Idag röjer jag balkongen för nu är det vår!

H lanar med sina kompisar och jag är ensam med djuren tills han inte orkar längre. Så skönt att kunna äta när man blir hungrig och kliva upp när man sovit klart (synd att jag ska jobba i kväll bara...). I går kväll fick jag för mig att jag skulle vara vaken länge för att ta vara på lugnet. Jag satt uppe i mitt lugn och tittade på film och gosade marsvin och katt tills jag blev helt vindögd av trötthet. Det var inte ens kul så trött var jag... men man måste ju ta vara på den sällsynta ensamheten ju!

Det är ödsligt här bara 25 marsvin sitter i burarna. Förra veckan fick ju både Dolly och Daniel tyvärr men nödvändigt somna in men inte bara de två har lämnat Marmorvägen. Uffe är i Åkersberga och dejtar tjejer och även Isidor fick hastigt och lustigt en dejt han har åkt till Gävle. Uffe och Isidor kommer ju tillbaka sån tur är men det är tomt utan dem nu. Jag gör i ordning för mycket marsvinsfrukost... fniss. Men vilken dag som helst är nog "ordningen" återställd för Luckybucket kan nog föda sin kull när som helst nu. Lucky mår bra men i morse när jag kände på henne röde sig inte ungarna så jag är lite nojig nu, hoppas de bara sov för annars blir jag förtvivlad. Med tanke på att Lucky är så pigg och matglad så borde det väl vara okej tycker jag och i lördags morse sprattlades det ju.

Järbo utställningen var jätterolig! Att det är så kul att åka på marsvinsutställning! Jag har blivit invald i SMFs riksstyrelse som supleant jajjemensan! Det är ärofyllt och roligt men jag räknar med att det kommer att ta en del av min dyrbara tid. Jag vill bidra med vad det nu är jag ska göra och jag ska försöka göra ett bra jobb och komma med lite nya ideér hoppas jag.

För mina djur gick det hyfsat bra på utställningen tycker jag även om det inte blev varken cert eller Bis placeringar. Det roligaste var att Alastor och Pansy fick så gott omdöme i uppfödargrupp! Det är inte klokt vad glad jag är över det! Roligt att domaren tog hänsyn till och tryckte på att jag hade lyckats få fram två så pass bar och jämna djur i en så svår variant som nonself black magpie. Gruppen kom 2/3.

Chokladfabrikens Pansy Parkinson, ras 86p 2/2

GP Duettens Uffington, pet 91p 2/6 silverkort

Isidor, pet 91p 4/6

Chokladfabrikens Alastor Moody. ras 86p 1/1, pet 91p 1/5 silverkort

Chokladfabrikens Ynk, pet 89p 4/4

Chokladfabrikens Zabini, ras 87p 1/1, pet 90p 1/4 silverkort

Ja jag har bytt vatten i akvariet och vattnat mina torra blommor, ja jag har hämtat tvätten i torkrummet och knölat in allt i skåpen, ja jag har varit ute och plockat gott till grisarna, ja jag har dammsugit. Det sista är mycket imponerande denna stressade dag. Diskat, packat transportburarna och gått ut med soporna har jag inte och vad värre är har jag inte badat ett enda marsvin än! Oj oj oj! Trimmat har jag gjort Alastor och Zabini är väl klara tror jag men inte Pansy. Nu äter jag lunch och leker med min dator. När jag lekt klart ska jag ta itu med de som inte ska trimmas öras, tassas och badas. När några är helt klara brukar det kännas bättre. Kanske hinner jag några innan jag måste åka till jobbet i värsta fall får jag väl som vanligt bada marsvin hela natten... ja varför inte jag kommer ju hem före 22.00 om jag inte får punka.

Sex marsvin ska nu få sina öron tvättade... fem av dem har svarta öron grattis till mig! 

Det är inte klokt vad kul det ska bli att åka på utställning! Det är mycket som inte gick min väg inför denna utställning det var på ett hår att jag fick ställa in men jag vill inte bli stoppad denna gång! Allt har löst sig så jag åker!

Jag brukar vara nästan oroväckande kontrollerad när jag är hos veterinären och avlivar djur, ja jag vet det lät som jag gör det jätteofta... nej inte så men för ofta... Den här gången ville tårarna bara rinna och rinna... Det är så vansinningt jobbigt även om det var ett väldigt självklart val, det var verkligen dax för dem båda. Nästan så jag skämdes lite för att Dolly var i ett så förskräckligt dåligt skick det var tur att veterinären faktiskt var marsvinskunnig och själv hade haft ett njursjukt marsvin som var bara skinn och ben men pigg ändå precis som Dolly var tills de sista dagarna.

