Jag har varit så stressad och spänd en längre tid nu det har varit lite jobbigt jag känner mig lätt utmattad. Denna helg har jag fått sovit ut och slappnat av det känns mycket bättre. Skönt. Jag är absolut värd en present tycker jag. När jag vill vara extra snäll mot mig får jag åka till fina akvariebutiken i andra ändan stan och handla fiskar :-)! Jag ska fylla på några av mina av ålder utarmade stim och skaffa några för mig nya arter som jag länge drömt om. Fast först måste jag fånga en massa unga ancistrsmalar som ska lämnas in i butiken det är rätt jobbigt för det är ena listiga rackare. Längtar till tisdag :-)! Hoppas de har inne de fiskar jag vill ha.

Ariels matte åkte ända från Umeå för att hämta sitt lilla marsvin och hennes kompis från Övik. Härliga djurgalna tjejer som förstår värdet av små marsvin och ganska impulsiva. För med upp till Norrland åker det två killar också! Victor och Crucio blir norrlänningar precis som Ariel. Jag kan plocka ner en bur till och glömma den där tjejen som slutade höra av sig för nu har killarna hittat ett jättebra hem! Ja trots impuls inslaget i detta marsvinsköp känns det jättebra hon har haft marsvin tidigare och var redan lite på väg att skaffa igen så helt okontrollerat var inte detta. Killarna kommer att få det så bra och Ariel också som kommer till smma ställe som Nintendo som föddes här i höstas :-). Så nöjd med deras nya hem! Lycka till mattarna och marsvinen!

Jag kan väl knappast kvala in som Crazy cat lady med bara två katter som dessutom är prydligt kastrerade men crazy cavy lady har jag känt mig som ett litet tag till igår kväll. I går flyttade Lord Voldemort en vuxen omplacering tillsammans med lille Celeborn. De kommer till ett utmärkt hem med en väldigt taggad familj. Det känns väldigt lyckat. Det var bara två marsvin som flyttade men det blev en stor förändring i lägenheten. Äntligen kunde jag packa ner en extrabur. Jag har haft två gallerburar som stått på varandra i ett torn mitt i vardagsrummet det har inte kännts bra alls. Det har varit trångt naturligtvis men mest har det varit en ständig påminnelse om att jag har lite för många marsvin just nu eftersom min maxgräns på antal burar var överstigen. Det var bara en bur som försvann men den andra har flyttat upp på ett burskåp och är nu placerad i en burzon så den känns helt borttrollad. Det blev väldigt skönt här inne både i mitt sinne och mitt bo.

Det här med för många marsvin är ju absolut ett problem man lätt drabbas av som uppfödare. Det finns väl flera sätt att spara på sig djur. Vissa köper djur hej vilt och sparar massor av egna ungar, jag köper inte många kan man väl kunna påstå men jag är rätt duktig på att spara egna ungar. Jag antar att det inte är inflödet som är för stort utan utflödet som är för litet. Jag vill bara inte sälja några djur förutom ungar jag aldrig haft för avsikt att spara.

I två år i rad kom det till åtta djur i uppfödningen några av de som kom 2010 är inte kvar här längre men nästan alla finns här plus de som kommit tidigare. Många. I år har jag tänkt hålla igen på inflödet. Jag behöver inte köpa några nya djur för att bredda avelsbasen för det går att göra massor av spännande avelskombinationer med de djur jag har utan att vara i närheten av inavel. Det känns bra. Så det är totalt köpstopp i år. Jag har också beslutat mig för att bara spara de allra bästa ungarna oavsett vilka som är föräldrarna alltså inga ungar ska sparas av sentementala själ för att jag vill ha något sparat efter en viss hona utan ungarnas egen kvalitet och betydelse för avelsarbetet är det son enda som avgör om de får stanna. Några kommer att sparas för att mitt avelsarbete ska utvecklas men förhoppningsvis inte lika många. Kvalitet före kvantitet. Det har ju inte bara med aveln att göra utan med den personliga tiden som kan ägnas varje djur jag känner ibland att jag inte riktigt hinner med mina älsklingar. Det här med att de är just älsklingar måste få en större betydlse jag kan inte sälja mina pensionerade avelsdjur jag mår verkligen inte bra av det. Några enstaka ibland kanske men inte många jag pallar inte det helt enkelt...

Förra året vid den här tiden hade jag redan köpt ett marsvin och sparat fyra ungar. Iår har jag sparat två ungar. Det är lovande tycker jag.

