Jag ska vara marsvinsvakt i nästan en vecka. Tre av honorna där är minst sagt högdräktiga och två av dem kan mycket väl föda innan matte och husse hunnit hem. Spännande i överkant kanske men kulspännande mest. Lite jobbigt för ägarna att det skulle sammanfalla med deras semestertripp bara. Nu hoppas jag att allt går bra.

Ja jösses vad förvirrande det är mitt nya arbetsschema hela min tillvaro är tillvimsad. Nåja minst två dagar i ateljen i veckan har jag bestämt så det är bara att snubbla ner där om en stund då. Här uppe är det disken marsvinstrimmningen, marsvinsvägningen och  fastskruvandet av skåpdörr som ska fixas. Sen måste H och jag till banken och hämta ut pengar till honom, skatteåterbäring... varför inte det kom in på hans konto som jag så nogsamt fyllde i papper om kan man undra men ingenting som har med pengapapper och mig och göra har någonsin fungerat normalt förut så varför skulle det göra det nu? Blir ärligt galen på sånt här.

Marsvinsbebisarna utvecklas och sötar sig så man kan inte annat än vara nöjd. Cruella däremot har fått en knöl i armhålan misstänker svullen lymfkörtel. Hon ser annars pigg och fin ut, konstigt och oroande.

När ungarna var ute på golvet sist hände en intressant sak. Lille Guthix gick vilse han förvirrade sig ända bort till kattmatskålarna innan han insåg att inga andra marsvin fanns i närheten. Då blev han rädd och började skrika på hjälp. Caps satt och ammade och trots att hon märkbart hörde sonens nödskrik kunde hon inte gå och hjälpa honom just då. Men Ogg tog sin roll som flockledare på största allvar så hon sprang och hämtade lillpojken. Himla spännande att se hur marsvin hjälper varandra. Den här typen av observationer är det allra bästa med marsvinen tycker jag. Deras relationer och naturliga flockbetende är hur intressant som helst att studera.

I helgen har jag slöat, ja i lördags hade jag migrän då är det inte mycket att välja på. Igår storstädade jag men långsamt. När städningen var klar kände jag mig så duktig. När jag la mig igår kändes det som jag var klar med allt och att idag skulle bli en dag då jag skulle hinna gå långpromenad och vara i ateljen bara men... nej nu ha jag hittat på tusen måsten som verkligen är måsten. Orkar inte räkna upp allt men mycket är det. Jag vill få saker gjorda idag. Det är en sån dag. Ska göra tre tråksaker som har stått och varit ogjorda i evigheter en dörr, en pappershög och några plastlådor. Ja jag vet det låter som värdsliga ting men det är inte att göra dessa rätt okomplicerade saker utan känslan av att ha dessa ting hängande över mig som är det jobbiga. Nu vill jag bli fri från skåpdörrar, plastlådor och pappershögar när det dessutom finns marsvinsfotograferingar, ateljestädningar, akvarievattenbyten och pumprensningar, marsvinstrimmningar och tusen andra saker som är måsten just nu. Det jag vill med dagen är promenaden och komma igång i ateljen ju.

Antar att det är en konstnärlig kris igen att jag bara skyller på måstena för det är jobbigt att göra konst. Får för mig att allt  måste vara klart innan jag kan börja men allt blir aldrig klart eftersom det kommer nya måsten hela tiden. Så när ska jag göra konst? Förmodligen måste jag göra konst ändå. Det är bara att tänka om. Kanske är jag bara lat...

En ledig dag är en gåva men för mig blir det lätt så pretentiöst.

Flockdjurs Isidor är tillbaka efter en sommar i Dalarna som resulterade i en fin unge. Det märks att han är hemma vill jag lova. Utbrytarkungen är här! Vet inte hur han lyckas men han har sönder burar och hoppar ut. Han rymmer inte måttligt heller utan vandrar i hela lägenheten. Inte bra jag vill inte ha ut honom på balkongen för jag är rädd att han ska ramla ned. Dessutom rymmer han in också i Spaces bur. Isidor är inte slagskämpetypen men Space blir inte glad över sällskapet så de ryker ihop. Inte bra vill inte ha skador på djuren. Nej Isidor är inte ute efter bråk när andra marsvin är ute på golver kollar han noga vilka de är om det är honor lyckas han alltid krångla sig ur de minsta små hål men om det är hanar stannar han inne. Ett ganska sympatiskt drag men nu efter så många rymningar börjar jag bli rädd att han lyckats para någon han inte nte borde ha parat. Igår bytte jag gallret på hans bur vi får se hur länge det dröjer innan han hittar andra möjligheter att ta sig ut. Lite jobbigt men väldigt charmigt också.

I går hade jag migrän igen...

Niffers Eliot skulle aldrig komma på iden att rymma maken till lugn och snäll hane har jag aldrig mött! Vet inte om han vågade para Pansy nu i veckan då hon brunstade.... hoppas det. Jag väntar ivrigt på de första bärarkullarna må de ha blivit till och må de bli bra och friska. Den vackra kärlekstrion i bild.                     

