Jag sitter med datorn och tekoppen på köksgolvet mitt skitiga köksgolv kanske jag borde tillägga den där storstädningen som behövs har liksom skjutits på... konstigt. Jag sitter här för att det kan bli en kul utsikt härifrån strax för nyss släppte jag ut alla ungarna på golvet. Babinskis små ungar är ute för första gången Meropes bebisar han provat förut hoppas de snart börjar hoppa och leka men än så sitter de stilla och fegar.Nej om jag skulle bjuda på lite gurka kanske så de kommer igång...

Ja nu springer de runt! Det finns inget sötare än marsvinsungar som rusar runt och poppar och leker!

Färgfunderingarna fortsätter... Babinskis dotter Opera som är choklad och golden är ju garanterat choklad hennes syrra Safari har ju samma färg så hon måste rimligtvis vara en riktig chocolate magpie. Det är bra för då stannar hon! Babinski som är en av sonens favoriter ska ju stanna här livet ut men pensioneras nu från aveln eftersom jag fått det jag ville av henne det är onödigt att ta fler kullar på henne när det ändå inte kommer att bli några utställningsess. Nu när jag har en garanterad choklad i samma ålder kan jag ju jämföra och faktiskt börjar det luta åt att Meropes bebisar trots allt är choklad! Helt säker är jag inte men nästan faktiskt det känns bra. Hanen Skype i den kullen är faktiskt inte så dumt tecknad och riktigt fin i typen om han nu är choklad är hans bana utstakad. Han kommer att bli avelshane antingen här eller hos Duettens i Skåne.

På vägen till jobbet i morse mötte jag en mink inte en tant i minkpäls utan en riktig. Söt var den och inte särskilt rädd för mig när jag kom cyklande i soluppgången i kylan. Han bara tittade på mig och vände sig om och sktttade sävligt ur vägen.

Vad jag jobbat i helgen, mycket och länge nu är jag trött...

Hemsidan är i princip klar nu. Ska bara få rätt address och förstå hur man länkar den hit och dit så finns den att läsa nu! Jag är nöjd. L är bäst!

Nej nu måste jag mocka bebisarnas bur så de får komma hem innan de blir helt uttröttade av det stora äventyret!

I går fyllde min käre son 14 år. Ja vad säger man om det!?

Grattis älskling!

Men hjälp vad gammal jag måste ha blivit nu!

Sonen har nu valt finurliga namn till sötungarna på vårt nya tema datatermer. Magpie honan heter Chokladfabrikens Safari, trefärgde honan Chokladfabrikens Opera och golden hanen självklart Chokladfabrikens Firefox!

Bilder på dagens kull hanen är golden... Sötisar!         Lite bilder på ismarsvinen då... fortfarande ine optimalt ljus. Det är svårt att fota dem minsann.                 

Babinski födde nyss snabbt och effektivt tre stora fina bebisar! Väldigt oväntade färger och lite bekymmersamma... det kan innebära slutet för Regelus bana som avelshane men kanske är magpiehonan riktig choklad... men den andra flickans vita tassar ger inte pappa pluspoäng...

Hona, trolig nonself chocolate magpie, 80g

Hona, nonself chocolate/golden/white, 82g (vita tassar)

Hane, self golden, 88g (men oj, det hade jag glömt att det var möjligt här...)

Bilder och mer info kommer när de är torra och söta och färgerna är lättare att se! Allt ser bra ut och Babinski sköter sig utmärkt, hon är duktig hon!

Nu har Hepzibah flyttat. Saknar henne redan. Fy och blä så eländigt det är att sälja vuxna djur man fäst sig vid. Några nåste jag ju sälja för att inte översvämmas så är det, det vet jag ju. Jag vet också att hon kommer att få det bra. Hon ska bli kompis åt en hona som just mist sin förra kompis det är väl en bra sak. Jag ska inte vara egoistisk nu och vilja ha alla fina bra marsvin i världen. Det blir bra Hepzan får det bra... Saknar dig gumman lycka till med ditt nya liv!

Det är inte klokt så kul det är att jobba i is! Vilket material! Det är så följsamt och vackert att man kan göra hur ful skulptur som helst och det blir fantastiskt ändå, mycket tacksamt. Det är verkligen en fröjd att hyvla fram formen med sitt barkjärn. Nyckeln till framgången där är inte att isen är mjuk eller spröd som publiken (den månghövdade) undrade för det är den inte, utan det är verktygets skärpa. Jag använder nu en sliten fras; Det är som att skära i smör!

Publiken undrade om det var svårt men jag sa som det var att det är plättlätt att jobba med själva isen men det är absolut inte lätt att göra en stor skulptur. För att klara av att göra en så pass stor skulptur på så pass kort tid krävs massor av övning och formsäkerhet. Det är svårt men jag älskar det!

