Jag brukar vara nästan oroväckande kontrollerad när jag är hos veterinären och avlivar djur, ja jag vet det lät som jag gör det jätteofta... nej inte så men för ofta... Den här gången ville tårarna bara rinna och rinna... Det är så vansinningt jobbigt även om det var ett väldigt självklart val, det var verkligen dax för dem båda. Nästan så jag skämdes lite för att Dolly var i ett så förskräckligt dåligt skick det var tur att veterinären faktiskt var marsvinskunnig och själv hade haft ett njursjukt marsvin som var bara skinn och ben men pigg ändå precis som Dolly var tills de sista dagarna.

Trollstugans Daniel jag kommer att sakna dig! Jag kommer att sakna ditt hungriga söta tryne vid frukostmatningarna då du varje dag krävde att få en morotsbit personligt överräckt. Jag kommer att sakna dig för att du var det snällaste mildaste marsvin jag träffat. Jag kommer att sakna dig för att det var så fint att ha en hane som verkligen kunde bo med vilken annan som helst. Man kunde lita på dig Daniel. Jag kommer att sakna dig för att du var den du var.

Chokladfabrikens Dolores jag kommer att sakna dig! Du var som ingen annan med ditt så speciella utseende och tuffa dominanta sätt. Jag kommer att sakna ditt självförtroende och din ledartalang. De andra tanterna i tantburen kommer att sakna sin chef som de först var rädda för men snart lärde sig förstå. Gosiga lugna Dolly vi kommer att sakna dig i TV-soffan.  Fösta bilden Dolly och hennes Dollyblick.

Andra bilden Daniel med kompisen Griphook.

Tredjebilden Dolly på bete med polarna.

Fjärde bilden Daniel med polarn Arthur.