Söte underbare lille Aslan har redan flyttat till sin nya kompis Elvar som bott själv en tid och väntat på honom. Jättebra hem och det känns så bra. Lycka till matte J med killarna :-)! I eftermiddag flyttar ytterligare två små rackare, i morgon en, på söndag två, nästa söndag två till sen är det två som i vanlig ordning strular lite... var tog deras nya matte vägen? Vart tog hon vägen? Så peppad och och så sugen och nu så tyst... Jamen jag blir så trött. Det finns andra hem om hon inte behagar höra av sig och jag sitter inte i sjön killarna kan stanna här till livet ordnat sig för dom så det är inte det men lite vanligt hederligt folkvet hade inte skadat. Om man inte ska ha dem kan man faktiskt höra av sig och tala om det... eller? Nåja de andra hemmen verkar perfekta så jag är mest nöjd  i alla fall.

Vi saknar Jordan. Fina fina Jordan som jag sålde innan jul. Hon blev sjuk och hennes stackars nya matte kämpade tappert länge men det gick inte. Så sorgligt för alla.

Allt är inte sorgligt tack och lov för liv kommer det försvinner inte bara. I Zabinis mage sparkar det och hon börjar anta formen av en stekpanna. Stor är hon och om drygt en vecka kommer de nu har jag börjat vänta ivrigt! Safari ska få sin kull samtidigt men hon inte alls lika tjock men lika sprattligt är det där. Båda tjejerna är pigga och hungriga så jag hoppas på lycka. Ynk är faktiskt trots mina tvivel också dräktig! När de kommer vet jag inte för det finns inget parningsdatum men jag har precis kännt rörelser så det blir tidigast om tre veckor någonting skulle jag tro. Spännande, roligt nervöst ja och allt vad det innebär när det snart ska komma ungar. Älskade små ungar ni är så välkomna!

Om någon har läst bloggen om ett intressant ämne på ett stort försäkringsbolagshemsida och finner den anstötlig kan ni väl höra av er till företaget. Jag menar om ni hittar hets mot en förening, hets mot avel, felaktiga faktan eller om ni tycker att en person som anser sig vara marsvinsexpert borde känna igen en satin och satinsjukanssymptom och inte förvånat ojja sig över att ett marsvin inte blir äldre än tre år... vilket tyvärr är rätt gammalt för en satin. Jag menar det är bra om fler hör av sig jag tror företaget blir tacksamma. De vill nog behålla sina kunder vilket de kanske inte får om de har knas på sin hemsida.

Svea och husse har en lek ihop. Svea sitter på min loftsäng och husse ska böka med handen under bäddmadrassen eller dra fingrarna på sängkanten och Svea ska fånga husse. Ibland när Svea är på bushumör och husse kommer in i rummet far hon upp i sängen och jamar åt honom att det är dax att leka.

I går mådde jag inte alls bra ont i huvet, kallsvettig och lite febrigt startförkyld kände jag mig och framför allt olustigt spänd i hela kroppen. Kanske håller jag på att bli lite förkyld men framför allt är det nog stress och för lite sömn som ligger bakom detta. Jag har oroat mig bucklig över deklarationen... ja jag vet jag är säkert den enda i hela världen som gråter nervöst när hon skriver under sitt namn på en förenklad deklarartion bara för att det är så "svårt". I år hade även H fått en deklaration och jag hade inte vågat öppna brevet livrädd som jag är... I morgon ska den vara inne och oron över vad som funnits i det brevet har förpestat min tillvaro i veckor men i går kväll öppnade jag det. Jag var så rädd att jag skakade så jag knappt fick upp plasten. Det jag var rädd för att finna var en saftig restskatt som jag inte hade pengar att betala men väldigt mycket räddare var jag för att finna en komplicerad lång blankett som skulle fyllas i här och var med en massa siffror som jag skulle bli tvungen att rota fram. Allvarligt hade jag hittat en sån blankett så hade jag dött... jag vet inte vad jag annars skulle ha gjort. Livrädd var jag. Lättad är jag för ungen får tillbaka över femtusen på skatten det täcker ju min restskatt på tre med råge ju men framför allt hade han också fått en förenklad deklaration. En sten föll från mitt bröst nej ett flyttblock nej ett berg nej ett helt bergsmassiv nej hela världen tunga eländen föll från mitt bröst. Jag mår bra igen kanske höll jag inte på att bli sjuk kanske var det bara oro och trötthet pga. av oron.

Fobier är ett skit som många får leva med. Ormfobi, bacillskräck, socialfobi och en massa andra är rätt vanliga men jag vet ingen annan än jag som har ekonomisk fobi men det är samma skit som de andra. Lika oförklarligt irrationellt och förlamande. Jag känner bara ren skräck när jag ska hålla på med betalningar och ekonomiska papper. Fy.