Trollstugans Daniel jag kommer att sakna dig! Jag kommer att sakna ditt hungriga söta tryne vid frukostmatningarna då du varje dag krävde att få en morotsbit personligt överräckt. Jag kommer att sakna dig för att du var det snällaste mildaste marsvin jag träffat. Jag kommer att sakna dig för att det var så fint att ha en hane som verkligen kunde bo med vilken annan som helst. Man kunde lita på dig Daniel. Jag kommer att sakna dig för att du var den du var.

Chokladfabrikens Dolores jag kommer att sakna dig! Du var som ingen annan med ditt så speciella utseende och tuffa dominanta sätt. Jag kommer att sakna ditt självförtroende och din ledartalang. De andra tanterna i tantburen kommer att sakna sin chef som de först var rädda för men snart lärde sig förstå. Gosiga lugna Dolly vi kommer att sakna dig i TV-soffan.  Fösta bilden Dolly och hennes Dollyblick.

Andra bilden Daniel med kompisen Griphook.

Tredjebilden Dolly på bete med polarna.

Fjärde bilden Daniel med polarn Arthur.       

I morgon 08.50 har jag en tid hos veterinären. En väldigt tråkig tid. Dolly och Daniel ska få dö. Det är precis vad de behöver.

I går kväll åkte vi till Östhammar för att titta på kattungar. Mamma bjöd farmor på middag och sen gick farmor och jag hem till henne, det är en bit inte illa av en 89 åriring att knata på i den takten så långt. Kattungarna? Ja de är ju underbara och jag får som vanligt kämpa med mitt ha-begär men det bästa med kattungar är ju trots allt att det blir katter av dem och katter har jag ju redan de två bästa av!

I morse tidigt var vi på Kogrundet med tubkikare för att spana på fåglar. Det var massor av år sedan sist men jag älskar det! Det är magiskt att vara ute i naturen i ottan när solen skiner och det är lite dimma och fåglarna skriker så man blir lomhörd. Isen hade inte gått riktigt och hela skådespelet är inte helt igång än men vi såg mycket: grågäss, gräsänder, strandpipare (oklart om det var större eller mindre), starar, kajor, korpar, tranor, kanadagäss, storskrak, vigg, knipa, fiskmås, sångsvan, knölsvan, tofsvipa, en vadare troligen grönbena och en raritet de två äkta paren salskrake! Innan på morgonen hade vi värmt upp med mammas fågelbord där det förutom de vanliga pippina kom bergfink och stenknäck på besök. Kul att fågelskåda!

På vägen hem köpte vi en stol åt H på IKEA och två balar hö på Granngården. Så mycket man hinner på en dag då man kliver upptidigt! Nu ska jag laga lunch.

Dolly är inte bra hon kissar blod och är kissig på hela undersidan. Hon piper när hon kissar och är så smal, jag har aldrig sett ett så smalt marsvin förut.  Njuarna är ju helt paj och hon lever på övertid. Tanken var att hon skulle få hänga i så länge hon orkade sen skulle hon få somna innan hon började lida. Det var tanken men lider hon? Om man bara tittar på henne så är det självklart då är det slut bara att avliva det är det enda raka men... så kommer man med mat hon kastar sig över maten och äter med god och lycklig aptit. Dessutom rör hon sig och gör vanliga marsvinssaker som tugga hö och umgås med burkompisarna hon sitter inte och burrar i ett hörn och ser misserabel ut. Gah... vad det är svårt...

Daniel äter också med god aptit men där emellan sitter han och burrar och ser eländig ut. Han mår inte bra och det har har han ofta inte gjort. Vet inte exakt vad som är felet men vad det än är så har det kommit och gått så länge jag haft honom. Senaste halvåret har han varit sämre han fick dessutom en misstänkt hjärnblödning i januari och är sen dess aldeles sned. Gah... lika svårt där.

Båda dessa marsvin borde nog få somna in men jag bara hatar att ta detta beslut. Ingen av dem är urakut döende men det finns inget större hopp om bättring. Så frågan är det nu man ska göra det? Eller snart?

Jobbigt...

Igår när jag cyklade till jobbet fick jag punka halvvägs. Min stackars cykel står under en tall med platt bakdäck och väntar på mig nu. Snart ska jag ut på promenad och hämta upp mitt fordon för att lämna in den på verkstad. Det är lika bra så får de justera växlarna och den trasiga ekern samtidigt. Det är ju helt otroligt jag har haft denna cykel i ett år och ingen punka och har jag fått det två måndagar i rad! Förra veckans punka var i fram så den fixade jag lätt själv, bak är värre men som sagt är det dax för fix i allafall så då blir det väl gjort nu då...

