Ja jag har lite svårt att bestämma mig ibland. Insåg det när jag läste ett inlägg jag skrev igår där jag funderade på hur jag skulle göra med mina urinvägsdamer. Där står det att jag i första hand funderade på att ta Dolly och Jordan med mig  men sen blev det Dolly och Episkey... ni måste tro att jag är knäpp. Nja så här tänkte jag. Dolly skulle ju dit det var ju klart sen ringde jag och frågade om priser på röntgen och ultraljud, det kostade 490 kr per djur, det blir ju nästan 2000 kronor för bara röntgen på alla fyra sen ska resten av avgifterna också betalas... Med tanke på att jag inte planerar någon urinstens operation på någon av dem och inte kunde välja ut vilka som skulle prioriteras att röntgas så blev det ingen. Eftersom Jordan (som väldigt troligt har stenar) och Zezima ( som troligen har något annat förmodligen inte allvarligt problem) båda mår väldigt bra för tillfället och är glada och pigga så fick de stanna hemma. Episkey som däremot visat tecken på UVI de sista veckorna fick följa med då hennes problem känns ganska lätta att lösa eftersom hon i övrigt är i gott skick och inte haft detta länge. Jag är nöjd med mitt beslut Episkey har goda chanser att bli helt frisk och Dolly är nu utredd, tyvärr har hon ju njursvikt som jag var rädd för.

Sen velade jag ju om hur jag skulle göra med Lemon Lace och hennes kullplanering. Men efter en noggrann koll på almanackan kom jag fram till att hon får vänta med dejting till i början av juni. För att hålla marsvinsantalet nere så mycket som möjligt vill jag inte ta täta kullar i onödan. Jag har ambitionen att kunna spara en unge från varje kull om jag så önskar den möjligheten måste finnas och tar jag galet många kullar ökar antalet marsvin här för snabbt. Det har redan fötts tre kullar 2011 och om det blir som planerat kommer tre till innan sommaren och 6-8 stycken under hösten, det känns lagom, fler kullar vill jag inte ha.

11.30 kom Dolly, Episkey och jag till veterinären 15.45 åkte vi därifrån... Heldag på Ulltuna alltså men jag är nu trots tidsåtgången mer säker än någonsin på att inte gå med marsvinen till en liten lokal veterinär igen! Det känns så mycket seriösare trots att de inte var smådjursexperter kändes det som tjejerna fick rätt vård till ett bra pris.

Hur mår de då? Nja Epsikey är det väl ingen större fara med hon har lite blod i urinen och lite andra tecken på urinvägsinfektion, stenar kan inte uteslutas men vi röntgade inte. Hon får Baitril och jag tror det ordnar sig med henne hon mår ju trots allt rätt bra och är pigg. Dolly däremot har precis som jag misstänkte njursvikt. Det finns inte mycket att göra åt det. Men hon är inte helt utslagen och äter ju och verkar må okej så hon kom med hem igen. Ingen antibiotika får hon eftersom njurarna inte skulle klara det. Vi fortsätter med tranbärsjuice och nu får vi försöka ge henne en bra tid den som finns kvar. Lilla Dolly...

Efter att ha jobbat hela helgen tio timmar i lördags och åtta igår är det skönt att sitta här i soffan med datorn i knät och scones och te att mumsa på. Nyss låg Sigrid bevid mig och småspann och var varm mot mitt ben. Det här är så skönt!

I kväll ska jag jobba men jag börjar först 16.45 Dagen ska ägnas åt djuren och kanske lite dammsugning. Det blir marsvinsflyttardag idag. Småkillarna Skype och Steam fyller fyra veckor idag... det märks de är nu väldigt intresserade av tjejer och springer runt oh kurrar på tanterna. Tanterna blir sura och om någon av den skulle brunsta så tror jag nog de små parvlarna skulle passa på. Så idag ska de flytta till sin farfar Nougat som är en utmärkt småpojks uppfostrare. Nougats burkompis Isidor ska få den äran att flytta ihop med sin första flickvän Quidditch. Hon var ju utlånad för parning med Silversurfarn men tyvärr blev hon inte dräktig himla synd för vi var lite sugna på silver magpies. Får hoppas att detta tar lite bättre då.

Appropå flytta så bekräftades två bokningar på marsvinsungar igår. Lilla Opera ska flytta till A med familj där hon ska bli petclassstjärna och gurkätarmästarinna kanske... Det känns bra. Steam ska flytta till en familj i Stockholm och bli kompis till en hane som nyligen mist sin burkompis. Zonko, Victor och Firefox sitter här och är bokade de med, de ska flytta snart... Hur det blir med Spotify och Skype vet jag inte riktigt än det är lite standbye där. Jag hoppas Skype stannar här men då måste en annan galet fin hane födas så A får det hon behöver... Jag borde egentligen nöja mig med Zabini och Safari som ska stanna här men... Spotify och Skype är lite för bra för att bara släppas sådär liksom...

Lily är dräktig med Nimbus helt klart det är spännande. Luckybucket verkar vara dräktig med Sir också hon har inte brunstat om och dricker en himla massa vatten så jag tror faktiskt det men det är för tidigt att säga än. Quidditch och Isidor är en spännande kombination jag tror det kan bli jättebra ungar hoppas det blir något då. Så funderar jag på att sätta Lemon Lace med hane. Det måste göras rätt snart så kullen kommer innan sommarsemestern eller så väntar vi så den kommer i augusti. Gah... jag kan inte bestämma mig inte heller för vilken av hanarna som passar bäst till uppgiften... Jag har varit lite inne på att sätta henne med Q och Isidor redan idag... fast det är nog lite tidigt eftersom hon fick kull i januari fast å andra sidan har hon återhämtat sig väldigt bra och snabbt. Fast jag vill ju heller inte ta kullarna i så snabb takt för jag vill hålla igen på kullar så det inte blir för många ungar som föds för jag vill hålla nere det totala marsvins antalet så mycket som möjligt... Beslutsångest!

Så har jag lite mer beslutsångest än så... Dolly är inte bra hennes urinvägsinfektion släpper inte med tranbär. Hon var mycket bättre förra veckan och jag trodde att de skulle bli bra men inte... Nej hon måste till veterinären det är inget att vela om. Däremot funderar jag på om jag skulle ta med Jordan, Zezima och Episkey också även om de mår bra just nu för att få alla fyra röntgade och undersökta en gång för alla. Jag ska ringa Ultuna och fråga hur mycket ett sånt kalas kan kosta... Blir det för dyrt åker jag med bara Dolly och kanske Jordan.

Att ta hand om sina djur väl är så oerhört viktigt. För mig är det också jätteviktigt att verkigen se dem som individer och ha en personlig relation till dem alla. I ta hand om räknar jag in all skötsel och avelsplanering. 

Den andra delen av marsvinsuppfödandet är det viktiga och tunga arbetet med försäljningen av de marsvin som inte ska stanna här. Jag lägger ned mycket tid på att skriva annonser och mejla bilder och texter om mina saludjur. Det här arbetet är oerhört viktigt. Ofta är det väldigt tröstlöst tråkigt också som när man skickat en massa mejl och bilder någonstans och sen allt bara tystnar... nej de skulle inte ha marsvinet men orkar/vågar inte höra av sig och tala om det... irriterande. Så mitt i min iver att få alla uppfödare att sälja sina ungar själva och inte via djuraffär kan jag förstå att de gör så med tanke på dessa "tråkiga fega ångrare". Nu har jag utvecklat en ishård strategi för att stå ut med ångrarna, jag håller inte på några marsvin innan jag och de blivande ägarna är helt överens om att en bokning är gjord. Jag tänker aldrig mer hålla på ett djur med ett kanske eller ett nja. Jag vill inte bli besviken och har mina rättigheter som säljare också.

Det här lät ju tråkigt och tråkigt är det, det är också tråkigt att sälja djuren för att man måste skjiljas från dem. Att sälja små ungar är lättare än äldre djur... det är riktigt svårt.

Nu låter det som det bara är jobbigt och svårt att sälja marsvin men lyckligtvis finns det en väldigt trevlig sida av detta också. Det är faktiskt fantastiskt att se lyckan hos de nya marsvinsägarna när de tar emot sina nya familjemedlemmar! Och det viktiga är att just dessa marsvin som är uppfödda av en (enligt mig) seriös uppfödare på ett bra sätt lämnas vidare till ägare som fått den bästa tänkbara starten i sitt marsvinsägande. De har fått friska djur och bra information. De har möjligheten att lämna tillbaka djuren om det inte funkar och de kan när som helst höra av sig med frågor till uppfödaren. Jag vill att allt detta ska göras så bra som möjligt för marsvinens skull självklart för de förtjänar det bästa av liv och för ägarna som ska ha de bästa förutsättningarna att göra livet bra för sina djur och själva njuta av sitt djurägande.

För varje marsvin är denna goda start och förutsättning i livet naturligtvis livsviktig. För varje marsvinsägare som får bra information blir marsvinsägandet ett större fröjd. Men jag ser också denna del i mitt arbete i ett ännu större perspektiv. Jag ser mitt arbete som marsvinsuppfödare och utbildanre av marsvinsägare som en insats för marsvinet som art och husdjur. Varje rätt informerad marsvinsägare kan lära massor av människor i sin omgivning om marsvinens behov. Det blir ringar på vattnet. Det här ser jag som en av de viktigaste uppgifterna för alla uppfödare, att skicka kunskapen vidare så den sprids. Om allt fler marsvin som finns i svenska hem kommer från ansvarstagande uppfödare som gett dem en god start finns deras ägare där som ambasadörer för rätt marsvinsvård. Om fler gör rätt finns det mindre plats för de som gör fel. Det är så med ordets och kunskapens makt vi måste krossa grossisternas monopol på smådjursspridningen.

Jag tror verkligen på detta och på att om marsvin sköts på rätt sätt så de kommer fram i ljuset som de underbara djur de verkligen är kommer deras status och populäritet att öka. Med ökningen (som redan sker) följer ökat ansvar. Andelen välutbildade marsvinsägare måste öka fortast. Det är SMFs uppgift tycker jag och de enskilda uppfödarnas. Jag tycker verkligen att marsvinet som husdjur ska ut till folket. Marsvinets status måste ökas. Jag ser min och andra uppfödares roll i detta klart och tydigt det är mest därför jag tycker att vi ska sälja våra djur direkt till de nya ägarna för att förstärka marsvinets status och för att kunna ge direkt information. Det är bättre att informationen kommer från uppfödare än från djuraffärer eftersom det finns milijoner exempel på hur dåliga djuraffärer är på att ge riktig information till köparna, uppfödarna har mycket större förutsättningar att ge riktig information till sina köpare.

Dessutom vill i alla fall jag veta var mina uppfödingar hamnar. Alla ungar som fötts här betyder något för mig och jag vill veta hur det gått jag vill veta att jag åtminstone godkänt deras nya hem och att jag hade en bra magkänsla. Jag har bestämt att de skulle födas så det är mitt ansvar att de får ett bra liv. 

Faktiskt tycker jag att alla ska få hålla sina djur som de vill och ha sina egna regler för hur de vill sköta sin uppfödning. Jag tror inte det är så enkelt att det finns ett rätt och ett fel. Jo naturligt vis finns det det förstås... men ni fattar vad jag menar hoppas jag. För naturligtvis finns inga ursäkter för dålig skötsel det finns en massa punkter som måste funka för att marsvinen ska må bra det är ju självklart. De fyra hörnpelarna i all  marsvinsskötsel kan man inte kopmrimissa med. 1. Marsvinskompis. 2. Massor av högkvalites hö obegränsad mängd. 3. C-vitaminrika grönsaker. 4. God och regelbubden tassvård. Därtill ska ju buren vara i okej storlek, rolig och ren. Veterinärvård ska tas till vig behov. När det gäller avel måste hälsan komma i första rummet och honan får aldrig utsättas för onödiga risker.

Förmig själv har jag en massa regler för min djurhållning och mitt uppfödande för att det hela ska gå rätt till. Jag tycker reglerna är självklara men allt kanske inte är det för alla. Och jag tänker inte kräva att andra ska ha samma regler.

* Ingen hona paras innan hon fyllt åtta månader.

* Ingen hona som väger under 800g paras.

* Ingen hona ska få fler än fyra kullar.

* Ingen hona över tre år ska få kull.

* Alla honor som har någon form av hälsoproblem i samband med dräktighet, födsel eller omhändertagande av ungarna tas genast ur avel.

* Alla honor ska få jättebra mat och ett stort boende med snälla kompisar i  slutet av dräktigheten.

* Inga djur med fysiska eller mentala problem används i aven.

* Alla kullar tas av ett syfte att föra aveln vidare inga tas bara på kul. Ambitionen att spara en unge ska alltid finnas annars är kullen inte värd att ta.

* Honan får vila ca. ett halvår mellan kullarna.

* Massor av golvtid.

* Burarna städas var tredje dag.

* Hö... massor av bra hö ska alltid finnas.

* Soffmys speciellt till ungdjur så de blir vana och trygga med människor.

* Två dagliga givor av grönsaker eller gräs.

* Klorna får aldrig bli så långa att de böjs.

* Köparna till ungarna väljs och informeras noga.

* Köparna får lämna tilbaka marsvinen om det inte funkar.

* Alla ungar reggas i SMF för att ge dem "tyngd" och ett statuspapper att lämna med köparna.

*Matpåse och skötselråd skickas också med.

*Livslång support är självklar.

* Sjuka djur får vård.

* Alla marsvin her ett värde.

Ja jag har säkert glömt massor men nu vill jag sova... ja det kommer mera sen.

Äntligen är Sir och Luckybucket uppe och inne i lägenheten efter en evighet i karantän! Underbart!

