Jag är fullt medveten om att jag startade denna bloggserie som ett försvar mot de krafter som försöker svärta ned SMF uppfödarna/utställarna. Eftersom det är ett försvar så blir det lätt att jag hamnar i försvarsställning och håller hela SMF om tryggen jag gör alltså samma misstag som angriparna som drar alla uppfödarna över en kam... Ja jag vet... Nejdå jag är medveten om att alla uppfödare inte gör allt rätt alltid och jag antar att det finns ett korn av sanning i vissa anklagelser. Men jag är också övertygad om att dessa korn är de halmstrån som kritikerna rycker tag i och förstorar för att kunna köra sitt korståg mot SMF uppfödarna. Att dessutom på fullt allvar påstå att alla SMF uppfödare säljer sina marsvinsungar på djuraffärer och slumpar bort eller avlivar de djur som inte duger och håller sina marsvin ensamna och olagligt trångt är enligt mig inte bara väldigt falska utan också mycket elaka och ogrundade anklagelser. Jag har knappt några bevis eller exempel på fel som gjorts jag kan inte peka ut någon uppfödare som skurken. Jag undrar vilka är det som är de dåliga och oseriösa? Jag vet inte... med undantag av några få isolerade händeser vet jag inte konkret vilka fel som gjorts eller framför allt inte av vem. Är det här bara något som jag missar eller kan det möjligen vara så att det hela sköts riktigt bra och att kritiken bara är luftskott?

Jag kan i alla fall räkna upp drösvis med uppfödare som ser alla sina marsvin som sina älskade familjemedlemmar och tar hand om dem på bästa tänkbara sätt.

Jag håller med kritikerna om att SMF ska ställa stränga krav på sina uppfödare när det gäller djurhållning och etik. För marsvinens skull men även för föreningens skull. Att vara reggad SMF uppfödare bör vara en kvalitetsstämpel.

Ja jag vill att SMF ska uppmana medemmarna att inte sälja djur på djuraffärer. Men är man medlem i en demokratisk förening kan man inte alltid få sin vilja igenom (hoppsan ni vet vem..) alla tycker inte som jag och det måste jag ta. Jag förutsätter att alla SMF medemmar tycker grossisthanteringen av marsvin är avskyvärd men jag är inte säker på att alla tycker att den metod jag förespråkar är den bästa att få bort eländet på. Den andra metoden att konkurrera ut grossisterna från själva butikerna är en snabbare metod men enligt mig inte varken den ädlaste eller i längden hållbaraste.

Appropå hållbara metoder... Att stödköpa marsvin från djuraffärer är väl ändå den mest korkade djurräddningsaktivitet man kan tänka sig! Visst för just detta marsvin i denna stund är det bra men förmodligen skulle den bli såld ändå förr eller senare och hur det än är så är faktiskt de flesta marsvinsköpare bra folk som ger sina djur ett  bra liv. Är det inte bättre att marsvinet får ett nytt hem direkt än måste mellanlanda i ett omplaceringshem? Och framför allt djuraffären får ju pengarna för djuret och det var ju det enda de var intresserade av det enda man gjort då är ju att stödja en vanvettig affärsverksamhet som bottnar i djurmisshandeln hos grossistuppfödarna... Alla djur som köps på djuraffär kommer att ersättas av nya i all evighet om inte den handeln stoppas. Det enda jag kan säga är att sluta handla djur i zoobutiker och informera alla ni känner och möter om detta så kanske det kan bli ett slut på det. 

 

Catharina

28 februari 2011 15:05

Väldigt bra skrivet i alla dina inlägg om uppfödaransvar. Jag håller med om allt, och då menar jag allt!

http://flockdjur.dinstudio.se

 

Ingrid

28 februari 2011 15:35

Jag håller med dig om det mesta, men som med allt annat så tycker inte jag att man kan dra alla djuraffärer över en kam. Här utanför Uppsala finns Fäboden http://www.faboden.se/ som säljer marsvin med kontaktuppgifter till uppfödaren. Frågar man så får man veta! Det gäller andra djurslag också. De flesta djur föder de upp själva. Det är en mycket liten och personlig butik ute på landet, och om alla zoobutiker vore som de så skulle jag inte ha någon invändning. Men fy för grossisterna!

http://hem.passagen.se/ivrigs

 

Hanna

28 februari 2011 15:53

Problemet är väl delvis att marsvinsuppfödning sker i hemmet, bakom stängda dörrar så att säga. Det som syns på utställning och som visas upp på internet är bara en liten (utvald) del av skötseln, hanteringen och tänket kring djuren.

Sedan är det också så att man har olika åsikter om vad som är okej, och inte okej. Alla har vi olika tankar om hur man bör sköta aveln, hur ungarna ska säljas och egentligen allt annat som har med marsvinen att göra (marsvinssverige är duktiga på att tycka ;)). Att någon inte gör som mig behöver inte betyda att den personen gör sköter sig dåligt, bara annorlunda. Och mina punkter på vad en oseriös uppfödare är stämmer garanterat inte överrens med alla andras - för då skulle det inte finnas några oseriösa uppfödare (alla strävar ändå efter att vara seriösa och följa sina egna värderingar, tror jag). Så visst, jag kan peka ut en handfull registrerade uppfödare som jag tycker är oseriösa - men jag skulle inte göra det eftersom jag bara har mina egna åsikter om oseriös uppfödning bakom ett sådant uttalande. Jag tycker att det behövs mer än en persons åsikter bakom en sådan grej.

http://abicos.bloggagratis.se

 

calle

28 februari 2011 18:05

har du facebook? Jag menar fejjan!! jag finns som calle lillsunde

http://callesmat.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Om någon undrade hur det gick med kattungarna Tommy och Annika så gick det bra. Annika heter numera Selma och bor på landet med en husse och en matte som älskar henne och dyrkar henne som en katt förtjänar. Tommy... ja hoppsan det blev lite kärlek. H...

I torsdags morse födde Eulalia sina ungar. På morgonen hittade jag två stora präktiga chocolate magpieflickor en pyttig chocolate magpieflicka och en liten svag och ämlig de white pojke. Glad över de båda större flickorna och orolig över de båda mind...

I morse hade Tuvstarr fått sin kull. Tre stora bjässar till söner. En av dem ser ut att vara lilac magpie. Liten risk att han är magpie fox som mamma vi får se. De är underbara! Pigga stora rörliga och söta som socker.             ...

Det var ett halvår sen jag skrev här. Har ingen aning om varför det blivit så faktiskt. har inte saknat att skriva här tills nyligen. Mycket har hänt och jag antar att jag inte riktigt haft tiden.    Liten kort resumé. det kommer mera. * Tre ka...

Ibland händer saker man inte riktigt räknat med. Kortfattat en livräddningsaktion som utvecklades till kärlek. Tommy och Annika kom till mig för några veckor sedan. Annika har hittat ett nytt fantastiskt hem. Jag tycker två katter är lagom många men ...