Jag tyckte ju att han såg bättre ut i morse och han åt glatt sin frukost. Jag tänkte att han nog kissat ut stenen och att det skulle läka... ja och att han skulle få lite mer tid, lite fler morötter och annat gott. Men så började han pipa igen. Då tog jag resolut telefonen och ringde... Nu kom jag precis hem från veterinären utan Fenrir. Det är bara dumt att dra ut på det det hade ju inte blivit bra och han hade verkligen väldigt ont.

Ska jag vara helt ärlig så tyckte jag att han var rätt knäpp. Han var så skvättig och nervös och helt omöljig med andra marsvin. Han bet sönder Urvon och Kingsley och flög på lille Regulus när han var bara sju veckor! Fenrir var ett helkonstigt marsvin men det är klart att han hade sin charm ändå och han var så söt. Mot mig var han ju trevlig och rätt gosig. Han är saknad.   

Förlusten av Trevor och Weasley skär som knivar i mig jag är så himla ledsen. Det är helt overkligt att jag mist dem båda två.

Nu sitter jag här och försöker bestämma mig om jag orkar åka och avliva Fenrir idag. Han har ju varit riktigt pigg och alert hela veckan men igår kväll satt han och skrek när han kissade igen... Nu är det lugnt men det är blod i buren. Nu på morgonen blev han jätteglad över sin morot han älskar morot... nej fy. Igår kväll hade jag ju bestämt mig och nu var han glad igen... Jag måste ta itu med detta det blir inte bra av sig självt...

Jordan ser ju rätt pigg ut och hennes kiss luktar inte förfärligt längre och jag börjar dagdrömma om att det bara var en felmätning och att hon blir helt friskförklarad på återbesöket...

Ironiskt nog, ja mitt i allt elände ser de båda högdräktiga honorna helt strålande ut. De verkar må prima och Hepzibah ser ut som hon kan föda vilket ögonblick som helst... ja det är jättedax där. Ogg är lika tjock men inte lika öppen och redo men det är snart dax där med. Uffe är en riktig gentleman som inte kladdar ner sina tjejer, det är ju snällt mot dem men besvärligt för mig som inte får några parningsdatum att gå gå på. 

Nej det gick inte Trevor är död. Den som jag så mycket tagit till mig som jag visste att jag skulle få ha hos mig länge, länge... Jag tog honom för givet så pass att jag vägrade inse att hans lite rosliga andning och hostningar var farliga. Ibland hostar marsvin det går ju över ju... IDIOT om jag tagit det på allvar hade det inte blivit så här och varför var jag så slarvig med balkongdörren? Varför lät jag den stå öppen när jag pysslade med burarna? Hur dum får man bli? Det är mitt fel att han är borta bara mitt fel och jag förlåter mig aldrig för detta. Fina Trevor som jag tyckte så mycket om. Vi skulle ju ha så roligt jag skulle ju visa honom på utställningar och jag skulle vara så stolt över min fina kille. Han var ju så mysig och så charmigt aktiv och mycket hanig och kaxig, det gillade jag... och nu är han borta... Jag bara gråter och är arg om vart annat.

Det känns så svårt att lita på djuren... De som jag absolut inte trodde skulle dö har dött nu, unga hanar... men de är väl de mest odödliga av alla marsvin?! Hur ska jag nu kunna lita på att Hepzibah och Ogg överlever sina dräktigheter? De ser pigga ut men jag vågar knappt ta i dem för jag är så rädd att hitta tecken på toxicos... Just nu är det inte roligt med marsvin. Jag känner mig sviken av dem och det känns som jag svikit dem.

Och Jordan då, jag inser att hon lever på lånad tid. Allt stämmer med bilden, det jag kunnat läsa mig till om diabetes stämmer tyvärr allt för väl in på henne... Min fina söta surpuppa... Neeej nu får det vara nog...

Det har varit så lugnt och skönt så länge alla har varit så friska och allt har bara varit mest soligt. Ja tills Weasley blev sjuk och fick lov att dö... nu verkar allt bara braka. I helgen satt Fenrir och skrek och kissade blod. Jag kan ge mig på att han kissade ut stenar men jag tror att de kom ut för nu säger han inget när han kissar och han har fått suttit på en vit handduk och kissat, det syns inget blod nu och han är pigg. Just nu får det vara så med honom han är under övervakning för jag antar att det kommer mera...

