Nu är hon borta min älskade Ogg. Orkar inte skriva mer om det.

Sätter in lite bilder på de saknade Ogg och Zabini. Skulle kunna skriva långa minnestal om de båda fantastiska marsvinen men har ingen kraft att göra det. Bilder blir det nu.

Idag fyller Ogg tre år. Sjuk på födelsedagen. Nåja hon ser mycket bättre ut nu än för ett par dagar sedan men hon har tappat massor av massa. Det är inte mycket blod i kisset och hon äter bra. Tyvärr tror jag ändå inte hon kommer att repa sig helt. Detta är en sorglig historia.

Med Sir är det bra trots att han exploderde igår! Han har haft en böld under hakan en tid igår sprack den. Har helt ärligt aldrig känt en sån stank förut helt ohyggligt! Han har fått denna böld två gånger nu så misstanken om att något sitter i hans haka och retar finns där. Det är inget fel på hans aptit eller tuggande. Han är aktiv och perfekt tegelstenskompakt och härlig i kroppen. Det är inte kindtänderna som borde vara inblandade utan i såfall de nedre framtänderna men de ser perfekta ut. Han har både slagits och fått ett bett där och möjligen stuckit sig på gallertråd men kanske kan det vara något höboss som sitter där. Nu ska bölden hållas öppen och tvättas ordentligt så länge det går så hoppas jag att allt kommer ut innan den läker denna gång.

Nä men nu får det väl ändå vara nog! Hur dåligt får ett år börja egentligen? Ogg ser inte alls bra ut nu på morgonen. Hon har kissat blod lite till och från ett tag och jag har pratat med veterinär det är  väl så att det inte kan vara så mycket annat än urinsten. För en vecka sedan kom det mycket blod men hon verkade inte påverkad sen blev det mycket bättre och hon var som vanligt men nu ser hon plötsligt ruggig ut och jag har hittat blod i buren igen... Älskade lilla Ogg...

2013 är inte ett bra år för Nougats döttrar precis. Jag får för mig att jag får igen för att jag oroat mig för att jag har för många marsvin nu igen. Så fort jag tänker så börjar de dö som flugor. ...Nej då men jag känner mig lite depp. Saknar Zabini och oroar mig för Ogg.

Snart kommer E hit och hämtar sin Cookie och Hemulen som ska hem till sin nya matte C. E ska också botanisera lite i gulliga I-kullen spännande att se vem hon vill ha! :-) Spännande också att se vem jag vill ha. Har så svårt att bestämma mig vilken av småflickorna som ska stanna. Idril eller Indis det är frågan?

Bildkavalkad från året som gått!

Dax att summera förra året då. Väldigt kort kan jag säga att det var ett bra år. Det händer inte så mycket i mitt liv kanske men det gör inte så mycket eftersom jag trivs som det är men förra året åkte vi till Afrika. Mitt livs resa och en dröm blev sann! Det är en av de bästa sakerna jag någonsin upplevt och jag rekomenderar alla som har möjlighet att åka till Tanzania på safari. Det var helt fantastiskt helt enkelt!

Konsten funkade bättre förra året än på länge och det känns som det håller i sig lite. Lusten är tillbaka och jag har släppt kraven på mig själv att producera en massa nu gör jag bara lite, det jag orkar, vill och hinner. Det ska finnas lust och glädje i det inte tvång. Har förstått det nu.

Jobbet finns det inte mycket att säga om. Jag trivs, gillar jobbarkompisarna och härdar ut.

Sonen gör mig stolt. Älskar honom.

Det har varit ett fiskigt år då akvarierna tagit stor del. Kul hobby det där. Katterna mår bra och är allmänt underbara. Älskar dom.

Det som gav förra året mest krydda och spänning var som vanligt marsvinen. Det mest häftiga som hände förra året är att vi (C,E och jag) startat upp ett avelsprojekt då vi ska försöka få fram lilac och beige harlequin och magpie. Jättespännande och det är igång nu. Det finns många fallgropar men vi tror att vi kommer att lyckas! Flera fina djur har införskaffats till projektet och här har två bärarkullar fötts. De första ungarna i rätt färg förväntas födas 2013 när de första som ser ut som vi tänkt oss kommer att födas har vi ingen aning om. ;-)

Jag har ställt ut flitigt under 2012. I pet-class har det gått bra för mina djur och flera Guldpetar har fått sina titlar under året. Jag är också numera pet class domare vilket jag är väldigt glad över! I ras har det gått lite trögare än jag hoppats på i vissa fall men jag på det stora hela väldigt nöjd. Två champions har det blivit Sch GP Chokladfabrikens Terabyte och Sch Chokladfabrikens Doris en magpie och en harlequin fina flickorna de gör mig så stolt!

