Alla inlägg under februari 2011

Av gisela jansson - 28 februari 2011 13:19

Jag är fullt medveten om att jag startade denna bloggserie som ett försvar mot de krafter som försöker svärta ned SMF uppfödarna/utställarna. Eftersom det är ett försvar så blir det lätt att jag hamnar i försvarsställning och håller hela SMF om tryggen jag gör alltså samma misstag som angriparna som drar alla uppfödarna över en kam... Ja jag vet... Nejdå jag är medveten om att alla uppfödare inte gör allt rätt alltid och jag antar att det finns ett korn av sanning i vissa anklagelser. Men jag är också övertygad om att dessa korn är de halmstrån som kritikerna rycker tag i och förstorar för att kunna köra sitt korståg mot SMF uppfödarna. Att dessutom på fullt allvar påstå att alla SMF uppfödare säljer sina marsvinsungar på djuraffärer och slumpar bort eller avlivar de djur som inte duger och håller sina marsvin ensamna och olagligt trångt är enligt mig inte bara väldigt falska utan också mycket elaka och ogrundade anklagelser. Jag har knappt några bevis eller exempel på fel som gjorts jag kan inte peka ut någon uppfödare som skurken. Jag undrar vilka är det som är de dåliga och oseriösa? Jag vet inte... med undantag av några få isolerade händeser vet jag inte konkret vilka fel som gjorts eller framför allt inte av vem. Är det här bara något som jag missar eller kan det möjligen vara så att det hela sköts riktigt bra och att kritiken bara är luftskott?


Jag kan i alla fall räkna upp drösvis med uppfödare som ser alla sina marsvin som sina älskade familjemedlemmar och tar hand om dem på bästa tänkbara sätt.


Jag håller med kritikerna om att SMF ska ställa stränga krav på sina uppfödare när det gäller djurhållning och etik. För marsvinens skull men även för föreningens skull. Att vara reggad SMF uppfödare bör vara en kvalitetsstämpel.


Ja jag vill att SMF ska uppmana medemmarna att inte sälja djur på djuraffärer. Men är man medlem i en demokratisk förening kan man inte alltid få sin vilja igenom (hoppsan ni vet vem..) alla tycker inte som jag och det måste jag ta. Jag förutsätter att alla SMF medemmar tycker grossisthanteringen av marsvin är avskyvärd men jag är inte säker på att alla tycker att den metod jag förespråkar är den bästa att få bort eländet på. Den andra metoden att konkurrera ut grossisterna från själva butikerna är en snabbare metod men enligt mig inte varken den ädlaste eller i längden hållbaraste.


Appropå hållbara metoder... Att stödköpa marsvin från djuraffärer är väl ändå den mest korkade djurräddningsaktivitet man kan tänka sig! Visst för just detta marsvin i denna stund är det bra men förmodligen skulle den bli såld ändå förr eller senare och hur det än är så är faktiskt de flesta marsvinsköpare bra folk som ger sina djur ett  bra liv. Är det inte bättre att marsvinet får ett nytt hem direkt än måste mellanlanda i ett omplaceringshem? Och framför allt djuraffären får ju pengarna för djuret och det var ju det enda de var intresserade av det enda man gjort då är ju att stödja en vanvettig affärsverksamhet som bottnar i djurmisshandeln hos grossistuppfödarna... Alla djur som köps på djuraffär kommer att ersättas av nya i all evighet om inte den handeln stoppas. Det enda jag kan säga är att sluta handla djur i zoobutiker och informera alla ni känner och möter om detta så kanske det kan bli ett slut på det. 

