Vilka fina ungar det kom igår! Stora, pigga, aktiva och glada är de när de undersöker stora världen. Ingen av dem kommer att stanna teckningsmässigt är de inget vidare men alla har rätt fina öron och typ. Faktiskt har alla Sirs barn blivit finare än han är själv i typ och öron. Väldigt märkligt för han är ingen snygging i de avseendena men barnen har blivit riktigt bra! Det bästa med dessa ungar är ändå att de mår så bra och de är verkligen lyckliga familjen med sin duktiga mamma Ynk och de tre snälla tanterna Lucky, Jordan och Ogg som inte kan låta bli att pyssla och pussa på barnen. Fyra generationer är de i buren nu Jordan är inte släkt eller nåjå lite med Ogg annars är Luckybucket mormorsmor till ungarna, Ogg är mormor och Ynk är mamman roligt va?!

   Hane hona hane hona

     Gulliga!

Till något helt annat igår var en bra dag! Jag fick TVÅ konstnärliga uppenbarelser/kickar på jobbet! Det första när jag var inne på toan precis när jag kommit dit och det slog mig så plötsligt att jag nästan ramlade av den vita stolen med hål i. Självklart! Det här har jag ju klurat ett tag på hur jag ska lösa så det var ju pågång och nu kom det som en knall! Naturligtvis måste jag göra ett konstprojekt om min egen besatthet av att se ALLA djur som finns i Tanzania. Jag är ju lite nervöst lagd men det som oroar mig mest är inte att missa flygplan eller få malaria utan att missa att se en leopard igen. Jag missade det på safari på Sri Lanka för si så där en tusen år sedan och är fortfarande lite sur för att jag inte sett en vild leopard. Här finns det massor av djur jag bara MÅSTE få se. Det jag ska göra är att tillverka en liten bok med teckningar och små beskrivningar på alla arter i området, jag menar alla jag kan hitta från myra till elefant. Det ingår i projektet att jag pluggar in dem så noga att jag direkt när jag ser dem på savannen ska kunna artbestämma dem och pricka av dem i min bok. Min besatta jakt och inlärning ska nogsamt dokumenteras och bli en utställning.

Den andra ideén slog mig lika plötsligt när jag satt i kassan en timme senare och i glappet mellan kunder satt och förstött kluddade alla marsvinens namn på en kvittoremsa. Naturligtvis! Det är ju självklart! Jag ska varje dag skriva alla marsvinens namn på en lista. Detta för att belysa det inte helt okomplicerade faktum att marsvinen hela tiden byts ut i en uppfödning. Det är ett moraliskt dilemma jag brottas med dagligen. Just nu är det så tydligt då det kommit  och kommer många ungar som vart efter kommer att flytta. Listan kommer att bli föränderlig. Alla dagar är olika och djurindividerna passerar förbi. För att förstärka detta kommer listorna att skrivas med färgpennor i olika färger på olika sätt och namnen kommer att skrivas ibland hela med uppfödarnamn och titlar och ibland bara smeknamn. Det här är en undersökande kritik mot flödet av djur hos en uppfödare.

Färgpennor han inhandlats till listorna och teckningarna av de afrikanska djuren. Jag är sjukt taggad! Nu ska jag snart ner och börja jobba!

Ynk födde snabbt och smidigt fyra stora black magpie ungar! Ingen helvit tre nästan helsvarta och en av honorna har ett genetiskt förbryllande färgfält... nej jag tror att det är mixat men det ser ut som hon är en blackmagpie med ett brunt streck i ansiktet. Flummigt.

Hane 92g nästan helsvart

Hona 99g svart och vit men inte så magpieaktig... och märkligt färgfält.

Hona 95g svart mest men med vitt fält runt frambenet upp till manken precis som mamma.

Hane 98g mest svart men med en söt bruten bläs.

Alla är ju stora och nästan oförskämt pigga. Skönt. Ynk mår bra och pysslar duktigt med sina barn.

