Jag har lärt mig att inte ropa ut färgen på ungarna för kvickt... eller nej det har jag inte lärt mig men jag håller på att lära mig. Choklad säger jag nu... ja, det var vad jag anade men inte vågade ropa ut. Jag gillar choklad så det känns trevligt! Kul att Isidor är chokladbärare.

Quidditch har fått ha sin son ifred lite nu och hon är duktig med honom. Han snuttar duktigt. Han kommer att bli bortskämd den killen! Hoppas småhonorna på fem veckor inte leker för hårt med honom bara. Alla de vuxna avgudar honom redan!

Här kommer de utlovade bilderna! Visst är han helt underbar!      

Igår  kväll sent satt jag bara och gjorde ingenting i soffan med datorn i knät... lycklig och trött över att långa helgen var färdigjobbad. När det senare än det borde hade blivit dax att gå och lägga sig kollade jag först hur det var med Quidditch. Då hade hon fött sin son! Stor och präkig satt han där fortfarande lite fuktig! Helt i smyg hade hon gjort det. Hur kan man föda ut en så stor unge utan att säga någonting? Jag som varit så orolig för förlossningen av denna förmodade jätte så gör hon det så lätt och ljudlöst att jag inte ens märker det.

Bilder på underverket kommer kommer strax. Som sagt Isidor och Quidditch fick en präktig son på 124g. Han är black magpie men med lite brungrå ton i färgen. Han är rätt lagom färgfördelad och ser verkligen ut som en magpie ansiktsteckningen är supersöt, typ och öron okej inte utställningsbar men helt okej och helt bedårande söt!

Enda problemet är att de tre andra honorna i buren försöker kidnappa honom hela tiden, de tycker också att han är söt. Vi får hoppas att Quidditch och lilla Troll som han heter får utrymme att knyta an ordentligt så de inte störs av framför allt Luckybuckets stora bebisintresse.