Igår var vi på Harry Potter filmen inte på premiären utan dagen efter. I flera dagar trodde jag att sonen och hans far fixat premiärbiljetter och jag klurade verkligen på hur vi skulle klä ut oss, ärr i pannan var ju givet men... Jaha sen visade det sig att biljetterna varit slut och vi fick nöja oss med ett dagen efter besök. Äh det spelade ingen roll... samma film ju! Ja den var bra, riktigt bra faktiskt. Den stämde väl överens med den    känsla jag hade när jag läste boken och ja... bra!

I morgon ska jag på två kalas. Först min farmors 89 års kalas och sen på en gammal kompis 50 års kalas. Oj så gamla de blir båda två! Och hur ska jag hinna? De är ju inte på samma ort heller så det blir ett himla farande!

Dagens marsvin är Chokladafbrikens Hepzibah som är ett snällt djur! Riktigt go och trevlig är hon. Gör inte så mycket väsen av sig varken i marsvins gruppen där hon alltid fungerar utan problem eller i umgänge med oss människor. En knägris som gillar att sitta uppe i famnen och inte en äventyrlig buse på något sätt. När hon var liten och ung hade hon en kul egenhet som hon tyvärr nästan helt vuxit ifrån, hon studsade! Hon popcornhoppade långa stunder på stället det såg galet roligt ut! Ja jag vet att de flesta marsvin gör så ibland men Hepzan kunde stå en lång stund och bara studsa, oj vad vi skrattade hon såg så kul ut!

På bilden är det Hepzibah längst fram.

Känner mig lite seg och trött idag men jag är ju lite småförkyld, har jobbat många dagar i sträck och det tråkiga dödsfallet gör mig så matt. Så snart jag slöat klart ska jag ner i ateljén en stund och teckna, vi får se om det får mig att vakna till. Annars är jag ledig idag som alltid på tisdagar och det borde vara en bra sak och solen skiner... kanske jag ska ta en liten promenad i dalen... om jag orkar...

Dagens marsvin är Chokladfabrikens Jordan ett marsvin med ett väldigt speciellt utseende hela hon är märkligt ihoptryckt och kompakt och färgen är också minst sagt unik hon är brunzobel magpie. Till sättet är hon ganska dominant mot andra marsvin men ingen elaking utom i nya och tillfälliga grupper. Hon är inte ett av de marsvin som aktivt söker kontakt med oss männikor men uppe i famnen är hon trevlig och go. Hon är på det stora hela ett väldigt lugnt djur som gärna softar och äter god mat.   På bilden är hon högdräktig och bara några dagar senare föddes hennes son Regulus... Jag hade ingen aning, det syntes inte och jag hade inte känt något. Världens bästa överraskning! Då hade hon suttit i månader med Nougat innan det blev något nu har hon suttit med Uffe lika länge och det är lika trögt men kanske kommer en liten överraskning nu med!

I lördagskväll andades lille söte Weasley inte bra. Han bukandades hårt men försökte ändå hänga med på de andra ungarnas bus och han åt. Jag blev sjukt orolig men sov på saken. I går morse var han absolut inte bra han hade stora problem att andas och han lät rosselpipigt han satt och burrade och ville inte ha mat. Han var riktigt dålig. jag insåg att det inte skulle gå, om han skulle ha en chans måste han få veterinärvård. På Ulltuna lyckades vi träffa en mycket duktig och klok veterinär som kändes kunnig på marsvin. Han trodde precis som jag att Weasley råkat andats in något och drabbats av kemisk lunginflamation därför att förloppet var så extremt snabbt och inget snor eller andra tecken på infektion syntes till. Att Weasley även var stor, välvuxen i kroppen och i övrigt i väldigt bra skick talade också för att han råkat ut för en "olycka" och inte fått lunginflamationen pga. en bakterie och nedsatt hälsa. Lungorna var i ett förfärligt skick och för Weasleys egen skull valde vi att låta honom somna in... Hur orättvist får det bli? Världens sötaste marsvin, var det därför var han för söt för att få leva? Jag är helt förtvivlad denne lille kille har på rekordkort tid gjort ett jättestort intryck på mig. Han var redan viktig för mig fast han bara var tre veckor gammal. Saknar honom massor.

När jag varit på Ulltuna djursjukhus tycker jag alltid att vi fått väldigt bra vård både på katt, kanin och marsvin som jag dragit med mig dit. Men jag måste ändå klaga för jag blev väldigt irriterad när jag skulle skriva in Weasley. På ras skrev jag naturligt vis nonself. Den rasen fanns inte i deras insrivninsprogram där fanns att välja mellan Abbysinier, Virvel, Coronet (!), Angora(?), korthår eller Annat/Övrig. Man undrar ju hur coroneten letade sig in i detta lilla urval vad i hela helvete är en jävla Angora för något? Jag jag blev riktigt grinig, tycker ni inte att det är väldigt nonchalant att inte sätta sig in i marsvinsraserna mer än så? När... jag var ju tvungen att kolla och alla hundraser finns listade. Som ett steg i marsvins status höjnings projektet ska jag ringa Ulltuna och be dem ändra detta förnedrande inskrivningsprogram om de inte orkar lägga in alla raser kan de väl nöja sig med strävhår, korthår, långhår och övrigt så är det iallafall inte fel. Angora... ja jag säger då det...

