Nu har jag fått bihåleinflamation det är ju inte så kul... Jag ska ju jobba i helgen och känner att jag nog behöver de pengarna väldigt väl. Det är ett långt pass med en massa OB och grejer det är inte alls bra att gå miste om det. Just nu har jag inte så ont men i går kväll var det eländigt. Jag vet att jag satt igång att jobba för tidigt... jag var nog för förkyld men jag trivs inte som vekling ju. Tanterna fick inte sin bur mockad igår kväll så de springer på köksgolvet nu istället det är lite praktiskt att ha dem där eftesom jag snart ska klippa alla klor, tvätta hanarnas fettrumpor och väga hela gänget. Sen ska jag mocka tantburen. Konstigt att det känns lite jobbigt att mocka burar på förmiddagen när jag mockar burar varje kväll och aldrig funderar över om det skulle kunna vara jobbigt. 

Mata en gullig grannkatt ska jag också göra, plocka gräs till marsvinen och skriva regpapper på Zelda, Linux och Sir innan jag ska iväg och jobba kvällspasset.

Zelda och Linux är så otroligt stora! De är fyra veckor och båda väger 330g! Linux bor nu med Sir det går jättebra och det är skönt att Sir har fått en kompis. 

Bebisararna är det full fart på de har passerat sina födelsevikter och snuttar och busar hela tiden. De är nästan onödigt söta! Jag har aldrig haft problem med mina honflockar faktiskt de har alltid fungerat men vissa bätte än andra. Denna flock med bebisarna i är en väldigt harmonisk grupp jag tror det är väldigt bra för ungarna att växa upp i en avslappnad och vänlig flock. Deras mamma Luckybucket är nog chef tror jag Jordan, Ogg och Quidditch har inget att invända de verkar komma så bra överens att jag aldrig sett något tjafs där alls.

Lilys tass är bättre.

Nej om man skulle klippa lite klor kanske...

De knatar runt med sina långa stora ben och upptäcker världen. De snuttar på mamma och och smakar på allt de hittar. Små glada skutt har jag sett! Vad skönt det måste vara att komma ut och få röra på alla benen och veckla ut sin nyfikna lilla kropp som vill prova att springa och hoppa. Vad kul det måste vara med alla lukter och smaker och att se! Tänk att vara så ny men så medveten och kapabel i livet som marsvinsbebisar är! Vad häftigt att ha en kropp som kan användas från början! 

Snabbt och smidigt klämde Luckybucket ur sig fyra fina bäbisar! Nu är jag tveksam på hur det stavas... om det är fel så säg till... De är pigga och bra vikter fast killen är mindre än systrarna dock inte svag utan lika allert som de. Nu några timmar senare har jag redan sett något som liknade ett popcornskutt!   

Först kom Gigabite, hona nonself black magpie 94g. Hennes ena framtass är lite böjd innåt hm... jag har sett det förut på nyfödda då har det gått över på ett dygn. Hoppas det blir så med hennes tass också. Vad säger du om henne H?  

Terrabite, hona nonself black magpie 95g. Jamen hon är ju riktigt okej tecknad ju! En keeper. Hon är min!  

Kigabite, hane nonself black magpie 72g. Av någon anledning är han mycket mindre än systrarna men lika pigg och näst bäst tecknad. Vad säger du C?  

Megabite, hona self de white 92g. Att det skulle bli en vit nu igen! Då bär Sir på det anlaget också då. Nej nu lät det tokigt... lilltjejen är så välkommen jag gillar de vita.  

Nej jag tror jag blir galen inga ungar än...

