Den lilla lätta papperslappen hann inte ens landa på hallmattan innan jag hade den i nypan. Det var bara ren tur att jag lyckades behärska mig så pass att jag inte rusade ut i trapphuset och pussade brevbäraren... det hade ju kunnat bli lite jobbigt senare när jag insett vad jag gjort... Så nu har jag alla våra pass här och visum är beviljade. Pust!

Ja det var väl dagens stora händelse skulle jag tro. Annars är det bara lite tvättande av marsvinssår det blir ju så dumma böldbenägna sår när de biter varandra. Ett akvarium behöver vattenbytas, disken ska diskas, soporna kastas och så ska jag strax ner i ateljen och jobba en stund. Ingen ansträngande dag precis förutom att jag tänkte lägga lite krut på mina teckningar till afrika boken (ateljen).

Så är det de där med Elie... så svårt. Hon är inte jättepigg men ser inte helt utslagen ut heller och äter med god aptit.

"Jag och min fru har köpt varsin lägenhet åt våra barn. Det kan alla föräldrar göra. Våra barn är mycket nöjda".

Citat Mats Odell

Men hallå! Allvarligt talat hur värdsfrånvänd och förfärlig får man vara! Han är politiker visserligen från ett extremt knäppt parti men han borde väl vara intresserad av människor och deras situation? Hur kan han göra ett så korkat och pinsamt uttalande? Jag är chockad! Om han är poilitiker måste han väl i rimlighetens namn vara medveten om hur det ser ut i samhället?! Hur många har råd att köpa lägenheter så där bara? Tycker han att de som inte har råd att köpa en lägenhet till sina barn inte har rätt att vara föräldrar? Är det synd om alla barn som har så gruvligt fattiga föräldrar att de inte ens har råd att köpa en lägenhet åt dem?  Det är också så skrämmande att han som har dessa åsikter och dåliga omdöme kan väljas av en massa människor för att styra och ställa i vårt land. Obehagligt. Fy!

Jaha våra pass ska tydligen vara skickade men i ett separat brev. Ja jag är inte lugn innan jag har dem i min hand... Riktig äkta gråtångest får jag av detta. Så läskigt! Hur och vad ska jag göra om våra pass är borta? Hinner vi ens fixa det så vi kan åka? Ångest och ren skräck känner jag nu.

Det är en himla massa utställningar just nu som jag inte ska på. Oj vad jag skulle vilja åka till både Kallhäll och Eskilstuna men nej... Bara för det anmälde jag nyss till Hållnäs. Är lite rädd att glömma det annars eftersom vi är i Tanzania när anmälningstiden går ut och nu ska jag ändå betala räkningar så vi tr detta på en gång liksom. 

Chokladfabrikens Skype nonself chocolate magpie, Chokladfabrikens Caps Lock nonself black magpie och Chokladfabrikens Spacr nonself black magpie blir det alla tre i både ras och pet. De har roligt nog samma mamma ;-). Är nog lite utställningssugen minst sagt.

Hemma igen efter en underbar promenad i Hågadalen. Bättre väder än såhär kan det inte vara på vintern. Vackert!

Att gå i solen och låta tankarna vandra som de vill är det mest stärkande jag vet. Nu blev jag av med lite av min månatliga ångest över att räkningarna måste betalas idag senast och att det trots allt är ett strul med visum historien. Vi var ju där på ambasaden för att fixa visum. Så får jag ett rekomenderat brev och ska bara hämta det jag var inte ens nervös eller rädd den här gången. Det var ju ett misstag jag skulle ju naturligtvis ha passat på att vara vettskrämd för i brevet vi fick ligger prydligt min mammas pass och grejer men inte Hs och mina pass och visum... alltså jag blir sååå trött. Vad är det för förbannelse som vilar över mig och alla typer av offociella papper och betalningar? Det funkar verkligen ALDRIG som det ska! Det är inte konstigt att jag lider av svår ekonomisk fobi. I det här fallet är det nog bara ett litet slarvfel från deras sida men jag måste ändå ringa dit i morgon och fixa och dona. HATAR det! Har så ont i magen av detta... Behöver nästan ta en ny promenad nu...

Idag har Samsung och Cookie flyttat. Jag vet att de får det bra och de kommer att ingå i ett alldeles nytt avelsprojekt. Det känns jättespännande med en ny uppfödare av chocolate harlequin. Lycka till E! 

Istället kommer två killar tillbaka hit. En i deras stora människofamilj har tyvärr blivit allergisk. Så efter vi varit i Afrika så kommer Elvar och Chokladfabrikens Lord Voldemort tillbaka hit. Men de ska omplaceras är det tänkt. Så är det någon som redan nu vet att de vill ha två vuxna magpiehanar en choklad och en svart som är goda vänner kan hojta till.