ANNONS
Av gisela jansson - 28 februari 2011 10:58

Enligt vissa (läs del 1 i denna bloggserie) verkar det som alla genast måste helt sluta att ta marsvinskullar allt uppfödande ska genast upphöra. Jag vet inte om jag uppfattat detta rätt och jag har ingen aning om varför hon i så fall resonerar så och menar hon verkigen att marsvinen ska utrotas? Nej troligen anser hon att det finns så många marsvin som behöver hem ändå att det är omoraliskt att föda upp fler. Ja den tanken skulle kanske vara god om det nu inte fanns en oerhört stor hake med det resonemanget. Naturligtvis finns det ett behov av nya marsvin det finns massor av folk som vill dela sina liv med marsvin. Om nu alla uppfödare plötsligt kom på att oj det finns för mycket marsvin och slutade föda upp då skulle de som inte har några moraliska skrupler få fritt spelrum, jag menar föståss grossisternas uppfödare.


De allra flesta marsvin som säljs på djuraffärer kommer från grossister. I vissa fall kanske grossisten föder upp själv men oftast köper de djuren (detta gäller inte bara marsvin) från stora anläggningar ibland utomlands där djur föds upp i enorma antal. När det gäller marsvin är det vanliga att hålla en grupp honor konstant med hane. Honorna föder kull på kull på kull tills de stupar. De lever inte sällan i trånga mörka skitiga utrymmen. Ungarna skördas när de är tillräckligt stora och skickas vidare till djuraffärerna av grossisterna. Som uppfödare vet jag att marsvinsungar kan variera massor i storlek den största unge som fötts här vägde 141g och den minsta 46g. Naturligtvis var inte dessa "lagom stora" vid samma ålder. Risken finns att ungar i de stora anläggningarna lämnar sin mamma vid en veckas ålder eller vid sju åtta veckors ålder om det då är en hona kan man ju räkna ut med lilltån vad hennes pappa redan hunnit gjort med henne... Massor av små honor levereras dräktiga till djuraffärer troligen är det de som växt långsammast som hunnit bli dräktiga... knappast de som lämpar sig bäst för avel. Den här verksamheten handlar ju som alla förstår om att tjäna pengar det handlar inte om djuren eller om de blivande djurägarna.


Den här verksamheten är enligt mig fullkomligt förfärlig och utan tvekan jämförbar med fixerade suggor i Danmark och gallbjörnarna i Kina. Den här versamheten SKA bara BORT! Naturligtvis ska inte verksamheten stödjas med köp av dessa marsvin om man slutar köpa djur på djuraffär tjänar ju inte grossisterna sina pengar och får lägga ihop. För att folk ska förstå måste det ju informeras och det måste finnas alternativ. Därför anser jag att uppfödarna har en jätteviktig uppgift att fylla! Vi måste ersätta marknaden och styra över marsvinsköparna till privata alternativ.


Ja jag vet det finns många djuraffärer som inte tar in grossistdjur utan bara från uppfödare och det är absolut bättre ja. Men jag tycker inte det räcker för att de flesta som köper djur från butik har ingen aning om var djuren kommer ifrån de köper djur från butik bara för att det är det enda sätt de känner till. Vi måste visa världen att det finns fler sätt. Om opinionen vänder och folk blir upplysta kommer allt fler att köpa sina smådjur från uppfödare och uppfödarna kommer att få lättare att sälja sina djur på egenhand ingen behöver längre lämna ungar på zoobutiker. Det gäller bara att bryta den onda cirkeln att få folk att förstå att det är lika lätt och väldigt mycket bättre att köpa djur direkt från uppfödaren än att gå in på en butik och få ett dräktigt marsvin full med ohyra och bristfällig information. 


Jag anser att uppförna har en stor uppgift att fylla genom att konkurrera ut grossistuppfödarna. Bäst tycker jag att det sker genom att sälja djuren själv och inte via butik av rena utbildnings skäl. Djur är inte ting och det ska inte tjänas pengar på djur de finns för sin egen skull att sälja djur i butik är omoraliskt och fel tycker jag. Att det finns djuraffärer där man kan köpa foder och tillbehör är däremot bra. Jag efterlyser ett samarbete mellan butikerna och uppfödarna...