Det är ju den här typen av konst jag gillar bäst att göra. Installationer och utomhus skulpturer i stort format och offentligt ska det vara gärna på oväntade platser med stor publik. Me like! Hjälp vad med folk det var där! En riktig folkfest. Jag har faktiskt inte svårt att jbba inför publik jag tycker det är kul och jag kan stänga av dem när jag behöver koncenrera mig. Men jag gillar faktiskt att svara på alla frågor och skämta med folket. 

Det gick faktiskt fantastiskt bra för mig! Jag är jättenöjd med skulpturen den blev som jag tänkt mig. Materialet var underbart att jobba med! Vädret kunde inte ha varit bättre! Bara två missöden uppstod... jag råkade såga av förlängningssladden med motorsågen och fixade ett litet käckt elstopp för mig och flera andra som stod i närheten... öh trallalaaa. Jag märkte inte att jag gjorde det bara att motorsågen la av men det gjorde ju ingenting för jag hade nästan sågat klart så jag fortsatte glatt med barkjärnet i stället och det var ju mycket roligare... Fast det blev ju problem när mörkret kom och skulpturen skulle ljussättas det var då de hittade den trasiga sladden... Det andra missödet var att jag fick värsta spymigänanfallet igår kväll fy så äckligt jag mådde! Det är inte riktigt bra än men jag antar att jag blir bättre under dagen...

Motivet två marsvin är ju självklart! Marsvinsälskare som jag är men det har ju även ett par praktiska anledningar dels har jag arbetat med marsvinsformen mycket och jag känner mig säker på hur ett marsvin ser ut. Det är ju en väldigt begränsad tid man har på sig att göra en stor skulptur då måste man vara trygg i det man gör. Sen är de väldigt kompakta de kommer att hålla formen länge även då de börjar smälta och det var inte så förfärligt mycket is att ta bort. Så är marsvin väldigt skulpturala i sin form, de har en oerhört vacker stark enkel form. Så förutom alla frågor från publiken om materialet och om det är svårt, hur lång tid det tar, varifrån isen kommer och allt annat som rör skulpturen har nog patat lika mycket marsvin... Jag har hänvisat till SMFs hemsida fått ett av mina salu djur prel.bokad, berättat om uppfödning och marsvinsskötsel, lovsjungit marsvinets fördelar som husdjur, påpekat att de inte ska inhandlas på djuraffär utan från uppfödare eller från omplaceringshem, nogsamt tryckt på att marsvin ska leva med kompis och vilket ansvar man har som som marsvinsägare och tyvärr också tröttsamt förklarat skillnaden mellan hamster och marsvin.

Så var det ju alla skojjiga gissningar om vad det skulle bli. I början var det påfallande många som trodde att det skulle bli Ahlgrens bilar men snart blev djurgissningarna allt fler isbjörar, kaniner, bävrar, får fick många röster men faktiskt gissade de flesta rätt! På slutet kom det inga förslag om Ahlgrens bilar och nästan bara marsvinsgissningar... jag då förstod jag att det var klart!

Nu står skulpturen där i stadsparken i Uppsala så har ni chansen så ta er dit och titta! Inte bara på min naturligtvis utan på alla de är väl värda ett besök!

Färgen på bebisarna lämnar mig ingen ro jag funderar och tittar, analyserar och undrar. Svaret hittills är vet inte. Kanske är de trots allt choklad men troligare är det någon typ av "ljussvart med brunton" eller som en av mina jobbarkompisar föreslog att jag ska döpa färgen till Snygg så låter det bättre. Det där med snygg är ju sant för det är en mycket snygg färg.

Jag tyckte också att hanarna var så fantastiskt vältecknade från början nja det är de väl kanske inte heller när den första euforiska lyckan lagt sig. MEN det är inte klokt så söta de är! De har så fin typ särskilt honan Spotify och den randige hanen Skype. Han är väldigt randig Skype inte mycket till rygglinje men från båda sidorna är han som tagen ur skolboken synd bara att de perfekta fälten löper i band runt hans kropp istället för att mötas i en snygg rygglinje... Honan är så söt att man kan äta upp henne men rutig är hon inte på något sätt. Bäst tecknad är bläspojken Steam och jag hade precis börjar fudera på om jag inte kunde stå ut men bläsen och spara honom om det visade sig att han var choklad när jag plötsligt hittar ett pälsriktningsfel i hans nacke! Men blä då! Det var oväntat, pälsriktningsfel är inget som brukar dyka upp på mina ungar. I förra kullen hade jag räknat med att kunna hitta något eftersom mamman har "tuffsiga" förfäder men inte i denna kull, äh. Jaha, då är Steam till salu till kel då men de andra ska jag skriva några mejl om först innan deras framtid är utstakad.