Jag tror att det är dumt att tänka -bra, skönt just nu är alla marsvin friska... härligt! Tänker man så händer tråkigheter. Weasleys död var världsrekordstråkig och naturligtvis är det inte det enda som hänt nu. Lille Victor har skadat ögat jag tror rent av att någon bitit honom. Ögat är vitt och i bakre ögonvrån finns ett sår i ögonkanten. Nåja ögat är under behandling och det ser redan bättre ut men stackars lilla Victor.

Professor Umbridge och Vilie flyttade igår till sitt nya hem. Det saknades några få gram på Vilies vikt men hon är så rund och trind och hur pigg och stark som helst så det kommer att gå bra ändå, dessutom var det marsvinsvant folk som fick den äran. Jag är övertygad om att flickorna kommer att få det jättebra i sitt nya hem med sin matte, husse och nya marsvinstants kompis.

I dag blir det ingen marsvinspresentation eftersom inlägget delvis är så förfärligt tråkigt...

Jag tänkte att jag skulle visa mina små rutiga underverk som jag tänker ställa i ras i januari. Först ut Trevor hans mage är i det närmaste perfekt även rygglinjen är helt okej det är lite sämre med sidolinjerna och detta är inte hans bästa sida. Han har ju även ett öronveck men i övrigt är öronen fina. Här är han...  

Pansys mage är ju fin som synes och de begärda fälten finns på båda sidorna men nja hon är väl inte perfekt kanske men söt!   

Isidor har en sida som är riktigt bra den andra är mer stökig. Rygglinje finns men inget spår av någon maglinje. Han växer på sig och blir finare och finare tycker jag.   

Dagens andra Marsvin är Merope. Hon är min bebis... jo det är hon för hon är det enda marsvin som jag handmatat som blivit så präglad på mig som liten att hon kom springande när jag kom med matsprutan! Man får ju ett speciellt band till de som tar hand om på detta vis. Hon är också mycket tam och mysig att ha uppe famnen i TV-soffan. Men hon har en jobbig egenhet... hon har extremt bråttom in i buren när man ska sätta tillbaka henne vet inte hur många gånger vi varit nära att tappa henne för hon sprattlar så. Ramla ur buren är annars hennes specialitet det var därför hon fick stödmatas som liten för att hon fallit och skadat sig. Kolla in hennes son Trevor ovan, fin va?! Merope själv är ingen större skönhet men hennes starka personlighet är inget man kan vara utan.   

Åh vad jag är sugen på att ställa ut marsvin!Dubbeln i kallhäll är nästa möjlighet men det är ju inte ens i år... längtar! Naturligtvis är det så att jag jobbar den helgen men det blir till att ta semester jag vill absolut dit! I Pet vill jag ställa samma som sist Uffe, Regulus och Quidditch. Kanske Babinski men troligen har jag satt henne med hane innan dess, måste klura på det. Så vill jag ställa lilla söte Weasley om inte han får HP för sötast i världen så vet inte jag vem som skulle kunna få det?!

Jag kan inte tjata nog om hur viktigt och roligt jag tycker att det är ställa i pet men samtidigt ser jag väl ännu mer fram emot rasutställandet denna gång... det var ett tag sedan jag hade rasdjur att ställa. Men nu så kära vänner har jag två rasjuniorer som jag också tänker ställa i grupp. Så spännande kan knappt vänta! jag funderar också på att ställa en tredje nonself black magpie i rasjunior bara för att jag kan. C om du läser detta... har du någon black magpie att ställa i grupp med Isidor så kan han vara trimmad och klar till kallhäll. När det gäller mina tre små rasisar så tror jag på Trevor han är bra tecknad inte perfekt men han duger utmärkt och det är möjligt att han räcker till Cert. Pansy har en ganska svart sida men perfekta magrutor precis som Trevor och ja... hon duger till rasutställning. Isidor är rätt stökigt tecknad men inte helt omagpieigt nej då han duger. Alla tre säskilt Isidor är ju lite långa i nosarna tyvärr och de kommer att på nonselfars vis vara ormen långe i kropparna som allra värst just till Kallhäll utställningen i precis den åldern är inte marsvin så snygga faktiskt...

Dagens marsvin är GP Duettens Uffington den härlige maffige manlige hanen! Uffe är en snäll tuffing. Han har gott självförtroende och just nu har han det extra bra han bor nämligen i en stor bur med tre vackra honor men mycket snart måste han flytta ut därifrån eftersom Hepzibah och Ogg ska föda sina kullar. Jordan däremot är nog inte dräktig men det är inte Uffes fel det är typiskt henne. Uffe gillar inte att bli upplyft när han är ute på golvrastning är han svår att få tag på även om han vet att buren är nybytt och laddad med god mat, det blir väldigt påtagligt eftersom de flesta av mina djur bokstavligen hoppar upp i händerna på mig när de ska in igen. En period i sin ungdom knackade han till och med tänder åt mig när jag skulle fånga honom både på golvet och i buren. Rätt knäppt det där för annars är han hur go som helst. Bilden på honom är gammal han bara en liten skit då nu är han ett muskelpaket och en riktig bjässe!   

