Nu måste jag säga mitt i debatten. Jag fick fundera ett tag innan jag kände mig mogen att skrika ut min åsikt någonting hindrade mig från att genast ropa ut vad jag först kände. Det var tur att jag inte genast ropade.

Jodå visst blev jag först lite irriterad när de fick för sig att stympa heliga Kalle på julaftonen. Förstör inte mina traditioner tänkte jag och vidare det är väl ingenting att bråka om jag har ju inte ens tänkt på att det skulle kunna vara något kränkande i det och då kan det väl inte skada någon heller. Men så satte jag min lätta irritation i halsen och tänkte ett steg längre. Någon eller förmodligen många har känt sig kränkta av detta annars skulle det inte klippas i något så heligt. Innan jag pekar finger och kallar dem lättkränkta och löjliga får jag nog lov att försöka tänka mig in i deras situation. Att känna sig annorlunda lite brevid och att inte riktigt vara ansedd som en av alla andra är en känsla som alla provat då och då i olika sammanhang. Jag är säker på att alla vet hur det känns och att ingen trivs i den situationen. När det heligaste innersta av Svensktradition (Kalle är det) stärker en kännsla av utanförskap hos många blir det fel. Visst hade det varit okej om de som ser inslaget gemytligt drar på munnen och tänker, titta vilka gamla tokigheter. Tyvärr är det inte så enkelt och oskyldigt i ett land där Jimmie och hans polare med järnrören är invalda i riksdagen och det blir ett mindre ramaskri när en mörkhyad Lucia visas på TV. Någonting i vår kultur i vårt samhälle ger näring åt dessa krafter. Stäng av den källan.