Zonko flyttade i lördags. Det blev tomt utan honom men han får det så bra... Zonko är inte bara väldigt söt och vacker han är en lugn och väldigt snäll kille också så hans nya ägare har verkligen fått en toppgris.

Jag bara måste göra klart katternas klöspelare nu. Jag vet inte varför jag inte redan gjort det. Det är inte mycket kvar och jag vet att om jag bara går ner så har jag snickrat den färdig på nolltid. Det är ju hur kul som helst att snickra.

Fast först innan jag går ner ska buren med bebisarna mockas och ungarna ska ut på golvet för första gången! De fyller en vecka idag. De är så fina!

Ja sen vill jag hinna trimma marsvin, byta vatten i två akvarier, vattna blommorna och dammsuga också. Är det någon som tror att jag kommer att hinna allt detta?

Just nu har jag tre hanar som bor själva det var länge sedan det fanns singlar här. Jag gillar det inte och inte de heller skulle jag tro. Jag kan inte riktigt bestämma mig för hur jag ska göra smartast. Sir och Victor kan inte sitta ihop i alla fall och jag vill att deras sår ska vara helt läkta innan de får nya kompisar... Hm Uffe ska ju åka på date i Åkersberga snart så då blir även Daniel singel. Jag tror det smartaste är att sätta ihop de nya haneparen efter Järboutställningen. Jag tror det blir Daniel+Viktor och Isidor+Sir hoppas det funkar men strax ska ju lille Linux ha en stor stark fadersfigur i sitt liv... undrar vem det blir... det finns ju ingen över om de nya paren funkar. Hm det är ett pyssel det här...

Det sparkar små halvbritter i Luckybuckets mage!

Åh vad jag tycker att det är jobbigt att jag så ofta måste medicinera och sårbehandla mina marsvin. Kan de inte bara hålla sig friska och hela? Fast har man 30 marsvin så kanske det inte är så konstigt ändå förståss och nu har det ju varit lungt ett tag men nu har de brakat loss igen...

Först och främst är det ju Victor och Sir som är fullkomligt översållade av småsår båda två. Nej det gick inte alls att låta dessa ungtuppar dela bur! Det var väl inte helt oväntat men värt ett försök då jag inte vill ha ensamna hanar i burarna. Victor har ett djupt jack på kinden och Sir har en varfylld läpp de andra tusen småsåren är inget som måste åtgärdas men jag ska ju hålla koll på dem så inga bölder bildas. Bökigt och meckigt att pyssla om bitsår och AJ säger killarna! Jag tycker de hade kunnat tänka sig för jag och låtit bli att bita varandra jag.

Så har vi lille Skype som för tillfället får lov att kallas Tapiren. Den vanligtvis så söte lille marsvinspojken har skadat nosen han ser faktiskt inte riktigt klok ut. Jag tror han fått ett sticksår, nosen är jättesvullen och nu även fnasig i skinnet. Om jag inte sett att det hela börjat med en svullnad skulle jag nu ha haft en ringormsångest utan dess like men som det är nu tror jag bara huden fnasar för att den varit spänd och svullen. Inget var har kommit ut men jag vill inte sticka hål i onödan och nu börjar nosen sakta krympa igen. Det känns väl inte så farligt egentligen men det behövs ju pysslas, tvättas och tittas till morgon och kväll.

Så har vi ju Victors öga... inte bra  och så har vi Dolly och Daniel inte bra där heller. Daniel ser skuttig ut men äter väldigt hungrigt och ser nöjd ut ändå det är nästan som han skulle vara väldigt gammal trots att han är bara fyra år. Han är ju sned efter sin hjärnblödning men det verkar även som det är mer saker som inte riktigt kommit på bana än. Dolly kissar blod och kvider... dax för tranbär igen. Vi kan inte göra så mycket mer eftersom hennes dåliga njurar inte klarar antibiotika. Om hon inte såg så glad ut mellan kissningarna skulle jag ha avlivat henne för länge sen...

Jordan ser i alla fall bättre ut. Hon haltar nästan inte alls längre men knölen på benet är kvar. Numera är jag ganska övertygad om att det var en liten fraktur hon hade trots allt.

Bebisarna Linux och Zelda har nu vuxit över sina födelsevikter och är bara så underbart ljuvliga som bara marsvinsbebisar kan vara. Mamma Lily är så duktig med dem och de är så aktiva och nyfikna så det är en fröjd att se!