Den påbörjade vårstädningen fortsätter. Det kluriga är att allt bör göras först har lite svårt att komma fram till vad som ska göras förstast. Akvarierna eller blommorna och fönstret i Hs rum eller disken? Jag vet att jag ska städa badrummet efter blomduschningen och sluta med att moppa golven i alla fall och jag vet vad jag ska äta till lunch. Hård dag idag.

Alla marsvinsungarna i båda kullarna mår fint. Blir lite varm i hjärtat när den minsta lilla flickan snuttar som bara den och hänger med utan problem, storleken har inte alltid betydelse.

Folk blev som galna igår då jag la ut bilder på de små nya harlequinbebisarna. Det förstår jag verkligen för de är så oerhört söta. Chocolateharlequinhonan hade jag kunnat sälja till minst fyra personer igår och jag hade lätt kunnat behålla henne själv bara för att hon är så underbar. Det är just vid sånna tillfällen som jag är som gladast att att jag har en rastandard att luta mig mot. Hur många marsvin tror ni att jag skulle ha om jag bara valde efter vilka som är sötast? Antar att jag inte skulle kunna sälja några alls då för alla är nästan onödigt söta. Det är väl bara så enkeklt att alla marsvin är väldigt söta speciellt när de är nyfödda de är väl inte som snyggast i tonåren men blir sötare igen som vuxna. Ingen av dessa underbaringar kommer att stanna trots den bedövande sötheten.

Äh vart vill jag komma med detta då. En vart faktiskt. Så länge människan haft husdjur som förökat sig i fångenskap har vi valt ut de djuren med de intressantaste egenskaperna. Inte bara de som varit mest andvändbara som de som mjölkat bäst eller varit snällast att pyssla med utan även de som varit vackra eller haft speciella och ovanliga färger har behållts och använts i fortsatt avel. jag skulle vilja säga att människans vilja att skapa raser är mer eller mindre instinktiv. Det var oerhört länge sedan som människor böjade ta vara på detta och började knåpa ihop gemensamma regler för hur olika raser skulle se ut och starade rasstandarder och började ställa ut sina djur. En urgammal drift som blivit en hobby. Jag trivs i den traditionen jag gillar raser och framföratt roliga färgvarianter på diverse djur. Jag gillar rasutställningar och älskar att planerat arbeta för att förbättra min marsvinsvariant.

Nu är det många som skriker att all rasavel är av ondo och ger sjuka djur. Det är naturligtvis inte sant alls även om det finns raser framför allt hundraser som inte är sunda. Ofta är det raser som har extrema utseenden som får kritik men det är inte alltid de raserna som är sjukast. Det är tycke och smak som styr den kritiken inte fakta. Ett tydligt exempel är perserkatterna som har ett väldigt extremt utseende numera. Enligt mig är de så fruktansvärt fula att jag får en gråtklump i halsen över att folk vill avla fram sånna styggelser. Men faktiskt förutom att de nästan alltid har rinnande ögon är de friskare nu än för 20 år sedan då de såg nästan normala ut därför att uppfödarna arbetat hårt med hälsofrågan. De är inte speciellt sjuka ändå får de hela tiden kritik för hälsan bara för att det är lättare att kritisera hälsa än utseende. Jag tror kritikerna egentligen precis som jag tycker att de är skitfula helt enkelt men finner de argumenten ogiltiga i en aveldebatt. Maine Coon katter får nästan aldrig utstå avelskritik trots att den rasen åtminstone i Sverige är riktigt sjuka av sig i diverse ärftliga åkommor. De är ju oförargligt snygga så ingen bråkar.

Det jag menar med detta är att avelskritik sällan är sakligt underbyggd. Det mesta avelsarbetet handlar i första hand om god hälsa och blandrasdjur är absolut inte automatiskt friskare än renrasiga. När det gäller just marsvin tror jag att rasdjuren är friskare än blandraserna därför att där finns dokumentation bakåt i leden det är mindre inavel och sjuka djur används inte i samma utsträckning som hos massuppfödningsproducenterna som levererar djur till djuraffärer som fullkomligt skiter i allt utom att få fram så många säljbara ungar som möjligt.

Slutsatsen av detta är väl att när det gäller masvin väljer folk de som de tycker är sötast eller vackrast helt oavsett vad de har för ideal. Jag tycker det är helt okej. Jag vill ha djur som tilltalar mig estetiskt. Jag tycker inte att det är något fel med det och eftersom vi alla tycker olika finns det någon för alla ändå.

Den andra slutsatsen är att jag är fortsatt irriterad på den missriktade onyanserade kritiken mot rasutställare och uppfödare i SMF. Jag kan inte se att argumenten från de kritikerna är något annat än känslomässiga. Det finns inga hållbara fakta bakom detta bara missunnsamt gnäll. Jag får fortfarande inte ihop den krikiken och föstår inte vad som ligger bakom... skulle faktiskt vilja veta...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Om någon undrade hur det gick med kattungarna Tommy och Annika så gick det bra. Annika heter numera Selma och bor på landet med en husse och en matte som älskar henne och dyrkar henne som en katt förtjänar. Tommy... ja hoppsan det blev lite kärlek. H...

I torsdags morse födde Eulalia sina ungar. På morgonen hittade jag två stora präktiga chocolate magpieflickor en pyttig chocolate magpieflicka och en liten svag och ämlig de white pojke. Glad över de båda större flickorna och orolig över de båda mind...

I morse hade Tuvstarr fått sin kull. Tre stora bjässar till söner. En av dem ser ut att vara lilac magpie. Liten risk att han är magpie fox som mamma vi får se. De är underbara! Pigga stora rörliga och söta som socker.             ...

Det var ett halvår sen jag skrev här. Har ingen aning om varför det blivit så faktiskt. har inte saknat att skriva här tills nyligen. Mycket har hänt och jag antar att jag inte riktigt haft tiden.    Liten kort resumé. det kommer mera. * Tre ka...

Ibland händer saker man inte riktigt räknat med. Kortfattat en livräddningsaktion som utvecklades till kärlek. Tommy och Annika kom till mig för några veckor sedan. Annika har hittat ett nytt fantastiskt hem. Jag tycker två katter är lagom många men ...