Ibland finns inte så mycket att säga om någonting... det är väl bara bra antar jag. Jag jobbar och djuren mår bra saker funkar och ute är det vinter...

Dagens marsvin är Poppy sist ut av de sex tanterna i tantburen och hon är den enda som egentligen är gammal nog att kallas tant. Vårt äldsta marsvin som ändå inte är så lastgammal bara 4,5 år och det är ju ingenting. I gruppen i tantburen flyter hon mest bara med. accepterad av alla och inte intresserad av att ta makten men jag tror hon har en ganska stark ställning ändå. Poppy kallas ofta Poppy-Pums jättekonstigt smeknamn men det passar henne på något sätt. Hon är väldigt tam och väldigt uppmärksam på vad vi människor sysslar med ett av de mest kontaktbara marsvinen vi har. Vill man lyfta upp Poppy är det bara att lyfta hon bryr sig inte om att springa och gömma sig inte. Hon är en av våra absolut största favoriter här hemma. Jag köpte henne på en djuraffär på ren impuls för hon var så fint tecknad och hade så blank päls...   

I dag har jag verkligen varit duktig och gjort något jag hatar att göra. Jag har ringt till vårdcentralen för att beställa tid för att ta bort några fula pluppar i ansiktet och några skumma pluppar på sidan. De i ansiktet är svarta och fula och jag vill inte ha dem där och de på kroppen ger mig  med jämna mellanrum en viss hypokondrisk skräck. Det som fått mig att dra på detta i flera år ( ja det är sant, flera år) är dels att sprutor och skära (rysa) inte är något jag gillar men också att jag bara inte förstår mig på sjukvårdens märkliga koder. Det är så konstigt jag vet inte om jag gjort rätt nu som ringde vårdcentralen kanske är det så att de skrattar ut mig -för det vet väl varenda människa att med sådana problem ringer man till hudkliniken på Akademiska mellan 15.30 och 16.00 på torsdagar jämna veckor då det inte regnar... jamen vad vet jag? Det blir alltid fel när jag tar kontakt med sjukvården i alla fall. Nu får jag veta om några timmar om jag gjort rätt, då de ska ringa upp. Nu när jag väl ringt vill jag ha det gjort genast.

Dagens marsvin är Duettens Elie näst äldst av tanterna i tantburen hon är pensionerad avelshona och mycket tjock och lat. Hon är en supermorsa och har även varit väldigt gullig och hjälpsam med andras ungar. Det känns lite tråkigt att beröva henne möjligheten att få umgås med bebisar för det är ju slut med det nu när hon bor i tantburen. Men å andra sidan tror jag hon behöver lugnet och stabiliteten som denna grupp kan erbjuda för hon är väldigt känslig för konflikter och blir alltid väldigt olycklig när burkompisarna skiftar. Hon är låg i rang trots sin storlek och att det var länge sedan hon var yngst i en grupp. Hon är väldigt lätt att fånga i buren och sitter still och låter sig klappas, det är hon bra på. I famnen är hon lugn och gosig men har en tråkig egenhet att utan förvarning kissa ner en... de flesta brukar ju skruva på sig så man kan misstänka att det kan vara på gång men inte Elie inte nej hon bara kissar hon...   

Åh vilken bra helg jag hade. Tog det bara lugnt hela tiden och umgicks med sonen och djuren, promenerade och sov. Så skönt, så skönt!

Tantflocken funkar redan jättebra. Dolly är en auktoritär ledare mint sagt men efter att ha skrämt de andra till lydnad har hon börjat visa bra ledaregenskaper hon har redan avstyrt flera gräl bland sina medsystrar så det blir nog bra det här. De andras roller i flocken är inte så tydliga men de vet säkert själva vid det här laget hur ranglistan ser ut. Jag var orolig för hur det skulle gå för mesprppen Elie men hon har bara glidit med på en räkmacka genom att hålla sig utanför allt bråk och så hade hon ju fördelen att redan vara vän med Dolly. Jag är så glad över den nya buren och att mina älskade tanter får lov att bo där. Jag kan inte se mig mätt på dem när de pysslar runt och lär känna varandra och sin nya boendesituation.

Dagens marsvin är SCH Chokladfabrikens Episkey som är vår diva här hemma. Hon tycker att hon måste specialbehandlas jämt och kräver alltid att få smaka av frukt jag äter. Det är en ganska tuff brud och hon kaxade mot Dolly när de flyttade in i storburen. Hon har några små sår på rumpan efter Dollys tänder men hennes självförtroende är inte knäckt för det. Mat gillar hon ett av de värsta matvraken ever, det syns... En riktig babblis är hon också som småpratar i famnen och piper vilt protesterande vid kloklippning och annat skönhetspyssel, piplisa!