Jag tror man kan halka in och bli marsvinsuppfödare på många olika sätt och komma inhalkandes från olika håll. Vissa har fött upp andra djur och gillar avel och vill prova en art till andra är bara allmänt marsvinstokiga och plötsligt är de bara där eller så gillar man utställningar och börjar avla för att få något kul att ställa ut. Vad vet jag, alla har sin historia.

Jag vill berätta min historia. Jag tror inte den är unik nämligen. Anledningen att jag så noga vill berätta den just nu i dessa turbulenta tider är för att jag verkligen byggt min uppfödning på en stark och väl uppbyggd värdegrund. Jag tror inte det heller är unikt nämligen jag är övertygad om att de flesta uppfödare är mycket väl medvetna om det avsvar de har när det gäller att sätta nya liv till denna jord.

Jag nämner bara snabbt att jag alltid varit väldigt intresserad av genetik, av alla djur och marsvin är ett av mina absoluta favoritdjur och att jag redan som liten ville bli bonde eller få någon annan anledning att få föda upp djur. Uppfödandet är i mitt fall en nästan medfödd önskan och intresse. För tolv år sedan bestämde jag mig för att börja föda upp marsvin. Jag köpte mig dumt och ogenomtänkt några djur på en djuraffär. Jo jag visste att SMF fanns med rasdjur och utställningar och allt men det var jag inte så intresserad av. Det jag ville då var att föda upp söta släthår i liten skala för att vara ett komplement till djuraffärerna som jag redan då kände mig tveksam till. Dessutom tyckte jag att alla djur i affärerna alltid var så lockiga, virvliga, långhåriga och allmänt tussiga jag tyckte det sällan fanns släthår att få tag på och jag tyckte att jag kunde fylla det behovet. Det blev några kullar men så toxade en av mina honor och... ja det var inte trevligt förstås så projektet kom av sig.

För fyra år sedan köpte jag mitt första rasdjur en self cream hona med avsikt att börja föda upp rasdjur. Skillnaden mot tidigare var inte så stor bara att jag nu hade tillgång till internet och visste mer om marsvinsgenetik och SMF. Ja sen upptäckte jag nonself magpie och nu är vi SMF 446 Chokladfabriken det gick v'äl rätt snabbt där men det ligger massor av osynligt grubbel bakom.

Att jag nu valde att köpa rasdjur och att ställa ut dem var faktiskt i första hand att jag ville bli reggad uppfödare för att få en seriös grund att luta min uppfödning mot. Utställnandet var inte syftet utan ett verktyg och hjälp för mitt uppfödande. Vad som däremot alltid varit ett syfte är att få fram fina, trevliga, friska släthår och se till att de kommer till goda hem, får bra liv och utbilda de nya ägarna, sprida kunskap om marsvin som det perfekta husdjur jag tycker att de är och inte minst försöka bidra så mycket som möjligt med att försöka få bort djurförsäljningen från djuraffärer.

På köpet fick jag något extra. Jag hade inte räknat med att det skulle vara så kul att ställa ut djuren! Jag åkte ju på första utställningen lite motvilligt jag visste att jag behövde göra det för att veta hur väl mina djur stämde med standarden jag trodde inte jag skulle gilla det men det var skitkul! Trevliga människor, fina marsvin och jag har ju trots allt tävlingsinstinkt... Att jag med mitt genetik intresse skulle uppskatta att föda upp marsvinen mot en standard visste jag ju redan. Det här är en extra krydda jag inte vill vara utan!

Men fortfarande är djuren det viktigaste för mig. Marsvinet som art som husdjur måste få en högre status och det arbetet är det jag tycker är det allra viktigaste i mitt uppfödande! Jag älskar dessa små härliga djur och jag vill att fler ska få chansen att inse det! Jag vill att alla marsvin ska leva bra liv med marsvinskompisar och pålästa människor och jag vill få bort all försäljning av smådjur på zoobutiker! Jag skulle ALDRIG någonsin sälja mina marsvinsungar till djuraffärer jag tycker att det i grunden är så himla fel att sälja djur i affärer. Extra dåligt och förfärligt är det att djurbutiker säljer djur som fötts upp av grossistuppfödare i stora mängder och att de sedan säljs slarvigt av outbildad personal gör mig darrig av ilska! Jag vet att många tycker att det är bättre att SMF uppfödare säljer sina ungar till butikerna för att konkurrera ut djurgrossisterna och visst jag håller med om att det är bättre men för mig räcker det inte.

Jag ser det som min uppgift att ge mina uppfödingar den bästa tänkbara start genom att välja och framför allt utbilda de blivande köparna. Det är ett arbete som jag tycker följer med uppfödandet. Och jag vill finnas som ett alternativ till djuraffärer för att på sikt kunna konkurrera ut dem jag vill vara ett led i omprogrameringen av blivande smådjursägare jag vill att det så snart som möjligt ska kännas lika bakvänt att köpa smådjur på butik som hund eller katt.

Ja och bara så ni vet är jag också jättenoga med att verkligen SE mina djur som individer. De är familjemedlemmar och de är alla mycket älskade.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Om någon undrade hur det gick med kattungarna Tommy och Annika så gick det bra. Annika heter numera Selma och bor på landet med en husse och en matte som älskar henne och dyrkar henne som en katt förtjänar. Tommy... ja hoppsan det blev lite kärlek. H...

I torsdags morse födde Eulalia sina ungar. På morgonen hittade jag två stora präktiga chocolate magpieflickor en pyttig chocolate magpieflicka och en liten svag och ämlig de white pojke. Glad över de båda större flickorna och orolig över de båda mind...

I morse hade Tuvstarr fått sin kull. Tre stora bjässar till söner. En av dem ser ut att vara lilac magpie. Liten risk att han är magpie fox som mamma vi får se. De är underbara! Pigga stora rörliga och söta som socker.             ...

Det var ett halvår sen jag skrev här. Har ingen aning om varför det blivit så faktiskt. har inte saknat att skriva här tills nyligen. Mycket har hänt och jag antar att jag inte riktigt haft tiden.    Liten kort resumé. det kommer mera. * Tre ka...

Ibland händer saker man inte riktigt räknat med. Kortfattat en livräddningsaktion som utvecklades till kärlek. Tommy och Annika kom till mig för några veckor sedan. Annika har hittat ett nytt fantastiskt hem. Jag tycker två katter är lagom många men ...