Alla inlägg under september 2011

Av gisela jansson - 27 september 2011 12:12

Igår tyckte jag att han både andades för hörbart och verkade lite för trött för att jag skulle känna mig lugn. Idag är det full fart på honom men man hör hans andning. Jag gillar inte det men det kanske inte är någon fara? Jag har verkligen fäst mig vid denna lilla pojke jag är så rädd att han inte klarar sig. Värre hönsmamma än så här har jag aldrig varit!


Han sitter väldigt ofta under Meropes mage faktiskt undrar jag om han inte rent av diar... men jag vet inte riktigt vad som händer där under.


Klurar på vilka som ska till Kallhäll. Förutom fina Terabyte som är självskriven både i pet och ras funderar jag på Skype, Alastor och Pansy lite olika i båda klasserna. Inte Pansy i pet då när hon är så ursnuttad av sina ungar men det är ett tag kvar så jag hoppas hon lägger på sig tills dess men det är kanske inte så taktiskt... hm jag vet inte med cert och så när man har två nonselfar med samma färg och en till i samma klass... ska klura. Mina jättefina pethonor Safari och Zabini sitter ju med hane just nu troligen är de dräktiga för där dricks det vatten...


Ynk börjar bli rätt stor nu och det sprattlar massor i fina magen. Känns konstigt nog inte mer nervöst med en dräktig hona än vanligt trots katstrofen med förra kullen men jag håller tummarna stenhårt för att Ynk ska klara detta bra. Luckybucket är inte dräktig jag tror hon kastade då när hon var hängig och luktade urk i rumpan. Hon mår bara fint nu men hennes avelskarriär är över.

ANNONS
Av gisela jansson - 26 september 2011 14:48

Nu är båten uppdragen och häcken snaggad och svampen är plockad. Jösses vad med svamp det är i år! Vi har polckat kassvis mest trattisar men en massa annat också. Så härligt att vara ute i stugan. Vädret var perfekt och ja myyys!


Lilla Bill Gates var med oss... ja lilla marsvinsungen. Han poppar och växer och han aptit är det inget fel på. 61g vägde han när han föddes nu väger han 88g. Helt lugn är jag ändå inte han äter så fort att jag är rädd att han kommer att sätta i halsen. Han klickar och låter lite när han andas men ser inte ut att andas hårt eller stötigt men jag är lite bekymrad för min lilla lämmel. Jag försöker få honom att äta från fat men det vill han inte alls han är nog för liten för det än.


Katterna är helt utslagna efter en helg utomhus. De stortrivs där ute men resan är pest säger de.

ANNONS
Av gisela jansson - 23 september 2011 11:38

Bara för att bilderna finns och för att hon finns i mitt hjärta vill jag visa min älskling Svea!

 

 

Av gisela jansson - 23 september 2011 11:13

Lemon är död det gick inte... Nu vet jag jag höll henne vid liv och lät henne lida i onödan... Hon var ju lite piggare ett tag så jag fick hopp men sen blev det inget bra mer. Älskade Lemon Lace vi fick en aldeles för kort tid tillsammans. Hon var ett snällt marsvin som inte gjorde så mycket  väsen av sig men som var lätt att tycka om. Saknar henne.


Fy vilket dåligt samvete jag har. Jag vet att det aldrig var min avsikt att skicka henne i döden men det känns ändå så när man tagit beslutet att para en hona och det går åt skogen. Det omöjligt att inte känna skuld.  Hon var dessutom lite tjock så jag var osäker på om det var så smart att para henne ändå tog jag det beslutet. Dumt. Så var jag ju sjuk och väldigt orkeslös så jag antar att jag missade tecken på att Lemon inte mådde bra... om jag gjort det hade jag kanske kunnat vända det hela innan det var försent. Jag vet att jag gjorde mitt bästa men jag vet också att det kunde ha gått bättre om jag gjort vissa saker annorlunda.




Andra sidan av myntet är mutrare. Lillpojken lever! Han äter och busar som vilken liten marsvinspojke som helst! Han mår fint! Fortfaranade är han en liten prick bara och jag vet att handmatade marsvinsungar kan ge upp men det ser inte ut att vara något fel på honom alls. Han är onödigt söt och om allt går som det ska kommer han att stanna här och bli pappa till en himla massa harlequinbebisar!     Som ni ser är han söööööt! Han blev också mycket sötare sen han flyttade in till Quidditch, Merope, Lily och alla ungarna. Nu blir han tvättad av mammorna och leker med de andra ungarna och spanar på sina burkompisar så han vet hur marsvin ska vara. Han har börjat sitta knaprandes i matskålen och han äter hö och gräs också. Däremot diar han inte så jag fortsätter att mata honom med Fortimel.


I helgen ska vi stugan och höstfixa. Katterna följer med och lillkillen.

Av gisela jansson - 21 september 2011 19:01

Lilla pojken äter som en ponny och är riktigt pigg nu! Han har passerat sin födelsevikt och det känns hoppfullt! Han är söt och charmig nu har han lindat mig runt sina tassar...


Lemon som var mycket piggare igår på dagen blev hängigare i går kväll och nu ser hon inget vidare ut igen och har svårt att ta emot maten... Fy jag vet inte vad jag ska göra...