Igår hade jag några marsvin ute på bete. Alla honor utom Luckybucket och Jordan som fick hålla henne i sällskap och Lily och hennes kull. Fjorton damer att hålla reda på från olika burar... ja då har man fullt upp även om de flesta för det mesta är helt fixerade av att äta gott vårgräs. Det började lite väl dramatiskt. Lilla Safari sprang rakt genom kompostgallret och råkade i full sken rakt mot ett litet stup och nedanför det en hård trotoar och sen en gata med bilar... Alltså jäklar vad fort ett litet marsvin kan springa om de är riktigt rädda! Det tog en lång stund innan jag fick fatt på henne och jag var nästan lika rädd som hon. Instinkterna hade helt tagit över så när jag fick tag på henne trodde hon att hon blivit tagen av ett rovdjur och hon skrek i ångest en lång stund innan hon lugnade sig och fattade att det var matte och ingen kondor som hade henne i sina klor. När jag jagade Safari hade jag heller ingen aning om vad som hände med de andra i hagen om Zabini som är nästan lika liten eller någon av de andra också rusat ut åt ett annat håll men lyckligtvis var alla på plats när Safari och jag kom tillbaka. Marsvin är som alla vet helt makalösa på att ändra sinnesstämmning för så snart Safai fått ordning på sin panik blev hon lugn och det var bara att sätta henne i hagen med de andra och hon började genast beta sitt första gräs.

Senare gjorde vi hagen till en 8a och tog ut två hanepar istället Nougat & Skype och James & Alastor. Safaris halvbror Skype gjorde likadant som syrran eller nästan han kröp under gallret men denna gång var jag inte ensam H var med och vi fick med oss filten som man kan kasta på ett rusande marsvin. Han infångades smidigt och genast.

En intressant sak om skillnader mellan könen kunde tydligt studeras igår. Det kommer ofta upp frågor här och var om vad man föredrar honor eller hanar. Jag tycker lika mycket om båda sorterna men lika är de inte det är lite svårt att sätta fingret på vad men när man tar ut dem och det är en massa intryck runt omkring finns en mycket tydlig skillnad. Honorna började genast att bekymmerslöst beta hanarna däremot måste först spana efter faror och kaxa mot de andra hanarna i hagen brevid innan de kunde slappna av och ta lite matpauser. Det är rätt tydligt att hanarnas roll i det vilda var att ta ansvar för sina honor och skydda dem från rovdjur och rivaler. Honornas uppgift är att äta och må bra så de kan föda många friska ungar.

När jag fick senaste halvårets arbetsschema i min hand blev jag så glad när jag såg de lediga dagarna på påsken. Först hade jag tänkt göra som alltid på påskarna nämligen att delta i påskkonstutställningar men eftersom sonens pappa var så sjuk tackade jag nej till allt och planerade en semesterpåsk med sonen. H jag och katterna skulle ut till stugan och vårmysa. Sen var det Luckybucket som borde få sin kull precis innan påskhelgen... trodde jag. Nåja vi beslutade oss att åka så snart kullen var född. Y hade lovat att vara marsvinsvakt och hon är en utmärkt marsvinsvakt men jag ville inte lämna henne med ansvaret för en födsel. Ja Luckybucket den lilla rackaren har inte fött sina ungar än men det är inte den enda anledningen till att vi blev hemma hela påsken. Fy vad sjuka vi är! H började med feber i tisdagskväll han hade feber i flera dagar och är nu riktigt ordentligt dyngförkyld. Jag vaknade med feber i torsdags morse och hade så ont i hela kroppen att jag knappt kunde röra mig, äckligt. Helt sänkt har jag varit torsdag, fredag och lördag. Nu är jag nog feberfri idag och har lite energi och inte lika ont i kroppen längre men jag känner mig fortfarande förkyld och eländig. Ont i halsen har vi båda två och hostar ikapp. Gnäll gnäll gnäll...

Idag sover Luckybucket mycket visst är det ett tecken på att det snart är dax? Öppen har hon varit i dagar, tuttarna spretar och magen har sjunkit altså nu blir jag galen snart om de inte kommer! Eftersom jag varit sjuk och inte orkat någonting har jag lagt all min energi på att vänta på kullen. Fast jag borde vara nöjd med att de stannar i magen för förra kullen fick Lucky lite tidigt och de var så små och pluttiga så vill jag ju inte ha det heller. Varför ska jag gnälla när hon mår bra och ungarna lever om där inne. Det är ju bara att snällt vänta det vet jag ju men jag är så otålig och nyfiken!

Nu ska jag ut och plocka gräs till marsvinen jag ska också kolla lite om det finns någon plätt på gräsmattan som är lämplig till bete så vi kan ta ut ett gäng marsvin i finvädret.

