Att skaffa husdjur är en stor grej. Det spelar ingen roll om man har 30 marsvin eller två det måste vara rätt marsvin som ska stanna. Det är väldigt fullt i burarna nu så de som ska stanna måste vara creme de la creme (eller hur man nu stavar det uttrycket som jag aldrig använt förut). Jag måste vara sjukt kräsen och i år får inte de inkommande familjemedlemmarna bli åtta stycken som det varit två år i rad jag måste strypa inflödet på nya marsvin som ska stanna. Samtidigt vill jag ju föra aveln vidare så jag behöver ju spara några och det vill jag ju också annars fungerar inte detta alls ju. Mitt egentliga problem är nog inte den stora andel inkommande djur utan att jag så himla ogärna säljer mina älskade vuxna djur. Om alla som en gång fått den äran att stanna här bor här livet ut då blir det väldigt många till slut :-/.

Det här är utan tvekan det svåraste med att var uppfödare. Det är inte roligt att avstå. Att avstå söta lovande ungar är svårt men att avstå vuxna djur man fått en relation till är mer än svårt. Att sälja exavelshonor gör ont i hjärtat och känns som ett svek mot både marsvinet och mina egna ideal. Nej jag vänjer mig inte.

De sista dagarna har jag genomgått en beslutskris där jag krasst vägt in avelsplaner, platsbrist på lång och kort sikt och försökt balansera det mot vad jag har att välja på att spara. Tio små marsvinsungar har varit varit det jag funderat över. Vilka ska stanna? När jag väljer keepers är det bara de som för min avel vidare som är aktuella. Sju av dem har jag inte haft några problem att bestämma mig om de ska säljas men de andra tre oj oj oj vad jag klurat! De är bara så fina att de måste stanna. En av dem Cruella de Vil var inte så svår att ta beslutet om hon stannar trots dubbla öronveck är hon en pärla med riktigt rutig och fin teckning det ska bli kul att ställa ut henne och hon är den första jag sparar efter båda hennes föräldrar. Nej med henne hade jag inte så svårt att bestämma mig. Värre är det med de andra två eftersom de är kullsyskon och jag kan absolut inte spara båda.

Arwen eller Aragorn det var frågan!? Frågan uppstod för ett par dagar sedan då Aragorn inte längre var bokad och möjligheten att spara honom blev mitt huvudbry. Ja jag har bestämt mig för att behålla hanen vilket är lite jobbig för att jag tidigare beslutat mig för att behålla honan. Tydligen hade jag redan ställt in mig på henne så det blev lite kännslomässigt svårt mitt i det hela. Men nu är jag säker på att jag tagit rätt beslut. Det blir Aragorn därför att han är bättre tecknad och faktiskt har bättre typ än sin syster. Han är skitfin helt enkelt! Trots ett veck och bläs är han utställningsbar vilket syrran inte riktigt är. Båda har bra färg, typ och hyfsade öron så båda hade varit välkomna in i aveln men Aragorn kan göra lite karriär på plattan också ;-). Ja han är ett litet snäpp finare än syrran.

En annan anledning till att jag valde att spara hanen är den långsiktiga platsbristen. Just nu är det tokfullt med hanar hemma hos mig så kortsiktigt är det helknäppt att spara en hane men han kan ju bo ihop med en annan vuxen hane i nästan ett år innan han ska börja användas i avel och då tar han ingen plats då fyller han dessutom en roll som kompis år Nougat som annars kanske fått sitta själv. Vem vet hur hanesituationen ser då om ett år? Långsiktigt är det ju dummare att spara honor om man vill hålla igen på marsvin har jag kommit på för det är antalet honor som styr antalet kullar och ju fler kullar som föds här desto fler unga vackra blivande avelsdjur kommer att få stanna. Jag måste hålla igen lite på kullarna också för att det inte ska bli för mycket djur här.

Chokladfabrikens Aragorn. Välkommen att stanna!

Chokladfabrikens Cruella de Vil. Välkommen att stanna!  

Just nu är H på väg på cykel till Stormarknaden. Han ska jobba på mitt jobb idag men inte jag, jag är ledig. Det heter PRAO.

Vi var en sväng till stugan under påsken H, jag och katterna. Härligt som vanligt. Det finns ingen plats på jorden jag älskar så mycket som den ön. Stugan var rå och kall när vi kom och vi eldade och eldade så det blev så mysigt till slut. Katterna har legat och solat sig och roat sig med uteaktiviteter. De hade kul men inte musen som råkade ut för Svea. Den var god sa hon och jag känner mig lite nöjd för mus måste väl ändå vara den bästa kattmaten. Båten är sjösatt och vi har gått långpromenader, skådat film, lagt pussel och ätit chips. H, jag och Svea blev leriga om fötterna men inte Sigrid hon kladdar aldrig ner sig den lilla nippertippan inte en lerprick på hela katten medans Sveas annars så bländvita tassar var svarta. Trippen avslutades sedvanligt med påskmiddag hos mamma med farmor som hedersgäst. 90 år och nästan blind är hon älsklingsfarmor. Hon såg inte trappan i hallen och höll på att kliva rakt ut. När gamla tanter ramlar i trappor går de sönder. Tur att jag instinktivt och med ren råstyrka lycakes fånga henne i fallet och lyfta henne tillbaka på trappavsatsen. Märkligt vad man kan när man måste.

Marsvinen var hemma och ungarna hade växt så det syns under de dagarna. Tråkigt som bara den med lilla Cyklop som inte fick leva men de andra tio ungarna ser pigga ut som bara den jag är inte längre orolig för att det kunde ha varit något smittsamt.

Zabini och Safari är tydligt dräktiga och det kommer ungar om en månad igen. Kanske är Ynk också dräktig men jag känner inte något i hennes mage ännu.

Nej nu ska jag sätta igång med dagens sysslor väga marsvin, byta vatten i akvarierna, fota djur, uppdatera hemsidan, skriva en massa mejl, plocka gräs, handla lite, gå ner i ateljen och fixa en grej, städa, trimma marsvin, plugga till domarprovet... nej hur lång tror jag denna dag är egentligen?

I natt dog en av marsvinsungarna. Jättesorgligt och oväntat eftersom det var en av de största. Han var dålig ett dygn sen somnade han trots stödmatning och påpassning. :-(.

För att muntra upp mig skickar jag nu det sista Tanzania inlägget med fina bilder. Jag tänkte att detta skulle handla om alla fåglar vi såg. Vi såg massor av fåglar överallt massor av arter och individer. Jag skulle gärna visa fågelbilder men jag struntade i att fota dem inte för att de var ointressanta långt ifrån utan för att mitt kameraobbjektiv inte gjorde dem rättvisa. Så istället skickar jag landskapsbilder. Vi såg massor av rovfåglar gamar, örnar, vråkar och sekriterarfåglar. Vi såg trappar, strutsar, vävarfåglar, starar, ibisar, storkar, gäss, vadare, solfåglar... listan kan göras oändlig... men ni får hålla tillgodo med landskapsbilder!