Snabbt och smidigt klämde Luckybucket ur sig fyra fina bäbisar! Nu är jag tveksam på hur det stavas... om det är fel så säg till... De är pigga och bra vikter fast killen är mindre än systrarna dock inte svag utan lika allert som de. Nu några timmar senare har jag redan sett något som liknade ett popcornskutt!   

Först kom Gigabite, hona nonself black magpie 94g. Hennes ena framtass är lite böjd innåt hm... jag har sett det förut på nyfödda då har det gått över på ett dygn. Hoppas det blir så med hennes tass också. Vad säger du om henne H?  

Terrabite, hona nonself black magpie 95g. Jamen hon är ju riktigt okej tecknad ju! En keeper. Hon är min!  

Kigabite, hane nonself black magpie 72g. Av någon anledning är han mycket mindre än systrarna men lika pigg och näst bäst tecknad. Vad säger du C?  

Megabite, hona self de white 92g. Att det skulle bli en vit nu igen! Då bär Sir på det anlaget också då. Nej nu lät det tokigt... lilltjejen är så välkommen jag gillar de vita.  

Nej jag tror jag blir galen inga ungar än...

Igår hade jag några marsvin ute på bete. Alla honor utom Luckybucket och Jordan som fick hålla henne i sällskap och Lily och hennes kull. Fjorton damer att hålla reda på från olika burar... ja då har man fullt upp även om de flesta för det mesta är helt fixerade av att äta gott vårgräs. Det började lite väl dramatiskt. Lilla Safari sprang rakt genom kompostgallret och råkade i full sken rakt mot ett litet stup och nedanför det en hård trotoar och sen en gata med bilar... Alltså jäklar vad fort ett litet marsvin kan springa om de är riktigt rädda! Det tog en lång stund innan jag fick fatt på henne och jag var nästan lika rädd som hon. Instinkterna hade helt tagit över så när jag fick tag på henne trodde hon att hon blivit tagen av ett rovdjur och hon skrek i ångest en lång stund innan hon lugnade sig och fattade att det var matte och ingen kondor som hade henne i sina klor. När jag jagade Safari hade jag heller ingen aning om vad som hände med de andra i hagen om Zabini som är nästan lika liten eller någon av de andra också rusat ut åt ett annat håll men lyckligtvis var alla på plats när Safari och jag kom tillbaka. Marsvin är som alla vet helt makalösa på att ändra sinnesstämmning för så snart Safai fått ordning på sin panik blev hon lugn och det var bara att sätta henne i hagen med de andra och hon började genast beta sitt första gräs.

Senare gjorde vi hagen till en 8a och tog ut två hanepar istället Nougat & Skype och James & Alastor. Safaris halvbror Skype gjorde likadant som syrran eller nästan han kröp under gallret men denna gång var jag inte ensam H var med och vi fick med oss filten som man kan kasta på ett rusande marsvin. Han infångades smidigt och genast.

En intressant sak om skillnader mellan könen kunde tydligt studeras igår. Det kommer ofta upp frågor här och var om vad man föredrar honor eller hanar. Jag tycker lika mycket om båda sorterna men lika är de inte det är lite svårt att sätta fingret på vad men när man tar ut dem och det är en massa intryck runt omkring finns en mycket tydlig skillnad. Honorna började genast att bekymmerslöst beta hanarna däremot måste först spana efter faror och kaxa mot de andra hanarna i hagen brevid innan de kunde slappna av och ta lite matpauser. Det är rätt tydligt att hanarnas roll i det vilda var att ta ansvar för sina honor och skydda dem från rovdjur och rivaler. Honornas uppgift är att äta och må bra så de kan föda många friska ungar.