Ynk vill inte föda sina ungar. Kanske låter hon bli för att hon ska fortsätta att få små bitar rödpaprika serverat så fort jag passerar buren. Jag trodde att jag var lugn med hennes dräktighet trots Lemons katastrof men icke. Jag är ett nervvrak! Ynk mår bara fint hon har en enorm hunger äter allt , i magen som är stor och spänd sprattlar ungarna förtroendefullt och hon är pigg. Nu är hennes kropp så redo som den kan bli, jag har varit redo för denna födsel i flera dagar nu och börjar hitta på saker som kan gå fel... som varför kommer de inte? Kan hon inte föda? Har hon inte den förmågan att få värkar? Nej ungarna är säkert jättestora och kan inte komma ut! osv... Jag är hopplös. Såhär kan jag väl inte stressa upp mig för varje kull hur kul blir det då att vara marsvinsuppfödare?

X-box och Mac flyttade igår till ett hem som känns jättebra. Det kändes skönt. Lycka till killarna!

Jag har klippt av sonens långa hårman! En historisk händelse. Han blev skitsnygg!

Nej om man ska ringa och gratta mamman på födelsedagen, duscha och trimma lite marsvin. Sen är frågan vad jag hinner innan kvällspasset på stormarknaden laga pyspuna på cykeln eller göra ett ryck i ateljen?

Idag tvättar jag golvet och väntar på att Ynk ska föda sin kull.

Efter mycket funderande kom jag fram till att Babinski är för tjock och Pansy för smal. De som åker till Kallhäll blir alltså Terabyte i ras och pet, Skype i ras och pet och Alastor i pet. Några leveransdjur kommer också att följa med hur många de är är oklart men minst två.

Imorgon flyttar Mac och X-box snart ännu fler...

Bill må bara fint och är jätterolig att ha med att göra han jagar oss och vill ha mat. Sötisen. Han är väldigt rund om magen men inte öm och spänd och han verkar må bra men det är klart att den runda magen bekymrar mig.

Alla ungarna är underbara! Och de vuxna också!

Nu vill jag ha Ynk-ungar!

Vår Afrikaresa är i fara eller Ms Afrikaresa åtminstone. Hon har opererats för diskbråck flera gånger och skulle göra en operation nu också då upptäcktes det att hennes rygg är mycket trasigare än de tidigare trott så det är mycket osäkert om hon kan sitta på en jeep och studsa runt om ett halvår kanske aldrig... Nu vet vi inte riktigt vad vi ska göra. Vad ska vi göra? Det är ju M som kollat allt och planerat det känns så taskigt att åka utan henne när vi skulle göra det ihop. Samtidigt vill vi ju åka och biljetterna är bokade och delbetalda. Åh så jobbigt det blev och stackars stackars M.

Till något helt annat nämligen Bill. Han är nu två veckor och en dag väger 124 g inte så mycket men okej med tanke på hans start. Han mår bra! Jag matar på och han diar även Merope kanske Lily också. Han äter busar och har kul med kompisarna och jag är totalt kär i min lille lämmel! Precis när han ätit rosslar och gurglar han en massa när han andas men jag tror inte det är någon fara.

Antalet masvin här är lite väl tilltaget. Jag tycker vi har ca. tio för många. Om man nu inte räknar med ungar utan bara vuxna djur och ungdjur på tillväxt har vi 27 som bas skulle vara bättre om det var 15-18 st det skulle vara behagligare, billigare och de som finns här skulle få mer egen tid och man kan spara lovande ungar lite mer frisläppt. Färre vill jag inte ha för det behövs en kärntrupp i aveln och några äldre keldjur måste man få unna sig. Nu är ju problemet det att jag fullkomligt älskar alla. Vill inte sälja någon alls så minskningen ska ske sakta med naturlig avgång. Några måste jag trots allt sälja. Hur hemskt det än är så har jag extremt motvilligt beslutat att sälja Luckybucket och Jordan. Det får lov att räcka för nu fler klarar jag inte.