Så till en av katastroferna Severus Snape som vi sålde i söndags dog i onsdags hos sin nya familj. Helt plötsligt hade han varit död bara, precis innan hade han skuttat runt och ätit morot med god aptit. Obegripligt och otroligt sorgligt. Vi får väl aldrig veta vad som hände men jag tror inte att familjen gjort något tokigt. De var förtvivlade precis som vi. Nu har Lord Voldemort flyttat dit istället och det bara SKA gå bra. Det är en bra familj jag vet det och jag är så ledsen att det började så dåligt för dem och jag är så ledsen över förlusten av fina snälla goa rara Severus. Jag hade aldrig uppfattat honom som sjuk men såhär med facit i hand så undrar jag om han inte var ovanligt stillsam för att vara en unghane... det kan ju ha varit något fel på honom även om han såg så frisk och sund ut.

Nästa pågående katastrof som nästan kväver mig av oro just nu är Trevor. Han är sjuk. Han andas rossligt och lite tungt. Nu kom han till veterinär i rätt god tid och han äter själv men långsamt. Jag hoppas, hoppas, hoppas att det går vägen. Han ska nu tvångmatas med critcal Care så ofta jag hinner och han har fått Baytril flytande. Jag ska snart iväg och köpa lite proviva som han också ska ha. Jag vet ju att det drar från balkongdörren... jag kan ge mig på att det är det.

När jag ändå skulle till veterinären passade jag på att ta med Jordan också. Hon har en rejäl urinvägsinfektion hon är nerkissad och luktar fy och förbannelse. Jag hade tänkt åka med henne och Fenrir tidigare i veckan men när han såg så mycket bättre ut så fick han stanna hemma idag. Jag vet inte men det känns bara så pinsamt att komma med för många djur till veterinären som om man bara har sjuka djur, jag blir nog rädd att de ska tro att jag inte tar hand om dem. Nu var jag inte så orolig för henne utan tänkte att med lite medicin blir hon bra. Men det är något annat skit med Jordan hon är inte helt okej och har varit skum länge. Dels blir hon inte dräktig (vilket jag pga. hennes hälsa helt gett upp för ett tag sedan), dels är hon tjock, hon är lite gnällig när man lyfter henne och jag har funderat på om hon kan ha ont i kroppen, hon är ett väldigt stillsamt och lite grinigt och irriterat djur inte så glad liksom och hon har massor av mjäll och öronsvamp i omgångar. Hon är inte sund helt enkelt och jag har rätt länge funderat på att göra en utredning. Nu kan vi ha fått svaret hon hade massor av socker i urinen, trolig dibetes. Det stämmer tydligen i övrigt också att hon är överviktig, de får lättare urinvägsinfektion om de har diabetes, det lite tråkiga temperamentet och svampproblemen beror ju helt klart på att hon är nedsatt. Skit också! Om hon har högt socker vid återbesöket om tio dagar också är det diabetes och då... ja då får hon somna in. Nu äter hon Baytril mot urinvägsinfektionen och jag hoppas på det bästa...

Ja ni hör ju, det kan knappast vara värre!

Är det någon som har hört att Bactrim kan ge urinsten? 

Hur är det med diabetes är det ärftligt?

Dagens marsvin är frisk hon heter Lemon Lace. Hon är en söt tjej som kom hit i juli då var hon en liten skit nu håller hon på att bli en jättehona! Vi hade uppfattat henne som väldigt låg i rang och försiktig och allmänt lite blyg både för oss människor och de andra marsvinen. Så var hon när hon bodde hos sin tidigare flock här men nu har hon suttit med gentlemannen Nougat som pysslat om henne gjort henne dräktig. Så när vi satte in henne i ny grupp var hon helt förändrad! En riktig drake är hon nu! Dräktighetshormoner det är grejer det! Det ska bli spännande att se hur denna personlighetskameliont kommer att uppföra sig i fortsättningen!   