ANNONS
Av gisela jansson - 28 februari 2011 09:03

För mig är det ju självklart att mina djur är viktiga. De är familjemedlemmar. Jag tycker väl kanske att 33st är lite fler än önskat även om många är ungar och flera på väg härifrån. Ändå känner jag att det inte är några problem för mig att klara av denna mängd djur och relatera till dem alla det är en klart hanterbar mängd djur för just mig. Men jag skulle inte vilja ha så många fler oavsett om jag skulle få plats med fler. Den här maxmängden tänkbara djur är så olika för olika människor vissa tycker att två är perfekt andra tycker kanske att 100st är perfekt det  beror ju på plats, tid och på vilket sätt man vill hålla sina djur. Ingen annan har rätt att döma någon för antalet djur det kan man bara veta själv vad som fungerar. Samtidigt vet jag att det allra svåraste för en uppfödare är att hålla djurantalet nere. Det är så lätt att förköpa/förspara sig eller bli sittande med på tok för många osålda hanar. Det finns jättemånga exempel på folk som går i väggen pga. detta. Det är jättesvårt att hitta en strategi för att hålla antalet nere jag tror det tar många år. Jag har hittat på ett bra ord för detta "startpik". Jag är i min startpik för jag har fler djur än jag tänkt mig för att jag ännu inte lärt mig hålla igen. Jag tror jag kommer att lära mig och jag tror att jag i framtiden kommer att hålla mig runt 20 djur ungar inräknade, det är mitt ideal men ännu har jag inte lärt mig detta svåra. Nu gäller det att bita ihop och rida ut stormen startpiken är över om några år... tror jag i allafall. Många uppfödare faller redan här det gäller att vara medveten om detta och att det blir bättre. Jag vill ändå påpeka att jag trivs i min startpik det är inte övermäktigt utan trevligt och på en okej nivå.


Det jag vill säga med detta är att man inte ska stirra sig blind på siffror och antal. För många djur är olika många djur för olika människor. Man ska inte döma en uppfödare efter antalet djur. Man kan faktiskt inte veta hur mycket tid personen har att lägga på djuren. Man har heller ingen aning om det stora antalet djur är en övergående grej eller inte. Man kan inte veta om personen trivs med sitt djurantal och klarar av det eller inte. 

Av gisela jansson - 27 februari 2011 18:29

Jag tror man kan halka in och bli marsvinsuppfödare på många olika sätt och komma inhalkandes från olika håll. Vissa har fött upp andra djur och gillar avel och vill prova en art till andra är bara allmänt marsvinstokiga och plötsligt är de bara där eller så gillar man utställningar och börjar avla för att få något kul att ställa ut. Vad vet jag, alla har sin historia.


Jag vill berätta min historia. Jag tror inte den är unik nämligen. Anledningen att jag så noga vill berätta den just nu i dessa turbulenta tider är för att jag verkligen byggt min uppfödning på en stark och väl uppbyggd värdegrund. Jag tror inte det heller är unikt nämligen jag är övertygad om att de flesta uppfödare är mycket väl medvetna om det avsvar de har när det gäller att sätta nya liv till denna jord.


Jag nämner bara snabbt att jag alltid varit väldigt intresserad av genetik, av alla djur och marsvin är ett av mina absoluta favoritdjur och att jag redan som liten ville bli bonde eller få någon annan anledning att få föda upp djur. Uppfödandet är i mitt fall en nästan medfödd önskan och intresse. För tolv år sedan bestämde jag mig för att börja föda upp marsvin. Jag köpte mig dumt och ogenomtänkt några djur på en djuraffär. Jo jag visste att SMF fanns med rasdjur och utställningar och allt men det var jag inte så intresserad av. Det jag ville då var att föda upp söta släthår i liten skala för att vara ett komplement till djuraffärerna som jag redan då kände mig tveksam till. Dessutom tyckte jag att alla djur i affärerna alltid var så lockiga, virvliga, långhåriga och allmänt tussiga jag tyckte det sällan fanns släthår att få tag på och jag tyckte att jag kunde fylla det behovet. Det blev några kullar men så toxade en av mina honor och... ja det var inte trevligt förstås så projektet kom av sig.