Av gisela jansson - 20 september 2011 12:37

Det är en ångestdag idag det är som om allt släpper lös. Det har varit tufft med Lemon och hennes döende ungar. Jag har fått ett litet käckt utbott över ett äckligt myndighetspengapapper som jag inte förstod mig på jag har fortfarande ont i magen över det fast jag lyckades klura ut att jag inte skulle göra någonting det var bara information. Jag har sjuk ekonomisk fobi och på sista tiden har det varit massor av konstiga ekonomiska gejer som jag har blvit indragen i efter sonens fars död, vidrigt med pengar och siffror och skräcken över att inte förstå något om det. Dessutom är jag pressad av att pengarna inte riktigt räcker till resan och att H måste ha nya kläder som kostar. Jag har ju varit på helspänn sen Lemons kull kom och nu orkade jag inte riktigt mer och fick en fobiångestatack.


Troligen slappnade jag av lite nu när pojken mår bättre för det gör han faktiskt! Han är uppe i sin födelsevikt. Han äter bra och verkar allmänt mer vaken och aktiv och darrar inte lika galet mycket. Fortimelet här hemma är nästan slut och på apoteket var det helt slut. Blä. Jag köpte BabySemp1 och blandade med Fortimel till min förtjusning gillade han det lika bra som ren Fortimel så då klarar vi oss tills apoteket fått in nytt. Skönt. Jag är väl medveten om att det kan vända blixtsnabbt men nu är jag försiktigt hoppfull. Han är så söt min lilla pojke.


Lemon är inte pigg nej det är hon inte. Jag kan inte bestämma mig om jag ger henne en chans att överleva genom att envist mata henne med små portioner dygnet om eller om jag bara förlänger hennes lidande. Faktum är att hon ser bättre ut. Jag är inte helt säker på om hon toxat fullt ut troligen inte då hon inte stinker hon har inte den där vidriga toxicoslukten hon är pussbar. Att pussa ett marsvin som är döende i toxicos är omöjligt utan att kräkas. Hon är jättetrött och käns slapp i kroppen och äter inte själv. Men när jag matar de andra marsvinen vill hon ha och biter i maten om hon får i sig något är väl lite tveksamt men det finns en lite vilja vilket hon inte hade för ett par dagar sedan. Kanske har hon skador så det inte går ändå men kanke blir hon bra med mycket tid och pyssel.


Jag har större hopp om sonen än modern men det känns bättre med båda!


Jag har nästan glömt de andra ungarna... nej då. De mår bara fint hela gänget och idag har vi vägt oss, alla växer fint. Flera av dem hade lite låg födelsevikt så de är fortfarande rätt små men tillväxtkurvorna går brant uppåt för alla tolv. Skönt. De små killarna kurrar vilt allehop och hela gänget busar och poppar så man blir yr av att titta på dem. UNDERBARA!


De nya burpolarna Sir och Uffe älskar inte varandra men ingen av dem har någon brutal personlighet de vill inte slåss längre de undviker varandra istället. Båda är lite låga eftersom de har tråkiga värkande skador som de gett varandra. Dumt. Sir är bossen. Jag tror det kommer att funka bra mellan dem snart.


Av gisela jansson - 19 september 2011 15:49

Nyss somnade chokladpojken in. Hittade honom död. Kanske andats in mat? Svarta pojken verkar tvärtom piggare men jag litar inte på honom heller...


Nu ska jag faktiskt åka och jobba. H matar skruttisarna.

Av gisela jansson - 19 september 2011 10:28

De små myrorna hänger i trots att jag av någon märklig anledning inte lyckades ta mig upp och duktigt nattmata mer än en gång. På morgonen var de jättehungriga och bajsade massor med klibbigt bajs. Allt ser liksom samma lika ut de äter, bajsar och kissar som de ska de reagerar på min närvaro och förstår att det är matning på gång. Vikterna har stannat på ett par gram under födelsevikerna de går ju inte ner men den dåliga matningen i natt har förhoppningsvis betydelse jag hoppas de lägger på sig under dagen. De har inga problem att hålla värmen men de rör sig darrigt men okej trots att de väldigt snabbt blir trötta. Jag försöker få dem att röra på sig efter matningarna tror det är bra för muskler och cirkulation. Jag tycker båda knäpper och låter när de andas men andningen ser bra ut orolig för lunginflamation men tror inte att det är så än iallafall. De tyr sig väldigt mycket till varandra de sitter alltid kropp mot kropp och båda är liksom lika pigga lika darriga lika små och lika ynkliga. De äter lika mycket och bajsar samtidigt. Chokladhanen har en väldigt stark sidotryckarreflex så han är lite svårare att mata och de har inte samma färg och teckning annars känns de så lika som en enhet. Åh vad jag vill att de ska klara sig!


Om Lemon orkar jag inte skriva mer än att hon toxar...

Presentation

Omröstning

Gillar du marsvinsutställninger?
 Ja
 Nej

Fråga mig

15 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2 3 4
5 6 7 8
9
10
11
12
13
14
15
16 17 18
19 20 21
22
23
24
25
26 27
28
29
30
<<< September 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ svinkonst med Blogkeen
Följ svinkonst med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se