Avelsmässigt gick det nästan löjligt bra förra året. Nio kullar totalt 37 ungar bara en dödfödd och en som dog efter en vecka det ger 35 friska starka fina ungar på bara nio kullar. Dessutom blev honorna dräktiga på första parningen i alla fall utom ett då var det på andra försöket fast nu på slutet var det iof. två som inte blev dräktiga och har fått byta partner men jag tror banne mig båda är dräktiga nu med sina nya killar. Kan väl inte skryta med att så många blev några rasmässiga toppar men jag är stolt över dem ändå några är riktigt fina främst Doris som nu är champion och Golem som flyttat till C. De som stannat här är Aragorn, Cruella deVil, Doris och Eulalia dessutom stannar två små bärarhonor Homsan och en från Pansys kull ännu oklart om det blir Indis eller Idril. Jag hälsar de nya välkomna att stanna här även välkommen Calle (Duettens Countdown) som flyttade hit i höstas.

Har man många djur drabbas man av förluster det är smärtsamt men det hör tyvärr till. I våras miste jag min älskade Vibys Nougat min älsklingsgris och i höstas även Duettens Kinross och Duettens Elie. Alla tre mycket saknade och de var några av de grundpelare som jag byggt min magpieavel på.

Hon är borta nu. Aldrig har jag varit med om snabbare och mer oväntat sjukdomsförlopp. Trodde inte det kunde ta slut så snabbt utan tidigare förvarningar. Riktigt obehagligt.

Förutom chocken, sorgen över ungarna och skuldkänslorna som kommer automatiskt när en hona dör i samband med en av mig planerad dräktighet kommer den enorma saknaden efter ett mycket älskat djur. Det är klart man får favoriter. Zabini var en av mina absoluta favoriter ett av de mest sociala och trevliga marsvin jag mött. Saknar henne så jag vill skrika!

Det blir inte bra det här. Efter mycket kämpande och hjälp från mig lyckades hon får ur sig två döda ungar. Om det nu är intressant så var det en de white hona och en black harlequin hane. De var väldigt döda och sådär lösa och sladdriga som de är om de varit döda en tid. Sen orkade hon inte mer. Troligen ligger minst tre kvar i magen.

Det här är bara hemskt.

2013 startar på sämsta möjliga sätt. Zabini mår dåligt.

Har aldrig sett något liknande och trodde inte att det kunde vara såhär att det kunde gå så fort. Hon har mått jättebra hela dräktigheten och ätit som en liten ponny. Igår eftermiddag kom vi hem och då matade jag alla med paprika hon var snabbt framme och glufsade i sig på ett betryggande sätt. Sen släppte jag ut hennes grupp på golvet och klippte och spred ut havregräs på överkastet Zabini, Doris och lilla Homsan joggade alla tre runt och letade goda strån. Det var inget konstigt med henne då. En timme senare hade jag mockat och satt in de tre då såg hon lite burrig ut och jag passade på och känna på fogarna och letade fsterrörelser. Jag kände inga rörelser men det gör man ju inte alltid. En oro hade ändå slagit mig då. Följande timmar blandade jag med burmockning, djurmatning, matlagning, ätning och filmtittning. Ofta stack jag åt Zabini godsaker som gurka, sallad och paprika hon årt men pälsen fortsatte att vara burrig. Resten av 2012 såg hon bra ut men precis efter tolvslaget ville hon inte äta paprika. Jag tog upp henne matade med Fortimel och kunde inte känna fosterrörelser. Nu på morgonen är hon dålig. Jag matar. För tillfället sitter hon och ser ut som hon har värkar. Nu är det bara att hoppas att hon får ur sig de förmodat redan döda ungarna såfort som möjligt och att jag lyckas tvångsmata henne tillbaka så hon inte toxar ihjäl... Som sagt sämre start på nya året är på intet sätt möjlig.

Fast nu har hon värkar alltid något... Konstigt nu vill jag bara att hon ska bli av med de dumma äckliga ungarna som jag bara för ett dygn sedan längtade mig varm efter.

kanske får jag igen det efter ett helt succéartat 2012 då allt med marsvinskullarna flöt på som på räls. En sumering kommer senare... nu måste jag ta hand om Zabini.