För fyra år sedan köpte jag mitt första rasdjur en self cream hona med avsikt att börja föda upp rasdjur. Skillnaden mot tidigare var inte så stor bara att jag nu hade tillgång till internet och visste mer om marsvinsgenetik och SMF. Ja sen upptäckte jag nonself magpie och nu är vi SMF 446 Chokladfabriken det gick v'äl rätt snabbt där men det ligger massor av osynligt grubbel bakom.


Att jag nu valde att köpa rasdjur och att ställa ut dem var faktiskt i första hand att jag ville bli reggad uppfödare för att få en seriös grund att luta min uppfödning mot. Utställnandet var inte syftet utan ett verktyg och hjälp för mitt uppfödande. Vad som däremot alltid varit ett syfte är att få fram fina, trevliga, friska släthår och se till att de kommer till goda hem, får bra liv och utbilda de nya ägarna, sprida kunskap om marsvin som det perfekta husdjur jag tycker att de är och inte minst försöka bidra så mycket som möjligt med att försöka få bort djurförsäljningen från djuraffärer.


På köpet fick jag något extra. Jag hade inte räknat med att det skulle vara så kul att ställa ut djuren! Jag åkte ju på första utställningen lite motvilligt jag visste att jag behövde göra det för att veta hur väl mina djur stämde med standarden jag trodde inte jag skulle gilla det men det var skitkul! Trevliga människor, fina marsvin och jag har ju trots allt tävlingsinstinkt... Att jag med mitt genetik intresse skulle uppskatta att föda upp marsvinen mot en standard visste jag ju redan. Det här är en extra krydda jag inte vill vara utan!


Men fortfarande är djuren det viktigaste för mig. Marsvinet som art som husdjur måste få en högre status och det arbetet är det jag tycker är det allra viktigaste i mitt uppfödande! Jag älskar dessa små härliga djur och jag vill att fler ska få chansen att inse det! Jag vill att alla marsvin ska leva bra liv med marsvinskompisar och pålästa människor och jag vill få bort all försäljning av smådjur på zoobutiker! Jag skulle ALDRIG någonsin sälja mina marsvinsungar till djuraffärer jag tycker att det i grunden är så himla fel att sälja djur i affärer. Extra dåligt och förfärligt är det att djurbutiker säljer djur som fötts upp av grossistuppfödare i stora mängder och att de sedan säljs slarvigt av outbildad personal gör mig darrig av ilska! Jag vet att många tycker att det är bättre att SMF uppfödare säljer sina ungar till butikerna för att konkurrera ut djurgrossisterna och visst jag håller med om att det är bättre men för mig räcker det inte.


Jag ser det som min uppgift att ge mina uppfödingar den bästa tänkbara start genom att välja och framför allt utbilda de blivande köparna. Det är ett arbete som jag tycker följer med uppfödandet. Och jag vill finnas som ett alternativ till djuraffärer för att på sikt kunna konkurrera ut dem jag vill vara ett led i omprogrameringen av blivande smådjursägare jag vill att det så snart som möjligt ska kännas lika bakvänt att köpa smådjur på butik som hund eller katt.


Ja och bara så ni vet är jag också jättenoga med att verkligen SE mina djur som individer. De är familjemedlemmar och de är alla mycket älskade.


Av gisela jansson - 27 februari 2011 13:37

Det är turbulens i marsvinssverige minst sagt. Det är just nu lite fult att ställa ut marsvin och att föda upp rasmarsvin hela grejen anses lite omoralisk och som uppfödare förutsätts man vara både känslokall och djurmisshandlare. När man är inne i svängen kan jag säga att dessa åsikter känns så oerhört märkliga eftersom jag vet vad jag själv har för förhållande till mina djur och min hobby och genom mig själv anser jag mig känna även de andra uppfödarna. De anklagelser som vilar över oss är med väldigt få undantag bara så konstiga. Jag vet inte hur man ska kunna möta det när man inte ens fattar hur de uppkommit eftersom de är så oerhört felgrundade!


