Oj jag är inte klar med med teckningarna som ska ställas ut i påsk. Oj! Det är mycket jobb med konst. I går var vi där och vandrade runt på plats. Det såg bra ut och det fanns två platser som skulle kunna passa min instalation väldigt väl. Snart... allt för snart ska det hängas där. Tur att jag tänkte om lite det innebär att jag bara behöver massor av teckningar inte hysteriskt många men det är svettigt ändå.

Om det snart är påsk innebär det att det snart blir babyboom här också! Doris ska få sin kull senast om två veckor. Hon har en rund, sprattlig och lite lagom stor mage. Det sprattlar i Capsans och cruellas magar också. Alla ser ut att må bra och stämningen i honflockarna är stabil numera. Men även om allt ser bra ut är jag väldigt nervös efter de två katastrofkullarna som katasrofdött här. Vi behöver lycka här nu.

Jag mår illa det är inget smittsamt som kräksjuka eller så det är bara stress. Jag måste till banken och har total panikångest. Det är ett papper som skulle ha varit inlämnat om Hs tillgångr senast för två veckor sen som jag måste fixa, har helt enkelt inte klarat att göra det... Har ärligt inte den blekaste aning om hur jag ska göra eller vad trots att jag gjort det två gånger tidigare. Nu har jag ett till bankärende som ska fixas och jag kan nog utföra ett par till när jag ändå är där. Det är inga läskiga saker, bara lite... men de där obegripliga siffrorkräksorna som jag ska tvingas ta i är ren tortyr.

Just nu skulle jag föredra att rotfylla en tand utan bedövning än att gå till banken. Det förstår ju vem som helst att jag aldrig skulle klara, det gör ju ganska ont. Antar att ni förstår hur vidrigt jag tycker att det är med penga/siffrorpapper då. Många rädslor och fobier hanlar om att man inte känner att man har någon kontroll över en situation. När det gäller sifror och pengar fattar jag ingenting och det gör mig fullkomligt vettskrämd.

Nu har jag anmält till Brändåsen. Ett oväntat startfält. Bill. Alastor, Isidor, Homsan, Botti i pet och Pansy i ras... ja jösses.

Idag kommer det att bli lite turbulent i mitt marsvinssamhälle. Totalt 13 burar är igång här och 11 av dem kommer att påverkas av dagens storflytt, bara tantburen och Isidor kommer att hållas utanför aktiviteterna. Lille Kalessin ska flytta från mamma systrarna och alla andra honor till farbror Uffe som  blev singel igår då hans lillkille Jafar flyttade. Så har vi de fyra honorna som suttit med hane som ska in i sina nya honflockar, åtminstone tre av dem är dräktiga så det är på tiden. Då blir fyra hanar själva i sina burar som är större än de fyra burar där det bor en vuxen och en lillkille så då måste de byta plats med varandra. Det ska bli kul och skönt för de små hanarna och deras farbröder som bott så trångt så länge.

Det blir som ett pussel och en tankenöt att knäcka. Hm... jag har 13 burar och en rastplats att tillgå. Fyra grupper ska träffas på rastutrymmet och bekanta sig innan de får komma in i buren när det gäller honflockarna behöver de säkert minst en timme per bur. Det gäller att ta allt i rätt ordning så det går jämt upp och det kommer att ta hela dagen. När jag ändå kommer att hantera alla mina djur idag så passar jag på att klippa alla klor också. Kanske kan jag slinka ned i ateljen små stunder och jag funderar på att plantera om blommor idag då jag ändå måste vara hemma och bevaka djuren.

Lite tokigt bara att jag öppnade min sista spånbal igår och ny spånpall landar här först på nästa tisdag och med denna flytt och städdag inplanerd så kommer inte spånet att räcka. Det blir till att ta en bal på cykelkärran då.

Ja då var det bara att sätta igång då. Börjar med Uffe och Kalessin.

Idag kom familjen som bokat Jorm för att hämta honom men han blev på något sätt blyg och fick lite skräckryck då de för honom okända människorna tog i honom. Lite oväntat för han har varit lugn med oss. Det hade säkert gått över men jag visade ändå dem Jafar också som inte var bokad och han var mycket lugnare. Det var kloka människor så de bestämde sig för att ta Jafar istället, de sa att han valde dem vilket inte Jorm gjorde han ville inte flytta idag. Så de åkte härifrån med Jafar istället och det kändes jättebra! Lycka till i nya hemmet Jafar och lycka till med ert nya marsvin nya familjen och hoppas att Jafar kommer att bli god vän med sin nya burkompis! Jag tror det kommer att gå utmärkt jag!

Grattis Uffe som fyller fyra år idag! Hurra!   

Tänkte att jag skulle vara massor i ateljen idag... men idg går det inte bra. Undrar varför det är så? Vissa dagar funkar det bara inte...

Marsvinen har minskat i Sverige med 67% mellan 2006 och 2012 hur är det möjligt? Det är en sjukt stor minskning!

Nu har den första chocken lagt sig och jag försöker komma på varför. I min lilla bubbla som jag levde i så trodde jag att marsvinen snarare ökade i antal, jag tycker mig minnas att det är vad jag hört. Jag tror det var sant också att de ökade tidigare. Det kan vara en av förklaringarna till den dramatiska minskningen att det var en topp vid 2006 och att antalet helt enkelt fallit ned till en mer normal nivå.

Men varför minskar marsvinsantalet just nu? Är det en bra eller en dålig grej? Jag fösöker komma på vad det beror på och har klurat ut några anledningar det finns säkert fler och kanske har jag helt fel kanske beror det på något helt annat som jag inte tänkt på. Hm.