Lily stackarn har skadat en framtass. Den är svullen och hon vill inte gå på den. Pluttan. Jag ser inget sår misstänker en fraktur, eländigt.

Sigrid jag älskar dig! För att du är som du är och trots att du är om du är! Grattis på 10-års dagen min älskade katt!  

Nej, inga marsvinsbebisar än. Åh vad jag hatar att inte ha exakt parningsdatum jag börjar alltid vänta för tidigt! Hon mår bra Lucky och är stor som ett hus. 

Jag mår inget vidare däremot. Fortfarande lätt febrig och ont i kroppen nu även med huvudvärk och rejäl hosta.

Vi skulle ju åka till stugan i påsk. Elda i spisen, möta våren i långpromenaderna, ligga huttrande nedbäddade i dubbelsängen tittandes på film smaskandes på påskgodis och katterna skulle jaga möss och sola. Nä det blev inget vi är sjuka... feber, ont i våra kroppar och allmänt snor hostiga både H och jag.

Vi hade inte kunnat åkt ändå eftersom Luckybucket inte fått sin kull. Det känns inte så fiffigt att åka ifrån en hona som kan föda vilken sekund som helst och lämna ansvaret till djurvakten.

I väntan på kullen kommer här lite meningslös statiskik och listning på de inneboende i varje bur. Detta för att jag plötsligt insåg att efter Dollys och Daniels frånfälle finns nu bara två marsvin här som inte har med vår harlequin/magpie avel att göra (Epskey self cream och Poppy svart/vit pet). Det var värst så seriöst välinriktade vi blev nu då...

Här kommer listan då något generaliserad:

Tre self, en cream och två de white.

Tjugofyra nonself, (två utlånade black magpie är medräknade) en svart/vit pet och en black/golden. Tre harlequin två black (mycket snällt räknat) och en chocolate. Resten är magpie en brunzobel, tre chocolate och femton black magpie!

Burfördelningen då, jag är väldigt nöjd med att några av de små burarna är tomma men onöjd med att två marsvin för tillfället sitter ensamna:

Bokhylleburen 170*80 där bor sex tanter Elie, Poppy, Zezima, Alecto, Episkey och Babinski.

Stora burskåpet ca 191*52 fyra våningar:

Överst fyra vuxna honor, hödräktiga Luckybucket bor med Ogg, Jordan och Quidditch.

Tredje våningen, två vuxna honor Lemon Lace och Merope och två småtjejer Zabini och Safari.

Andra våningen, två unghonor Ynk och Pansy tillsammans med vuxna Lily och hennes små tvillingar Linux och Zelda.

Länst ned bor vuxne hanen Nougat med sitt barnbarn lillkillen Skype.

Lillskåpet 70*55:

Längst upp bor unghanen Victor.

I mitten bor unghanen Sir som snart får sällskap av ungen Linux.

Längst ned tomt.

Plastbacksskåpet i vardagsrummet bomått 48*88 nej en komplimentback är inte större...:

Översta backen två hanar vuxne James och unghanen Alastor.

De två nedersta backarna är tomma.

Det vårigaste jag vet är att fiska mygglarver till fiskarna och det har jag gjort nu! Vad glada de blir mina små skruttfiskar! Det är de värda!

Nu har vi flyttat om klart i burarna för denna gång. Babinski hr fått den äran att ta över Dollys plats i tantburen. Jag hade förväntat mig en massa bråk men knappt ett pip har hörts och Babinski är genast en i gänget. Man kan aldrig veta med marsvin! Nougat och lille Skype bor nu i stor bur och James och Alastor i en liten komplimentback. Sir och Victor lever tyvärr sineglliv i varsin liten bur i lilla skåpet men de får väl skylla sig själva när de bara slåss hela tiden.

Luckybuckets ungar sprattlade kraftfullt överallt idag så nu är jag lugn igen. Hon är helt öppen och ja... de kan komma när som helst... Jag vill ha dem här före påsk så vi kan åka till stugan som planerat... det skulle vara himla bra det.

Nej nu ska jag äta lunch och sen ska jag ut på en lång vårpromenad.