Undrar varför Pansy inte tycker att hennes barn ska ha morrhår? Hon biter bort dem. Det var lika med förra kullen. Tokiga marsvinsmamma.

Jag pluggar till domarprovet det går nog rätt bra men jag blir så sömnig.

Att skaffa husdjur är en stor grej. Det spelar ingen roll om man har 30 marsvin eller två det måste vara rätt marsvin som ska stanna. Det är väldigt fullt i burarna nu så de som ska stanna måste vara creme de la creme (eller hur man nu stavar det uttrycket som jag aldrig använt förut). Jag måste vara sjukt kräsen och i år får inte de inkommande familjemedlemmarna bli åtta stycken som det varit två år i rad jag måste strypa inflödet på nya marsvin som ska stanna. Samtidigt vill jag ju föra aveln vidare så jag behöver ju spara några och det vill jag ju också annars fungerar inte detta alls ju. Mitt egentliga problem är nog inte den stora andel inkommande djur utan att jag så himla ogärna säljer mina älskade vuxna djur. Om alla som en gång fått den äran att stanna här bor här livet ut då blir det väldigt många till slut :-/.

Det här är utan tvekan det svåraste med att var uppfödare. Det är inte roligt att avstå. Att avstå söta lovande ungar är svårt men att avstå vuxna djur man fått en relation till är mer än svårt. Att sälja exavelshonor gör ont i hjärtat och känns som ett svek mot både marsvinet och mina egna ideal. Nej jag vänjer mig inte.

De sista dagarna har jag genomgått en beslutskris där jag krasst vägt in avelsplaner, platsbrist på lång och kort sikt och försökt balansera det mot vad jag har att välja på att spara. Tio små marsvinsungar har varit varit det jag funderat över. Vilka ska stanna? När jag väljer keepers är det bara de som för min avel vidare som är aktuella. Sju av dem har jag inte haft några problem att bestämma mig om de ska säljas men de andra tre oj oj oj vad jag klurat! De är bara så fina att de måste stanna. En av dem Cruella de Vil var inte så svår att ta beslutet om hon stannar trots dubbla öronveck är hon en pärla med riktigt rutig och fin teckning det ska bli kul att ställa ut henne och hon är den första jag sparar efter båda hennes föräldrar. Nej med henne hade jag inte så svårt att bestämma mig. Värre är det med de andra två eftersom de är kullsyskon och jag kan absolut inte spara båda.

Arwen eller Aragorn det var frågan!? Frågan uppstod för ett par dagar sedan då Aragorn inte längre var bokad och möjligheten att spara honom blev mitt huvudbry. Ja jag har bestämt mig för att behålla hanen vilket är lite jobbig för att jag tidigare beslutat mig för att behålla honan. Tydligen hade jag redan ställt in mig på henne så det blev lite kännslomässigt svårt mitt i det hela. Men nu är jag säker på att jag tagit rätt beslut. Det blir Aragorn därför att han är bättre tecknad och faktiskt har bättre typ än sin syster. Han är skitfin helt enkelt! Trots ett veck och bläs är han utställningsbar vilket syrran inte riktigt är. Båda har bra färg, typ och hyfsade öron så båda hade varit välkomna in i aveln men Aragorn kan göra lite karriär på plattan också ;-). Ja han är ett litet snäpp finare än syrran.

En annan anledning till att jag valde att spara hanen är den långsiktiga platsbristen. Just nu är det tokfullt med hanar hemma hos mig så kortsiktigt är det helknäppt att spara en hane men han kan ju bo ihop med en annan vuxen hane i nästan ett år innan han ska börja användas i avel och då tar han ingen plats då fyller han dessutom en roll som kompis år Nougat som annars kanske fått sitta själv. Vem vet hur hanesituationen ser då om ett år? Långsiktigt är det ju dummare att spara honor om man vill hålla igen på marsvin har jag kommit på för det är antalet honor som styr antalet kullar och ju fler kullar som föds här desto fler unga vackra blivande avelsdjur kommer att få stanna. Jag måste hålla igen lite på kullarna också för att det inte ska bli för mycket djur här.

Chokladfabrikens Aragorn. Välkommen att stanna!

Chokladfabrikens Cruella de Vil. Välkommen att stanna!