Det är en ångestdag idag det är som om allt släpper lös. Det har varit tufft med Lemon och hennes döende ungar. Jag har fått ett litet käckt utbott över ett äckligt myndighetspengapapper som jag inte förstod mig på jag har fortfarande ont i magen över det fast jag lyckades klura ut att jag inte skulle göra någonting det var bara information. Jag har sjuk ekonomisk fobi och på sista tiden har det varit massor av konstiga ekonomiska gejer som jag har blvit indragen i efter sonens fars död, vidrigt med pengar och siffror och skräcken över att inte förstå något om det. Dessutom är jag pressad av att pengarna inte riktigt räcker till resan och att H måste ha nya kläder som kostar. Jag har ju varit på helspänn sen Lemons kull kom och nu orkade jag inte riktigt mer och fick en fobiångestatack.

Troligen slappnade jag av lite nu när pojken mår bättre för det gör han faktiskt! Han är uppe i sin födelsevikt. Han äter bra och verkar allmänt mer vaken och aktiv och darrar inte lika galet mycket. Fortimelet här hemma är nästan slut och på apoteket var det helt slut. Blä. Jag köpte BabySemp1 och blandade med Fortimel till min förtjusning gillade han det lika bra som ren Fortimel så då klarar vi oss tills apoteket fått in nytt. Skönt. Jag är väl medveten om att det kan vända blixtsnabbt men nu är jag försiktigt hoppfull. Han är så söt min lilla pojke.

Lemon är inte pigg nej det är hon inte. Jag kan inte bestämma mig om jag ger henne en chans att överleva genom att envist mata henne med små portioner dygnet om eller om jag bara förlänger hennes lidande. Faktum är att hon ser bättre ut. Jag är inte helt säker på om hon toxat fullt ut troligen inte då hon inte stinker hon har inte den där vidriga toxicoslukten hon är pussbar. Att pussa ett marsvin som är döende i toxicos är omöjligt utan att kräkas. Hon är jättetrött och käns slapp i kroppen och äter inte själv. Men när jag matar de andra marsvinen vill hon ha och biter i maten om hon får i sig något är väl lite tveksamt men det finns en lite vilja vilket hon inte hade för ett par dagar sedan. Kanske har hon skador så det inte går ändå men kanke blir hon bra med mycket tid och pyssel.

Jag har större hopp om sonen än modern men det känns bättre med båda!

Jag har nästan glömt de andra ungarna... nej då. De mår bara fint hela gänget och idag har vi vägt oss, alla växer fint. Flera av dem hade lite låg födelsevikt så de är fortfarande rätt små men tillväxtkurvorna går brant uppåt för alla tolv. Skönt. De små killarna kurrar vilt allehop och hela gänget busar och poppar så man blir yr av att titta på dem. UNDERBARA!

De nya burpolarna Sir och Uffe älskar inte varandra men ingen av dem har någon brutal personlighet de vill inte slåss längre de undviker varandra istället. Båda är lite låga eftersom de har tråkiga värkande skador som de gett varandra. Dumt. Sir är bossen. Jag tror det kommer att funka bra mellan dem snart.

 

jennie

20 september 2011 19:48

jag kramar om i massor... sänder styrkekramar i massor.. önskar er all lycka välmående å välgång.. kram kram kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Om någon undrade hur det gick med kattungarna Tommy och Annika så gick det bra. Annika heter numera Selma och bor på landet med en husse och en matte som älskar henne och dyrkar henne som en katt förtjänar. Tommy... ja hoppsan det blev lite kärlek. H...

I torsdags morse födde Eulalia sina ungar. På morgonen hittade jag två stora präktiga chocolate magpieflickor en pyttig chocolate magpieflicka och en liten svag och ämlig de white pojke. Glad över de båda större flickorna och orolig över de båda mind...

I morse hade Tuvstarr fått sin kull. Tre stora bjässar till söner. En av dem ser ut att vara lilac magpie. Liten risk att han är magpie fox som mamma vi får se. De är underbara! Pigga stora rörliga och söta som socker.             ...

Det var ett halvår sen jag skrev här. Har ingen aning om varför det blivit så faktiskt. har inte saknat att skriva här tills nyligen. Mycket har hänt och jag antar att jag inte riktigt haft tiden.    Liten kort resumé. det kommer mera. * Tre ka...

Ibland händer saker man inte riktigt räknat med. Kortfattat en livräddningsaktion som utvecklades till kärlek. Tommy och Annika kom till mig för några veckor sedan. Annika har hittat ett nytt fantastiskt hem. Jag tycker två katter är lagom många men ...