Enligt mina anteckningar skulle Ogg föda sin kull idag. Det stämmer inte med verkligheten hon är inte öppen och nej det är inte dax... Jag skulle tro att hon inte blev dräktig den parnig jag beskådade utan på brunsten efter då skulle kullen komma om ca 14-16 dagar och det stämmer med hur Oggs kropp och mage ser ut. Innan dess har med säkerhet Hepzibah klämt ur sig sina ungar. Hon har börjat öppna sig men magen har inte fallit ner... skulle tro att de kommer om en vecka ungefär. Kanske får hon kullen den 28e det vore kul för det är på hennes tvåårsdag. Spännande!

Fenrir har kissat blod. Jag blir så trött. vi har även hört stön-pip samma ljud som honor som föder brukar pipa. Jag är inte helt säker på om det är Fenrir men jag misstänker det... och i så fall är han illa ute. Annars äter han och ser rätt bra ut. Ja han är under hårdbevakning. Urinstenar är inget kul att drabbas av.

Dagens marsvin är Quidditch. Mysiga gulliga trevliga Kiddis som hon oftast kallas. Den som vi skulle sälja men som charmade oss helt buckliga, så vi inte kunde! Hon är bara så himla mysig och snäll och lugn och söt. Jag jag vet inte hur många gullord som skulle kunna användas här. Hon är sonens älskling och helt hans egen.   Hon är den lilla söta på bilden.

På förekommen anledning är jag tvungen att skriva detta inlägg idag. Jag vet att det jag reagerar på är skrivet för att provocera och visst blev jag provocerad men jag tycker ändå inte att personen i fråga ska stå oemotsagd. 

Påståendet att INGEN SMF-uppfödare tycker att det är oseriöst att sälja djur till djuraffärer och att ALLA SMF-uppfödare säljer ungar till djuraffärer kan inte vara mer falskt!

Jag är en SMF-uppfödare och skulle ALDRIG NÅGONSIN lämpa mina marsvinsungar till försäljning på en djuraffär. Jag har aldrig ens varit i närheten av att överväga detta. Jag tycker faktiskt att det är helt fel att sälja smådjur och fåglar på djuraffärer överhuvudtaget. Och det är inte bara jag som har den åsikten som jag förstått det delar jag den övertygelsen med väldigt många SMF-uppfödare!

Som jag ser det har jag som uppfödare ett stort ansvar när det gäller utbildning av mina köpare och ett stort ansvar att ta väl hand om mina djur. Detta är hur viktigt som helst för mina marsvin naturligtvis och för marsvinet som art och husdjur. En av de viktigaste uppgifterna som uppfödare anser jag naturligtvis att vara ett bättre alternativ till djuraffärerna och att sprida riktig information om marsvin! Det är min uppgift och jag viker inte från mitt ansvar där! 

För att återknyta till "angriparens" inlägg på sin blogg så måste jag verkligen fråga var finns motstasförhållandet mellan god kärleksfull djurhållning och avel av utställningsdjur mot en rasstandard? Jag kan verkligen inte förstå att detta inte hör samman. För mig är god kärleksfull djurhållning och ett seriöst avsäljande av djur grunden för det hela. Visst vill jag åka på utställningar och vinna utmärkelser med mina djur och visst vill jag att rasmässigt perfekta ungar ska födas i mina burar, jag förstår bara inte varför dessa intressen skulle leda till sämre djurhållning? Eller för den delen sämre "syn" på marsvinet? Jag älskar marsvin för att de är så underbara och intressanta djur och jag älskar att hålla på med avel för det är så intressant och jag har tävlingsinstinkt så jag vill vinna utmärkelser med mina djur som ÄR MINA ÄLSKLINGAR!