Snart bär det av på  

 Safari!

Här kommer några bilder till på Safari och hennes döttrar Cookie och Troja. På blixtbilderna är de gruvligt rödögda... inget fel med att vara rödögd men dessa är inte det i verkligheten. Troja är den bläslösa och hon kommer att stanna.        

Det var ju ett tag sedan jag skrev något så nu finns det en del att berätta. Var tvungen att avbryta så det blir två inlägg istället.

För en vecka sedan trodde att det skulle bli nödvändigt att avliva Elie. Hon rörde sig stappligt och konstigt med bakbenen mest det ena och det har varit lite så ett tag dessutom verkade hon väldigt trött. Men nu är hon mycket bättre... nej inte helt bra men absolut bättre. Att avliva ett marsvin som äter med god aptit och är aktiv och med är inte aktuellt. Jag hoppas gammelskruttan hänger i ett tag till. Love Elie.

Snart åker vi till Tanzania. Kan inte tiden fram till resan bara försvinna? JAG VILL ÅKA NU!

Älskade GP Chokladfabrikens Terabyte är nr. 11 av nonselfarna på utställningstoppen 2011! Jag är äckligt stolt! Det är inte dåligt för en nonself black magpie. Undrar hur det ser ut längre ner på Pet listan ingen av mina djur är topp placerade där men jag tror en del av dem finns med. Det är löjligt kul med dessa resultat jag blir så stolt över mina underbara djur!

Här är skitigt. Äckliga lägenhet. Storstädning står på schemat. Det blir så när jag jobbar så mycket, jag orkar inte ens diska det blir bortprioriterat. Burarna är det enda jag hinner städa. Eftersom jag ska åka har mina arbetstimmar flyttats runt lite så jag kan spara semsterdagar (snälla L som fixade detta) jättebra men just nu så jobbar jag skitmycket så nu är jag rejält sliten. Får ta igen det lite nu ledig i tre dagar och på måndag börjar jag först 16.45 Jag hoppas jag hinner både vila, städa, skriva mejl och saker som jag inte hunnit, jobba i ateljen, vara ute på dagtid så jag får dagsljus och umgås med sonen och djuren. Åh så fri jag känner mig som semester nästan!

Tokigt i natt fick jag akut dela Sir och Space de slogs och Space har fått en del sår. På överkastet de rastades på finns blodfläckar. Åh vad jobbiga de är! Förstår de inte att det är trevligare med burkompis än att sitta själva? Fattar de inte att matte inte inte vill ha fler burar att mocka ;-)?Fattar de inte att det gör ont att bli biten och att matte tycker det är så tröttsamt att tvätta bitsår. Dumma marsvin. Det har varit svajigt i deras relation sen jag flyttade dem från den lilla komplimentbacken och in i stora buren i stora burskåpet. Knäppskallar jag trodde de skulle uppskatta att få en dubbelt så stor bur... jag ville ju bara vara snäll ju. Uppenbarligen hade mer närhet till honor och mer ljud från andra marsvin en oroande effekt på dessa hormonstinna herrar. Sir är väldigt hanig och sonen håller på att gå in i den åldern han också. Att ettårige Sir jagar sin fyramånaders son och ger honom lite tjuvnyp kan jag ta men att den unge hanen vänder sig om och möter farsan i regelrätta slagsmål är riktigt knäppt. De skulle kunna skada varandra illa så att ha dem tillsammans är ingen bra ide. Att avla på bra temperament är viktigt. När det gäller mina marsvins temperament även Sirs och Spaces så är de underbara djur att umgås med orädda och sociala med människor, blir inte skärrade av saker i omgivningen och alla mina magpies är oerhört nyfikna på allting och väldigt roliga att studera. De är också sociala med varandra och funkar väl i grupp det är bland det viktigaste tycker jag därför blir jag oroad när en fyramånadershane som jag tänkt använda i aveln visar sig vara en slagskämpe...

I tisdags var vi Stockholm och fixade visum och tittade på konst. Vi lunchade med en gammal kompis till min mamma som varit i Tanzania och fick en massa sköna tips inför resan. I den första marsvinskullen som föddes i mitt liv för evigheter sedan döptes honan efter vår lunchkompis Siv. Hon har alltid sedan dess tyckt att det varit hedrande att få ett marsvin uppkallat efter sig för att marsvin marsvin är ett djur som för henne representerar kärlek och omsorg. Vackert tycker jag för visst är marsvin kärlek och omsorg! Ska berätta det för Space och Sir...