av dem ser ut att vara lilac magpie. Liten risk att han är magpie fox som mamma vi får se. De är underbara! Pigga stora rörliga och söta som socker.             ...

Av gisela jansson - 20 februari 2015 10:52

Det var ett halvår sen jag skrev här. Har ingen aning om varför det blivit så faktiskt. har inte saknat att skriva här tills nyligen. Mycket har hänt och jag antar att jag inte riktigt haft tiden.    Liten kort resumé. det kommer mera. * Tre ka...

Av gisela jansson - 9 augusti 2014 22:56

Ibland händer saker man inte riktigt räknat med. Kortfattat en livräddningsaktion som utvecklades till kärlek. Tommy och Annika kom till mig för några veckor sedan. Annika har hittat ett nytt fantastiskt hem. Jag tycker två katter är lagom många men ...

Presentation

Omröstning

Gillar du marsvinsutställninger?
 Ja
 Nej

Fråga mig

15 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6 7
8
9
10
11
12
13
14
15 16
17
18
19
20
21
22
23
24 25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards