Nej då jag är inte klar med denna serie än...

Jag skaffade internet rätt sent... eller jo jag hade haft det tidigare men var utan i några år, ja nu är jag ju minst sagt beroende. Jag antar att det var väl fem år sedan och där satt jag och dräglade över snygga akvarieinredningar och så följde jag tyst debatterna på olika husdjurssajter mest var det marsvin, akvarier och siameskatter som fångade mitt intresse. Redan då slogs jag av och förfärades av ett antagande som serverades som fakta både här och var och fortfarande gör det. I flera år har jag verkligen försökt förstå detta men absolut inte lyckats.

Kan någon förklara för mig varför det finns en massa folk som tror att de som ställer ut marsvin och avlar efter en rasstandard inte bryr sig om sina marsvin som individer utan ser dem bara som genetiska prylar som man kan vinna hedrande utmärkelser med? Allvarligt jag förstår inte detta hur mycket jag än grubblar och funderar får jag inte detta påstående att låta det minsta vettigt!

Det är nästan så att folk verkar tro att ett marsvin som är champion gosar man inte med de är till för att titta på. Bara tuffsiga blandraser har ett värde för sin egen skull. Inget kan ju vara mer fel än detta det ena utesluter inte det andra. Personligheten sitter ju inte i utseendet som bekant. Jag som uppfödare måste verkligen välja att spara bara de djur som jag tror kommer att ge det bästa resultatet i min avel. Jag kan inte spara de andra för då blir jag ju överbelammrad av djur... det går ju inte. Det här är ju ett val man måste göra. Det betyder ju inte att de djur jag väljer bort är sämre de har kvaliteter som är lika viktiga.

De djur jag väljer att spara har så många funktioner i vårt hem.  I första hand är de alltid familjemedlemmar och deras personlighet är deras viktigaste värde. Jag älskar mina djur och de har alla sina små specialiteter. De som individer är alltid det som betyder mest för mig. Men jag är ju uppfödare av rasdjur därför väljs ju de djur som jag sparar ut på raskriterierna från början så alla har ju utöver rollen som gosedjur/familjemedlem även en uppgift som avels/utställningsdjur. Jag kan inte se några motsättningar med detta de här rollerna utesluter ju inte varandra.

Det finns någon konstig uppfattning om att uppfödare/utställare inte uppskattar sina djur som individer men enligt mig är det självklart att vi gör det. Man ägnar ganska mycket tid åt/med sina djur om man håller på med utställning och avel så det går inte att undvika att lära känna dem och tycka om dem. Självklart är umgänget med djuren en drivkraft. Självklart tycker uppfödarna/utställarna om sina djur och känner dem väl. 

Det finns så många hobbies och så många sätt att vinna ära och berömelse på som är lättare och mer lönsamma än att föda upp och ställa ut djur! Så är det bara ära och berömelse man vill ha är ju marsvinshobbyn väldigt olönsam och arbetskrävande. Min slutsats är att marsvinsuppfödare/utställare inte skulle hålla på med denna jobbiga verksamhet om de inte tyckte om marsvin och bydde sig om dem som individer. De största vinsterna med denna hobby är absolut inte prisrosetter eller att få sitt namn på listan över årets bästa uppfödare utan det är självklart att få dela sin tid med dessa underbara djur och få lära känna dem som individer.

Än en gång vill jag säga att jag inte tror jag är unik utan jag tror andra uppfödare/utställare känner likadant.