När jag sätter ihop ett marsvinskärlekspar har jag alltid som mål att få fram rastypiska ungar som går att ställa ut och i bästa fall bli champion. Jag sätter aldrig ihop ett par om jag inte tror att det i kullen eller på sikt kan komma rasmässigt bra djur ut av det. Jag avlar inga rena petdjur även om många ser så ut, det blir liksom lätt så när man föder upp en knepig tecknad nonselfvariant. Man skulle väl kanske kunna säga att mitt huvudavelsmål är att få fram champions i nonself harlquin och magpie. Ja visst är det ett mål men det är så himla mycket mer som ska stämma.

Ett marsvin är inte i första hand ett utställningsföremål utan en individ med känslor och behov. Alla marsvin är lika viktiga och alla har rätt till lyckliga friska långa liv. Oavsett om de är kullens utställningsstjärna som jag behåller till utställning och avel eller om det är den i kullen som blev en rasmässig katastrof och säljs till kel. Keldjuret blir troligtvis värdens bästa i sin familj och har en viktig roll där. Tanken är att alla jag säljer ska få fantastiska liv och ansvarstagande kärleksfulla ägare. De jag behåller är de som är rasmässigt bäst eller åtmistone de som passar bäst i mitt avelsprogram. De marsvinen kommer troligen att ställas ut och avlas på för det var ju för de ändamålen jag beslutade att de skulle stanna men det är inte de enda uppgifterna de har i sina liv. I första hand ska de vara det marsvin de är, den person de är. Min uppgift är att anmäla och förbereda dem till utställning och fixa så de får till dugliga avkommor... men hur ofta i marsvinens liv är det just det som jag sysslar med? Inte ofta eller hur! Det mesta pysslet runt djuren är ju ren skötsel och umgänge med dem. Min största uppgift som uppfödare är ju samma uppgift som för alla marsvinsägare nämligen att se till att mina marsvin mår bra och är lyckliga. För att orka det (det är mycket jobb) måste jag ju få något tillbaka. Att få utställningsutmärkelser och söta marsvinsbebisar räcker knappast som lön för min min möda. Det är trevligt men den största vinsten är ändå umgänget med djuren. Att mata dem och se deras lycka över gott gräs att få deras uppmärksamhet och få vara en del i deras liv och få leva med dessa underbara varelser är min lön för mödan. De marsvin som stannar här är mina mina djur, min familj och mitt ansvar. De ska ha det bra, vara lyckliga och friska det är mitt huvudmål!

Ett perfekt marsvin är så mycket mer än bara en utställningsvinnare och en champion. Jag vill föda upp perfekta marsvin det är mitt mål! Med det menar jag inte att bara de som går bra på utställningar är perfekta utan olika marsvin är perfekta för olika människor. Ett friskt och lyckligt marsvin är väl allid perfekt. ;-)

Mitt avelsmål är att få fram: Rasmässigt vältecknade och i övrigt standardenliga nonself harlequin och magpie, champions. De ska också vara fina i kroppen, möjliga Guldpetar. De ska vara aktiva, tokroliga, orädda, äventyrliga och smarta. De ska vara gosiga, sociala och orädda tillsamman med människor. De ska vara duktiga flockmedlemmar och fungera väl med andra marsvin. De ska vara friska och långlivade. De ska vara mentalt stabila. De ska vara vackra att se på och de ska vara gosiga att krama.

Skönhet, trevligt temperament och god hälsa är lika viktigt. Inget utesluter det andra. Allt måste finnas där för att ett marsvin i mina ögon ska vara perfekt. :-)

 

Sofie

23 maj 2013 19:12

Bra skrivet! Det här med att ha utseendemässiga preferenser verkar vara väldigt kontroversiellt, minst sagt. Jag förstår inte vad det har för betydelse om marsvinen är sunda, friska och har bra mentalitet? Människor har preferenser om allt möjligt, varför skulle det i ovanstående fall vara så negativt om man föredrar en viss färg framför en annan? Som du skriver förtjänar och får ändå alla samma omvårdnad och kärlek, ingen är värd den andra mer.

http://www.saphiras.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Om någon undrade hur det gick med kattungarna Tommy och Annika så gick det bra. Annika heter numera Selma och bor på landet med en husse och en matte som älskar henne och dyrkar henne som en katt förtjänar. Tommy... ja hoppsan det blev lite kärlek. H...

I torsdags morse födde Eulalia sina ungar. På morgonen hittade jag två stora präktiga chocolate magpieflickor en pyttig chocolate magpieflicka och en liten svag och ämlig de white pojke. Glad över de båda större flickorna och orolig över de båda mind...

I morse hade Tuvstarr fått sin kull. Tre stora bjässar till söner. En av dem ser ut att vara lilac magpie. Liten risk att han är magpie fox som mamma vi får se. De är underbara! Pigga stora rörliga och söta som socker.             ...

Det var ett halvår sen jag skrev här. Har ingen aning om varför det blivit så faktiskt. har inte saknat att skriva här tills nyligen. Mycket har hänt och jag antar att jag inte riktigt haft tiden.    Liten kort resumé. det kommer mera. * Tre ka...

Ibland händer saker man inte riktigt räknat med. Kortfattat en livräddningsaktion som utvecklades till kärlek. Tommy och Annika kom till mig för några veckor sedan. Annika har hittat ett nytt fantastiskt hem. Jag tycker två katter är lagom många men ...