Var kommer de ifrån dessa vita magpies! Vad många vitingar vi får både C och jag. Det känns lite som de är fler än det är statistiskt möjligt. Nåja det gör inget de är så fina. 

Ja jag vet lite tråkig är jag som sätter in samma bild igen men nu har de fått sina namn. Datortemats bästa temakull enligt mig datortanjenterna. Jag gillar ju lite elaka namn på mina marsvin och den elakaste knappen på tanjentbordet är ju utan tvekan Caps Lock, den är ju så irriterande om man råkat trycka in den av misstag. Ett perfekt marsvinsnamn med andra ord!

Chokladfabrikens Enter, Chokladfabrikens Space, Chokladfabrikens Caps Lock och Chokladfabrikens Delete.  

Här är en bild på de andra ungarna från de två tidigare kullarna. Många och gulliga va! Jag tycker det är smart att ha babyboomar av flera anledningar. Om något händer med en mamma finns tänkbara fostermödrar. Det är jobbigt att söka goda hem till ungarna det är mycket jobb med det och det känns bra att göra ryck med det och vila mellan så man inte hela tiden har det hängande över sig. Sen tror jag att det är lättare för mig att vara kräsen när jag ska välja stannare när de är många.  

Igår var jag så himla eländig att jag inte orkade fota de fantastiska ungarna. Febrig och ynklig var jag.Imorgon ska jag till vårdcentralen och kolla om jag har lunginflamation... Idag har jag trots allt ynk cykla till stallet och hämtat min första spånbal och mockat hälften av de stinkande burarna. Ja det har luktat här eftersom jag inte haft spån ordentligt och två kvällar i rad har jag inte orkat. Blä.

Men här kommer de! Får jag presentera Meropes och Sirs kull! 

Hela gänget! Hane, hane, hona och hona.  

  Vitingarna. Tyvärr har jag blandat ihop dem på bilden men hanen vägde 66g och honan 64g.

   Kolla teckningen på den killen! Lever gör han fortfarande. Jag känner mig lite duktig för antagligen hade han inte klarat sig och jag inte hittat honom i tid och fick bort hinnan från nosen och kunde blåsa luft in i hans lungor. Minst är han 54g.   Samma kille han är äckligt söt!

   Den här bilden gör inte magpiehonan riktigt rättvisa för i verkligheten är hon en dröm! 63g vid födseln.

     Kolla hennes sidor och typ... man blir tårögd!

Båda magpieungarna är helt... ja... happy matte!

Nyss födde Merope sina bebisar! En trodde jag länge att det var men på sista tiden har jag varit rätt säker på att det var två kanske tre små... Men icke! Fyra ungar trängdes i den nästan osynliga magen!

När jag hittade dem var det två hanar en vit och en död black magpie som jag snabbt rensade bort hinnan framför nosen på. Han andades inte så jag blåste lite luft i munnen på honom och yes han började andas! Jag tycker att det ser hoppfullt ut nu för lillkillen! Han är inte död längre.

Jaha tänkte jag två hanar en vit och en svart jaha det var det hela. Så gick jag och åt maten som precis blivit klar. Fast mitt i lunchen ville jag kolla hur det gick med svarta killen. Bra gick det. Men där fanns nu även två små flickor en svart och en vit!

Nu ska de vägas och senare kommer bilder!

Äh det är ingen idé det lönar sig inte. Jag vet inte vad jag fått detta från men jag hatar verkligen att vara hemma från jobbet hur sjuk jag än är brukar jag ändå kravla mig dit och naturligtvis cyklar jag också. Jag gillar inte imagen att vara sjuk tror jag. I helgen jobbade och nu inser jag hur j***a dumt det var! Nej jag mår skit fortfarande hostan är brutal ett tag kändes den bättre men det var för att jag åt piller mot den men de mådde jag illa av och jag hostar hellre... Nu har jag sjukskrivit mig on-fre och faktiskt känns det det riktigt skönt! H är också hemma med feber han sover som en stock i soffan så jag knappt får plats. Nu ska vi bara vila men... slut med hö, spån och kornkross lite komplicerat faktiskt...

Merope kan nog föda sina förmodade tvillingar när som helst nu.