Jag tror det är internet och all information som blivit tillgängligt de sista åren. Kanske minskningen beror på att hugade blivande marsvinsägare ångrat sig sen de läst på om marsvin så måste det ju vara en bra grej. Jag tror inte de hittat info om att marsvin skulle vara hemska och tråkiga nämligen utan snarare att djuren kräver lite mer än de först trott och det ansvaret kan ha avskräckt köparna. Jag hoppas att detta rensat agnarna från vetet. Jag tror att marsvinets roll har förändrats massor de senatse åren och jag tror att det kan vara en orsak till minskningen.

Sen hoppas jag att det är en allmän insikt om att djur har ett värde som ökar. Jag hoppas att det är färre personer som köper djur till sina barn bara som leksaker. Kanske har marsvinets roll som "barnens djur" äntligen börjat försvinna. Om det är så ska vi vara glada över minskningen. Jag menar inte att det är dåligt med marsvin i barnfamlijer tvärtom men jag vill att de marsvin som hamnar i barnfamiljer ska vara något mer än bara barnens leksak. Jag vill att barn ska få leva med djur men då måste djurets roll i familjen vara betydelsefull annars vinner man inget på det. Barnen kan inte lära sig ansvar och förstå djur om inte föräldrarna visar engagemang. I familjer där barnen får ett marsvin för att de ska sluta tjata om hundvalp och marsvinet sen blir sittande bortglömd i ett hörn där hade det ju varit bättre om inget marsvin hamnat inte minst för marsvinet själv. Jag är en obotlig optimist jag tror att det är dessa situationer som minskat mest.

Kanske är det spelens fel också. Barn har inte tråkigt på samma sätt numera de spelar spel. De behöver inte marsvin för att fylla upp sitt liv de spelar dataspel istället.

Vi i SMF ska nog inte vara så bekymrade över vårt vikande medlemsantal om antalet marsvin minskar borde ju antalet möjliga SMFmedlemmar minska de också.

Fast nu hoppas jag siffrorna planas ut eller hellre går upp lite igen för annars blir det ju inget kul. Marsvin är ju bäst så det är synd att det är fler som inte får chansen att upptäcka det.

I lördags passerde jag Tierp för att besöka en marsvinsutställning i Hållnäs. Det är något speciellt med marsvinsutställningar. Blir lite lätt fnissig när jag tänker på att Den person som gärna sprider skit om SMF påstår att medlemmarna snackar skit om varandra och är allmänt otrevliga mot varandra hon kan knappast ha besökt de utställningar jag varit på. ;-) Jag skulle nog säga att jag sällan befunnit mig i trevligare sällskp än just på marsvinsutställningar. Vi har helt enkelt skitkul och hejjar på varandra och utställningsdagarna brukar vara oerhört trevliga tillställningar och i Hållnäs var det som vanligt en mycket trevlig dag.

Bara ett djur hade jag med mig att ställa, Pansy som tog sitt andra cert. Jätteglad :-D. Dagen ägnades mest åt att döma Pet. Det var jättekul och lite svårt för alla marsvinen var så fina och alla var mer eller mindre väl förberedda. Det är så kul att få träffa så många fina marsvin och deras trevliga ägare. Det känns som jag fick till en rättvis bedömning och jag känner mig nöjd. Jag hoppas också att jag kunde dela med mig av lite tips till utställarna som de får nytta av.

I dag var jag i Tierp igen. Min gulliga farmor är gammal nu och skruttig vilket inte är så konstigt med tanke på att hon är 91 år. Av någon märklig anledning (läs platsbrist) har de lagt henne på Tierpssjukhus. Hon hade ju brutit benet men det är läkt nu och tanten måste flyttas. Hon är för skruttig för att klara sig hemma nu men för frisk för att ligga på sjukhus därför var det vårdplaneringsmöte idag. Det blev bra tycker jag hon ska till vårdhem och hon förstår det och accepterar det. Man vet aldrig med farmor hon kunde ha blivit skitarg eller hon kunde ha haft en dålig trött dag då hon bara sover och är rätt snurrig. Idag hade hon en bra dag och visade massor av sin sköna humor. Gulliga roliga envisa farmor!

Vill helst inte skriva det här inlägget alls. Det är så jobbigt. Två marsvin har dött här innom loppet av ett dygn... nej det är inte smittsamt bra outhärdligt. Ett sorgligt stort hål har de lämnat i mig.

Troja klarade sig inte trots allt. Hon kom igen och åt men då kolappsade hennes mage. Tror inte magen tålde att hon började äta igen. Det bara rann ur henne och på förfärnde kort tid med magåkomman dog hon. Jag är chockad och förtvivlad fina Troja bara ett år gammal. Saknar dig Knas-Troja!

Så är Poppy borta fina snälla gosiga pussiga Poppy. Saknaden efter henne är enorm, hon har ju alltid funnits... nåja i drygt 6,5 år i allafall. Poppy var gammal lite halvblind och ganska heldöv men annars pigg tills sista veckan. Nåja jag hade sett att hon plötsligt började se gammal ut och att magen putade skumt. När hon plötsligt blev sittande med uppburrad päls och huvudet in i hörnet utan aptit anade jag att det var slut på Poppys vackra saga. Jag tänkte först stödmata henne och få igång henne igen men när jag kände på hennes putiga mage fanns det något stort och hårt där inne.Detta något måste ha växt med rasande fart och det vara bara att inse att gammeltanten inte skulle komma igen.

Jag saknar er älskade. Orkar inte skriv mer det gör ont.