Babinski är borta. Ännu ett av mina marsvin som lämnat mig denna dödens vår. Vet inte vad det var men det gick snabbt. Hon hade en släng av matvägran en vecka innan också men började äta själv snabbt igen sen kom det tillbaka. Jag känner att nu är måttet rågat. Vill inte mista fler.

Sex vuna marsvinshonor och en hel drös nyfödda/dödfödda ungar behövdes begravas. Frysfacket var fullt. Jag tog min spade och alla döingarna och cyklade till skogs. Det är svårt att gräva i skogen. Svårt att få ner alla i marken. Svettigt och tårfyllt. Plurrade i ett kärr gjorde jag också har en övertro på gummistövlar. Lyckas alltid övermodigt kliva i för djupt vatten när jag har stövlar. Det blev kallt.

Jag saknar er så alla älskade marsvinen!

I dag vaknade jag och det känns som världens alla eländen tynger mig. Nu ska jag försöka få i den minsta marsvinbebisen lite till mat. Har fått för mig att hon inte klarar det så bra på egen hand. Sen ska jag åka och jobba ett långt pass. Farmor är på sjukhuset igen och allt känns så eländigt som sagt. Nu vill jag ha trevliga nyheter skulle vara kul som omväxling.

Gnälligt inlägg men jag är gnällig idag. Förkylningen är tråkig. Jobba känns oöverstigligt idag och jag vill att den lilla bebisen ska klara sig, syskonen mår toppen.