Ofta dyker den här typen av åsiktsrörelser upp därför att det finns en sanning en grund för dem och någon börjar uppmärksamma det och så är det rörelse igång. I de fallen är det bara bra att saker uppmärksammas för en förändring behövs. I det här fallet uppfattar jag det som att det börjat på ett helt annat sätt. I det här fallet är det en enda person som startat detta korståg mot SMF uppfödarna. En person som inte riktigt klarar av demokratiska beslut, en person som vill synas och höras mest, en person som tror att bara hon kan ha rätt och som när hon inte genast fick gehör för sina åsikter bestämde sig för att mosa en förening/en hel rörelse. Tyvärr är det en person som har talets gåva och en sjukligt manisk energi och fanatisk övertygelse om att bara en väg är den rätta. Tyvärr är det en person som har stort inflytanade. Hon gör gott för enskilda marsvin men hon gör inget gott för marsvins sverige som borde stå enade för vårt älsklingsdjurs höjda värde. Det hon gör nu är att skapa split och misstänksamhet i leden!


Jag kan verkligen inte förstå varför det ska finnas en motpol. Alla gillar inte iden om djurutställningar jag har inga problem att förstå argumenten mot det för visst ligger det något i det men det är väl inte en dödssynd att föda upp djur mot en rasstandard? Djuren har väl ingen aning om de ser ut som man "ska" eller inte? De lider väl inte av att bli champion eller guldpet eller av att inte bli det heller för den delen? Alla marsvin ska väl vara och är väl lika älskade oavsett titlar! Att utställningsdjuren bara har ett värde pga. sina titlar är det konstigaste argument jag kan tänka mig. Alla marsvin har samma värde oavsett om de är champion eller inte det handlar inte om det det hadlar om att vissa människor (mig själv inräknad) tycker att det är jätteroligt att föda upp rastypskka djur och ställa ut dem. Och ja vi gör det för vårt nöjes skull men för den delen finns det ingnting som säger att det skadar våra djur. Hos mig är alla ungar som föds lika välkomna de som passar till min avel och till utställning stannar de andra flyttar och deras uppgift är lika viktig de ska leva goda glada liv och göra någon/några i sin närhet lyckliga av sitt sällskap. Alla marsvin som föds i min uppfödning förtjänar det bästa av liv här eller någon annanstans och det är min uppgift att ge dem det.


Varför måste det vara ett krig bland de få människor som lever för detta lilla snälla husdjur?


Äh det här blir långt så nu blir det en serie bloggar i detta ämne, jag orkar inte skriva mer nu och ingen orkar läsa mer heller på en gång... snart kommer del 2.

Av gisela jansson - 27 februari 2011 10:33

Bara om ett par dagar är det dax att flytta upp Luckybucket och Sir från ateljen där de suttit i en evighet i karantän. Sir verkar vara frisk inga tecken på sellnic, pälsätare eller ringorm och de få static som jag hittade på honom borde nog vara döden dödade nu efter behandlingen. På tisdag smäller det då kommer de upp! Jag har tyckt så synd om dem där nere Luckybucket har verkigen inte trivts vi kallar henne Angrybucket för tillfället och Sir har jag inte riktigt tagit till mig eftersom jag inte vill dra upp static till de andra marsvinen. Jag längtar efter att få sitta med Sir i famnen framför TVn. Och jag hoppas dessutom att Lucky är dräktig med sin invandrare.


Ungarna är så söta att jag knappt tror mina ögon! Vilket gäng! Alla sex från båda kullarna är helt underbara och har så roligt ihop. De leker alla tillsammans men delar inte mammor utan snuttar på och blir omhändertagna av sina egna morsor. Både Babinski och Merope är mycket hängivna och snälla med sina ungar. Dessutom har jag kommit fram till att Meropes tre ungar nog trots allt är choklad! Det känns väldigt bra vill jag lova!