Dagens marsvin nummer två är Chokladfabrikens Pansy Parkinson som än så länge bara är en söt liten flicka. Hon är gullig och mysig men mer om hennes personlighet kommer jag att få upptäcka under tiden den utvecklas. Det ska bli spännande att få lära känna Pansy mer! Förlåt Pansy-pluttan men nu tänker jag använda dig lite i min argumetation... Pansy är oerhört välkommen in i min uppfödning. Jag är väldigt nöjd med hennes utseende och hon kommer att ställas ut i ras och användas i aveln för även hennes gener är intressanta. MEN hon kommer naturligtvis att i första hand vara Pansy och vi har redan en relation som kommer att växa sig allt starkare. Hon är redan älskad för att hon är den hon är och hon kommer att bli väl omhändertagen!   

Igår flyttade Elvar och Chokladfabrikens Severus Snape. Lycka till killarna i ert nya hem och grattis nya ägarna till två helt underbara marsvin! Det kom rätt plötsligt med ett telefonsamtal och tjugo minuter senare var köparen på plats. Men sen tog vi god tid på oss och pratade marsvin länge innan de åkte. Det känns bra och jag vet att killarna har hittat rätt.

När de åkt passade jag på att göra den stora omflytt som varit planerad ett tag. I buren längst ned i stora burskåpet där Elvar och severus bott bor nu en överlycklig Regulus tillsammans med två vackra kvinnor Babinski och Merope. På våning tre tjafsar fem nyihopsatta honor Lily och Pansy bor kvar där men nu även Quidditch, Luckybucket och den dräktiga Lemon Lace. Lemon har tidigare varit en långrangad mes men dräktighetshormonerna har förvandlat henne till en drake... stackars de andra, hoppas det lugnar sig... Nougat och Isidor blev nu själva i sina burar så jag ska prova att sätta ihop dem. De ska bo i en stor bur i stora burskåpet som nu står tom och urstädad och väntar på killarna. Jag vill att Nougat ska sitta ensam några dagar och glömma sina starka känslor för sin tjej Lemon innan jag vågar sätta ihop dessa hanar. Jag tror att det borde funka, vi får se.

Sonen är hemma och är magsjuk eller något idag. Han mår illa och kräktes i natt. Fy! Jag vill inte ha magsjuka men det verkar inte vara så brutalt iallafall... kanske jag klarar mig...

Dagens marsvin är SCH Chokladfabrikens Lily. Söta gulliga Lily som är en gosig och snäll hona. Precis som sin mamma Hepzibah och sin mormor Elie är Lily en mild och vän varelse som är snäll och hittar inte på en massa bus. Igår flyttade jag ut Merope ifrån henne det tror jag inte de gillar Merope och Lily är jämngamla och verkliga polare så de kommer att få bo ihop igen sen för de behöver varandra.   

Två trevliga födelsekalas besöktes igår. Först var vi på min farmors 89 års kalas. Mysig tillställning med smörgåstårta och vanlig tårta, gott. Allt kryddades väl av festens huvudperson som inte gillar sin hörapparat och som visste att alla skulle tjata på henne att ta den på sig och därför gömde den längst in i ett skåp. Hon är för skön min farmor! Men det måste medges att det är lättare att konversera med henne när hon hör vad man säger.

Sen bar det av på 50 års kalas. Jätteroligt och med mycket musik och dansande. Jag kände inte så många där men det var roligt ändå. God vegetarisk buffé och bra musik. Många personer som var där hade anknytning till Wiks follkhögskola där jag för en förfärlig massa år sedan gick min första konstutbildning. Två helt underbara år som jag alltid kommer att minnas som något av det bästa jag gjort. Det var trevligt att träffa folk som jag träffat där och då, även om just dessa inte var de som jag hängde med mest då.

Dagens marsvin är Chokladfabrikens Ogg. Det är inte klokt vad jag gillar Ogg! Hon är något alldeles extra. Oerhört social och orädd är hon. På de utställningar hon besökt har hon varit besvärlig att hantera just av den anledningen. Hon stannar minsann inte på plattan utan kliver ner och promenerar iväg på bordet så fort hon får chansen bara för att kolla läget och hälsa på de andra marsvinen! Helt oförskräckt och oblyg är hon. Här hemma knatar hon iväg på långpomenader ofta helt själv eftersom hennes burkompisar inte brukar vilja följa med så långt. Hon är ett äventyrligt marsvin och det är inte så vanligt men hon har det efter sin pappa Nougat som är likadan.