Nej nu ska jag mocka burar, väga marsvin och klippa klor.

Djur lockar fram starka känslor hos människor. Starka känslor leder till starka åsikter starka åsikter kan lätt bli kategoriska och fördömande mot andra som inte tycker exakt likadant. 

SMF och för all del andra grupperingar av marsvinsintresserade består av en väldig massa människor, marsvinet är ett djur som lockar till sig fler hängivna anhängare än en oinvigd kan ana. Marsvinets utsatthet och behov av att få rätt skötsel lägger ett stort ansvar på marsvinens människor. Diskussionerna om vad som är rätt och fel i marsvinshållning blir av dessa skäl lätt väldigt heta. Det som är tråkigt nu är den misstänksamhet mot andra marsvinsägare som pyr överallt.

Ja visst kan man väl tycka att det är ett problem att all marsvinsuppfödning sker bakom lyckta dörrar och visst kan det hända tråkiga saker hos uppfödarna. Visst kan det vara så att alla inte sköter sig som de borde men det kan lika gärna vara så att det går väldigt snyggt till överallt, vad vet vi? Det som är tråkigt nu är att stämningen ligger på det misstänksamma tråkiga planet. Det känns som det förutsätts att alla uppfödare beter sig som känslokalla monster mot sina djur. För att tjata vidare så är jag övertygad om att denna misstänksamhet är sådd och vårdad av SMFs största kritiker.

Själv är jag övertygad om att alla marsvinsuppfödare är djurvänner och marsvinsälskare i grunden. Jag bara vet att det är så. Jag är också övertygad om att de vill sina djur väl. Men jag är säker på att det finns lika många strategier för djurhållningen som det finns uppfödare. Med all säkerhet finns det saker i min uppfödning som endel kan vara kritiska mot liksom jag kan se saker hos andra som jag inte gillar. Olika saker är olika viktiga för olika människor. Några exempel:

* Jag är supernoga med mycket golvtid. Jag tycker att det är viktigt både för motionens skull men mest för den mentala stimulansens skull. Minst var tredje dag är alla mina marsvin ute och springer på golvet minst en timme. De i mindre burar oftare än så.   Andra släpper av olika avledningar aldrig eller väldigt sällan ut sina djur ur burarna.

* Jag tycker att burstorlek är något som det debatteras för hysteriskt om. Jag är mer stolt över mina stora burar än jag är över de mindre men jag skäms inte att använda dem. Jag tycker faktiskt att så länge man följer lagliga mått är det okej även om jag ju anser att de är i minsta laget.   Andra accepterar bara jätteburar till sina djur.

* Jag trimmar mina raskorthår.  Andra fördömer trimning.

* Jag kämpar för att sätta ihop mina hanar med varandra och gör allt för att mina djur ska få bo med burkompisar.   Andra lyckas inte få ihop sina hanar och har gett upp och låter dem sitta själva mellan dejterna.

* Jag skulle aldrig låta ett ungdjur bo ensam i en bur. Faktiskt undviker jag även att låta ungdjur bo med bara ungdjur jag har fått för mig att det är viktigt för dem att bo i åldersblandae grupper för att utveckla sin sociala kompetens på rätt sätt.   Andra låter sina utstälningsungdjur bo själva eller i ungdjursgrupper.

* Jag ser noga till att alla mina ungar föds i de stora burarna och in i en flock för det känns som de får rätt sociala möjligheter från början då. Det är också bra för honornas hälsa att bo i en större bur när de är dräktiga.   Andra låter sina honor få kullarna i små burar.

* Jag åker på utställningar med mina djur.   Andra fördömer utställningar.

Listan kan göras längre. Jag vet att alla inte resonerar lika men man måste inte fördöma dem som tycker annorlunda eller gör andra prioriteringar. Jag tror att alla gör sitt bästa och väljer de metoder de tror på. Jag vet att alla vill sina djur väl.

Själv är jag ju kritisk mot de som väljer bort golvtid för sina djur och de som låter sina långhår sitta ensamma och rullade i små burar. Men jag har ingen rätt att fördöma detta dessutom har jag ingen insikt i långhårsvärlden jag vet för lite om den pälsskötseln för att egentligen kunna uttala mig. Samtidigt vet jag att andra tycker väldigt illa om att marsvin trimmas. Ja jag trimmar mina djur kanske skulle jag helst slippa men de blir verkligen fina och faktiskt hur knäppt det än låter så tycker jag att det är kul att trimma. Både pälsrullning och korthårstrimmning är ju något som sker under en kort period av marsvinets liv.

Det som är rätt för dig kan vara fel för mig och tvärt om.