Barnens framtid då? Ja den är i vissa fall lite oklar... Safari stannar här och Firefox är bokad och kommer att flytta tillsammans med Victor till en djurvan barnfamilj. Runt de andra fyra råder lätt förvirring... Steam som jag så tydligt såg ett pälsrikningsfel på är till salu fast pälsriktningsfelet syns knappt längre... undrar om det var ett sånt eller brara en tllfällig tilltufsning? Osäker faktiskt... Opera har jag en vag liten beställning på och jag har mejlat men inte fått svar... ska ringa troligen har hon sitt på det torra men annars ska hon säljas till ett annat trevligt kelhem. Hon är verkligen onödigt söt! Så har vi Spotify och Skype de ljuvligt söta och eftertraktat vältypade syskonen... Jag vill att en av dem stannar här men "förhanlingar" pågår med två andra intresserade uppfödare.


Regelus som är far till alla barnen har utvecklat fattyeye... jamen hallå jag blir galen! Vad innebär det för hans barns blivande avelskarriär? För Regelus själv är den redan slut, blä. Jag vill verkligen inte sälja denna speciella gris han är verkligen något aldeles extra. Jag vet att jag inte har plats för hanar som inte används i aveln men Regelus... 


Zonko den söte chocolate harlequinhanen med vita baktassar som sitter bokad och klar här och väntar på att få flytta gick för ett par veckor sedan ned i vikt och var smal som ett snöre. Han mådde inte helt bra så jag stödmatade med Crtical Care och precis när jag verkligen började oroa mig och tänkte gå till veterinären vände det. Nu har han snabbt som attan tagit igen det han förlorade och ser hur frisk och rosig ut som helst. Vet inte vad som var fel men faran är förbi och Zonko äter bra och leker med kompisarna Regelus och Alastor precis som han ska.


Urinvägsinfektioner och stenar verkar vara något som förföljer mina djur. Det är ett hemskt orosmoln på min grishimmel. Jag försöker analysera problemet. Det ska lösas! Utan tvekan är det foderrelaterat för djuren som drabbats är inte besläktade utan det verkar falla ut hur som helst. Nu tror jag att jag till mina djurs stora sorg har isolerat källan till sjukdomen. Bladpersiljan. Ofta ibland så ofta som tre gånger i veckan har mina djur fått massor av bladpersilja till eftermiddagsmat trots att jag vet att det inte är bra att ge för mycket då det kan bygga steanar. Nu har jag dessutom fått reda på att broccoli som de också fått flera gånger i veckan också kan ge samma effekt. Skit också två verkliga älsklingsrätter som i övrigt är så nyttiga måste nu uteslutas eller åtminstone minskas på rejält. Nu tar jag bort detta nästan helt och hoppas på bättring på urinfronten. Jag vill verligen inte ha sjuka djur och förkortade marsvinsliv på mitt samvete. Nu inleds operation våga vägra persilja.


Jag har ju mist endel djur pga. detta och just nu har jag fyra honor som har symptom. Olika symptom och olika allvarligt och jag är speciellt i ett fall väldigt osäker på om det är detta som är problemet. Jordan var riktigt sjuk i slutet av förra året hon kissade blod och hade en rejäl urinvägsinfektion hon fick en antibiotikakur först med Baytril sen ville vetrinären att hon skulle ha en kur Bactrim också för att hon fortsatte att kissa blod. Infektionen är borta helt Jordan är piggare än på länge men hon kissar fortfarnde blod men utan att pipa och lukta. Hon är så konstig borde det inte göra ont när man kissar blod? Episkey har luktat urinvägsinfektion och varit kissblöt i rumpan men nu efter tranbärsbehandling är hon helt okej för tillfället (ta i trä). Zezima är konstigast av dem alla hon piper när hon kissar det har hon gjort till och från sen hon var liten. Hon har aldrig luktat eller varit kissig i rumpan och jag har aldrig sett blod i hennes kiss. Pigg vild och frisk har hon alltid verkat. Faktiskt tror jag att det är något helt annat... för hon kan bara inte vara sjuk när hon i övrigt är så sprudlande pigg och lagom i hullet. Dolly är den som strular mest just nu hon har utan tvekan urinvägsinfektion och mår inte på topp. Jag tror det blir en tur till veterinären i veckan med Dolly och Jordan...  


