I går kväll trodde jag att jag skulle skriva en blogg idag om hur dålig jag är på att hantera datorer och hemsidan som börjar bli klar nu! Men det blir en helt annan text...

I morse väcktes jag av telefonen det var sonens farmor. Hs pappa är väldigt sjuk och har varit det länge han har en hjärntumör. I många år har han varit på samma sätt lite trött, svårt att uttrycka sig, inget närminne, pratade osammanhängande och oerhört högt, ingen sjukdomsinsikt och väldigt påfrestande och energislukande det är sånt man kan kalla personlighetsförändring och den var total. Det var hans tillstånd, besvärligt och tragiskt men så väldigt sjuk har han inte kännts. Någongång förra våren förändrades sjukdomen tumören som i prinip stått still började växa. Fler operationer går inte att göra de försökte med cellgift och någon typ av laser men inget hjälpte. I julas blev han väldigt mycket sämre och har sen en tid legat på sjukhus. Har har inte kunnat gå eller prata på över en månad. Ingen har ju vetat hur länge han skulle kunna hålla ut. I går kväll fick han mycket plötsligt lunginflammation och är nu väldigt dålig. Vi var där i några timmar idag. Tillståndet är liksom lika hela tiden... ja nu är vi hemma igen H orkade inte vara kvar där... Ingen vet om han klarar natten ens.

Det är svårt att veta var man ska vara och hur man ska göra. Jag måste ju finnas där för mitt barn som håller på att mista sin pappa. Han tycker det är jobbigt och han vill bara vara hemma och spela datorspel han vill inte vara på sjukhuset. Så nu är vi hemma, ringer de får vi åka igen...

Vad jag känner? Ingenting tror jag... äh jag vet inte... Det är tragiskt att en ung människa inte får leva längre. Det är tråkigt och för honom så himla snopet att livet blev som det blev. Jag känner mig ledsen för hans skull och för min sons skull och hans mammas och hans brors skull. Men själv för min egen skull känner jag ingen sog eller saknad... undrar om jag skulle det?

Ja något trevligare då... Jag är mycket nöjd med hemsidan! Kanske det ska till några små ändringar men här är adressen... ni ska inte tro att jag ska försöka mig på att länka... htt//chokladfrabikens.se/

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Om någon undrade hur det gick med kattungarna Tommy och Annika så gick det bra. Annika heter numera Selma och bor på landet med en husse och en matte som älskar henne och dyrkar henne som en katt förtjänar. Tommy... ja hoppsan det blev lite kärlek. H...

I torsdags morse födde Eulalia sina ungar. På morgonen hittade jag två stora präktiga chocolate magpieflickor en pyttig chocolate magpieflicka och en liten svag och ämlig de white pojke. Glad över de båda större flickorna och orolig över de båda mind...

I morse hade Tuvstarr fått sin kull. Tre stora bjässar till söner. En av dem ser ut att vara lilac magpie. Liten risk att han är magpie fox som mamma vi får se. De är underbara! Pigga stora rörliga och söta som socker.             ...

Det var ett halvår sen jag skrev här. Har ingen aning om varför det blivit så faktiskt. har inte saknat att skriva här tills nyligen. Mycket har hänt och jag antar att jag inte riktigt haft tiden.    Liten kort resumé. det kommer mera. * Tre ka...

Ibland händer saker man inte riktigt räknat med. Kortfattat en livräddningsaktion som utvecklades till kärlek. Tommy och Annika kom till mig för några veckor sedan. Annika har hittat ett nytt fantastiskt hem. Jag tycker två katter är lagom många men ...