Troja ska få sina ungar på torsdag. Hon verkar pigg men är lite konstig hon låter piper med basröst (mörkt för ett marsvin) då jag tar i henne eller en burkompis passerar nära. Det där ljudet känns inte bra. Hon äter nog lite hö, kraftfoder och hon biter i grönskerna men det är inget tempo i ätandet. Hon känns tunn över ryggen och revbenen känns tydligt. Samtidigt ser pälsen fin ut inte skivad alls som hos uttorkde djur och ögonen ser klara och pigga ut. Det är mer fart på henne nu än för en vecka sedan då hon var lite trött och oavslappnad jag misstänkte även feber då för hon kändes varm och ögonen såg febriga ut. Jag antar att mitt eviga stödmtande har hållt henne på fötter. Jag matar med CC och fortimel så ofta jag kan många gånger om dagen. Nu i helgen nästan varanann timme. Det gör troligen skillnad antar att hon toxat ihjäl annars. Nä Troja ska inte ha fler kullar. Nu gäller det att få i henne energi så hon orkar får ur sig ungarna helst levande. De sprattlar och härjar där inne så ännu finns hopp. Orolig och lite tröttkörd på detta är jag.

När Terabyte skulle få sin kull i november så blev hon också dålig ett par veckor innan födsel. Hon satt på tå och ville inte äta. Då stödmatade jag henne och det vände direkt på ett par dagar var aptiten på topp igen och två veckor senare födde hon tre levande stora fina ungar och en dödfödd som jag skulle tro dog i samband med hennes ohälsa. Terabyte mådde toppen och tog hand om ungarna perfekt och har hämtat sig väldigt väl efteråt. Troja däremot kommer inte igen på samma sätt även om hon känns bättre nu än för två veckor sedan då hennes problem startade.

Det är stor skillnad på ders åkommor men stödmtandet har säkert räddat båda... ja vi får se hur det går för Troja...