Ungarna som redan är födda är finast på jorden! Alla mår bra och busar runt i burarna.

Det var så mycket jag skulle hinna idag men jag är bara så himla trött. Hostan är inte rolig den sliter på mig och jag sover dåligt. Jobba ska jag ikväll. Det ser ut som en svinstia i lägenheten men jag orkar inte städa. Tråkiga bökiga jobbiga ekonomiska pappersgrejs måste fixas. Spånbalarna ska komma i veckan, jag har beställt en pall på 18 balar. Jag vill att de ska komma nu för spånet är slut här men ingen verkar veta när det kommer. Ut och plocka marsvinsgräs måste jag. Trimma måste jag till utställningen på lördag och byta vatten i alla akvarier. Men jag är bara så trött. Kanske ska sova i soffan en stund och orka allt sen.

Marsvinsbebisarna är helt underbara och det är tur! Alla är pigga och underbart söta. Jag blev måste jag erkänna lite besviken på Lilys kull. Jag var helt övertygad om att det skulle bli helt fantastiskt fina små marsvin att spara men som det ser ut nu är ingen något att spara till avel och framför allt inte till utställning. Den hona som är bäst tecknad har rätt oklar färg lite ljussvart inte zobel men dåligt svart skulle jag tro hon kommer att mörkna men jag vill inte ha fler sånna. Alla tre har fantastiska ögon efter pappa Sir och typen är det heller inget större fel på men öronen är överlag korta. Pansys fem små studsbollar har en ovana/vana att ligga uppepå sin mamma hur gulligt som helst! I den kullen är två ungar riktigt rasmässigt fina istället. Atari kommer att stanna trots öronvecken hon har många andra goda egenskaper.

Nej om jag skulle ta och sova en stund tro?

Jag har en helt galen hosta den gör mig trasig i både kropp och själ. Fy nu är jag trött på att hosta det gör ont i hela kroppen.

Tur att alla marsvinsbebisar är så söta då så något är kul... nej  da det finns mycket som är kul nu. Vi tittade på Idol förståss. Älskar Idol. En som fick en guldbiljett har bott i vårt hus! En riktig duktis är han. Efter vi tittade på Idol såg vi sen härliga filmen Trainspoting en klassiker ingen bör ha oserdd i sitt liv. Bra film.

Här är sötungarna, ännu irriterande namnlösa. Lägg märke till de stooora runda ögonen :)!  

Hanen.  

Stora honan.  

Lilla honan.  

Ingen kommer att stanna i denna kull. Lite surt känns det men jag måste vara kräsen. Däremot stannar Atari från Pansys kull.

När jag var på jobbet idag födde Lily sin kull. Fyra ungar tyvärr var kullens obligatoriska vita dödfödd. De som lever är tre black magpie som är söta och pigga men inget vidare tecknade. De har redan ställt till med en del dramatik som H har fått reda upp. En av de små honorna fastnade i burgallret och den andra hamnade under en matskål och stackars H letade som en galning innan han hittade henne. Busungar. Bilder kommer i morgon jag är totalt slut just nu...

Dödfödd hane, de white 67g

Praktfull herre, black magpie 94g

Liten plutthona, black magpie 48g

Kullens minst dåligt tecknade hona, black magpie 65g

Nä fy så förkyld jag är! Var hemma från jobbet igår och idag också mår bättre nu ingen feber men jag hostar mig helt fördärvad. Fy.

Lily kniper. Igår mitt under telefonmötet med SMF riks så såg jag verkligen att hon födde. Grejen var att hon satt och hukade och åt bajs samtidigt som någon av Pansys ungar blev putsad i rumpan ett par våningar ovanför. Så hukande mamma, nyfödda pip och skum belysning lurade mig totalt. Inga ungar har kommit än trots att buren mockades igår kväll det brukar ju sätta fart. Lily mår bara fint och hon ser mycket redo ut att få sin kull. I morgon tänkte jag vara frisk och jobba tio timmar... ja detlåter ju som vi vet när den kullen kommer att komma ;-/

Pansys gullungar är pigga och glada men tre av dem har ännu inte passerat sin födelsevikt men fem ungr är ju ett helt gäng som ska dela på mjölken. Söta är de helt bedårande!