Duettens Kinross inhandlades till min uppfödning för länge sen känns det nu. Han skulle göra fina magpie ungar och det gjorde han fast det blev bara två kullar innan jag till min förfäran upptäckte att det var något knas med hans ögon. De hade plötsligt blivit helt genomskinliga  och långt ned i botten på dem såg man små vita flak. Förfärligt! Naturligtvis vågade jag inte ha honom i avel mer ifall detta var ärftligt. Någon typ av starr var det troligtvis men lyckligtvis är det ingen ärftlig variant eftersom inga andra marsvin i dessa linjer fått något liknande. Den andra tråkiga grejen med hans ögonåkomma var att jag då kände mig tvungen att lämna bort honom eftersom platserna för hanar är begränsade här hemma. Trist för Kinross var så himla go. Men han flyttade på lån till en familj som köpt två hanar av mig tidigare och nu hade bara en kvar. I två år stannade Kinross där och hade det bra. I somras dog hans kompis och Kinross kom tillbaka hit för att bo här sina sista år. Nästan blind var han men annars i jättefint skick och vi var jätteglada att få honom tillbaka. Jag räknade med att han lätt skulle bli sju år.

Jag satt ihop homom med Bill och efter bara lite tjafs i början funkade de utmärkt tillsammans. Det kändes bra och jag var glad att få in en äldre herre som gick bra att sätta med andra hanar det behövdes en sån i gruppen och jag var extra glad att det var mysigge Kinross. Så långt allt väl tills jag för en vecka sedan upptäckte en skada på hans ena öga. Trots att killarna inte slogs så kan det ju bli lite gruff i början för ett hanepar. Jag antar att det är Bill som bitit eller kanske bara nafsat efter Kinross och oturligt träffat ögat. Vad vet jag? Nåja från början såg det ut som ett marsvinsöga gör när det fått en skada, äckligt men hoppfullt. Men i måndags hände något plötsligt var ögat jättestort rött runtom och kritvitt i mitten. Vidrigt. Jag vågade knappt titta. Det jobbigaste var att jag förstod prognosen. I tisdags fick Kinross somna in. Ögat hade inte gått att rädda och att operera bort ögat på en så pass gammal gris var inget alternativ då det är en komplicerad operation som inte alltid slutar lyckligt.

Sov gott fina Kinross. Det känns så tråkigt och onödigt att det skulle gå såhär. Du var ett bra marsvn så snäll och go och vi skulle ju leva lyckliga i många år. Är så ledsen.  

Den här tiden de senaste åren har jag haft babyboom med en massa kullar men i år blir det bara en septemberkull. Mamman till den kullen Caps Lock fyller 1 år idag det gör ju även hennes kullsyskon då Space och de andra. Grattis!

Golem, Grip, Guthix och Guldlock mår utmärkt de har passerat sina födelsevikter och skuttar runt och upptäcker värden med härlig nyfikenhet och aptit på både mat och hela livet. De är underbara! De har redan lärt sig att man ska tugga på gallret när det vankas mat. Nåja nu tror jag inte riktigt de vet att det är därför man ska bita i gallret men det ser bara för gulligt ut när de små pluttarna härmer de stora tanterna i buren. I morse vaknade jag av marsvinsungenödskrik. Mycket nervös skuttade jag ur sängen och hittade lille Grip i en omkullvält eller stående kanske man kan säga tygtunnel. Han kom inte ut stackarn och Capsan var utanför och förstod nog inte problemet men hon var stressad. Det var lätt avhjälpt jag som var rädda att en unge fastnat i gallret eller bakom ett hus.

Jag skriver nu med mitt nya tangentbord. Underbart!

När jag kom hem från jobbet igår var magen i behåll. Capsan stod mot gallret och tiggde gräs och åt lyclig av det som hon brukar. Efter matningen plockade vi in varorna jag handlat och jag satte mig och slöade med datorn i soffan... vet inte hur länge en timme kanske. Sen klev jag upp för att laga mat och hade de kommit! Snabbt okomplicerat och smidigt hade Capsan fått fyra stora pigga ungar! De var beräknade på onsdag men ser absolut fullgångna ut så jag kan ha skrivit in parningen på fel dag men det var ju skönt så slapp jag de där sista hysteriskt otåliga oroliga väntdagarna.

Det är tre black magpie hanar som vid första anblick är ganska lika då har rätt svarta ansikten alla tre men en av dem sticker ut han är riktigt fint tecknad, Honan... ja vad ska jag säga... hon är minst sagt söt men en rasmässig katastrof! Hon är vit med lite cream fläckar och en svart fläck vi kan inte kalla henne harlequin. Som sagt är de pigga och starka med vikter runt 90g. Capsan är jätteduktig och så här långt ser allt väldigt bra ut.

Guldlock, Guthix, Golem och Grip  

Golem med rygglinjen.  

Fina Capsan med barnen.  

Grattis Caps Lock och Bill Gates som blivit föräldrar till världens sötaste marsvinsungar!