Av gisela jansson - 26 februari 2011 08:59

Nej han dog inte sonens far. De satte in någon typ av super antibiotika och massor av cortison. Det är svårt att helt veta om det var en bra idé. Han förstår nog vilka som inns i rummet och vad de säger men han kan inte prata eller uttrycka sig alls själv. Undrar vad han ligger där och tänker om han tänker. Kul är det inte det vet jag att han tycker.


En gång för en väldans massa år sedan långt innan han blev sjuk jobbade P på sjukhus. Jag minns inte exakt vad det handlade om men det var en massa patinter som dog och någon utropade vad hemst! Men P svarade nej det är inte hemskt det var precis vad de behövde! Nu är det han som behöver dö. Jag vet att han inte vill ligga där som en klump. Jag tycker att läkaren gjorde fel som som satte in mediciner för att förlänga ett liv som ändå är slut...


Av gisela jansson - 22 februari 2011 18:19

I går kväll trodde jag att jag skulle skriva en blogg idag om hur dålig jag är på att hantera datorer och hemsidan som börjar bli klar nu! Men det blir en helt annan text...


I morse väcktes jag av telefonen det var sonens farmor. Hs pappa är väldigt sjuk och har varit det länge han har en hjärntumör. I många år har han varit på samma sätt lite trött, svårt att uttrycka sig, inget närminne, pratade osammanhängande och oerhört högt, ingen sjukdomsinsikt och väldigt påfrestande och energislukande det är sånt man kan kalla personlighetsförändring och den var total. Det var hans tillstånd, besvärligt och tragiskt men så väldigt sjuk har han inte kännts. Någongång förra våren förändrades sjukdomen tumören som i prinip stått still började växa. Fler operationer går inte att göra de försökte med cellgift och någon typ av laser men inget hjälpte. I julas blev han väldigt mycket sämre och har sen en tid legat på sjukhus. Har har inte kunnat gå eller prata på över en månad. Ingen har ju vetat hur länge han skulle kunna hålla ut. I går kväll fick han mycket plötsligt lunginflammation och är nu väldigt dålig. Vi var där i några timmar idag. Tillståndet är liksom lika hela tiden... ja nu är vi hemma igen H orkade inte vara kvar där... Ingen vet om han klarar natten ens.


Det är svårt att veta var man ska vara och hur man ska göra. Jag måste ju finnas där för mitt barn som håller på att mista sin pappa. Han tycker det är jobbigt och han vill bara vara hemma och spela datorspel han vill inte vara på sjukhuset. Så nu är vi hemma, ringer de får vi åka igen...


Vad jag känner? Ingenting tror jag... äh jag vet inte... Det är tragiskt att en ung människa inte får leva längre. Det är tråkigt och för honom så himla snopet att livet blev som det blev. Jag känner mig ledsen för hans skull och för min sons skull och hans mammas och hans brors skull. Men själv för min egen skull känner jag ingen sog eller saknad... undrar om jag skulle det?


Ja något trevligare då... Jag är mycket nöjd med hemsidan! Kanske det ska till några små ändringar men här är adressen... ni ska inte tro att jag ska försöka mig på att länka... htt//chokladfrabikens.se/

Presentation

Omröstning

Gillar du marsvinsutställninger?
 Ja
 Nej

Fråga mig

15 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1 2
3
4
5
6
7 8
9
10 11
12
13
14 15 16
17
18
19 20
21
22
23
24
25
26 27
28
<<< Februari 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ svinkonst med Blogkeen
Följ svinkonst med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se