Idag har jag inte fotat, kameran ska följa med i morgon. Jag är helt slutkörd efter bara en dag! Fy så trött jag är efter att ha kört massor av halm och lera med skottkärra och tänkt och riktat upp skulpturen, lite av stommen har jag hunnit bygga också. Det måste bli rätt från början så man måste vara noga första dagen. I morgon är det dax att börja bygga och skulptera på allvar.

Nej, nu måste jag bara slöa eller nått för det är det enda jag orkar...

Snart ska jag cykla iväg på mötet som startar det hela! Kul! Men vad är det med vädret nu då? Det känns inte sådär fantastiskt att kräla runt i en lerhög i skogen i en hel vecka om det regnar kallt regn hela tiden. Burr. Just nu känner jag mig lite frusen och lat hoppas att det går över.

Tom och Sirius har blivit utvalda av en familj som bor här i närheten. Mamman är väldigt marsvinsvan och har haft marsvin även i vuxen ålder. Det känns mycket tryggt att skicka dem dit. Jag skulle tro att nästa gäng som ska ha en pojke kommer på tisdag eller onsdag kväll och väljer.

De nya kullarna som är i antågande börjar göra sig påminda nu. Jag har känt fosterrörelser både på Alecto och Zezima, de och Luckybucket börjar runda på sig ordentligt nu. Lily är jag lika osäker på nu också. Är hon inte dräktig den här gången heller ger jag upp henne som avelshona. Hon satt länge med Uffe och tillräckligt länge med Elvar också så blir det inget nu så är det väl så då. Synd för Lily är ju trots allt min första magpie champion, vad hade inte hon kunnat ge för fantastiska ungar!

Ungarna är helvilda och glada. De växer bra och hanarna kurrar. Flera av dem är ena riktiga skrikare. Man får riktigt ont i öronen när man har dem uppe för att de hela tiden ropar på mamma. Jag inser att jag måste lägga ner en massa energi på att träna dem med mänsklig kontakt nu så de kommer över sin mammighet. Men det är inte kul att titta på TV när ungarna skriker så mycket att man inte hör något. Knasungar, jag tror de påverkar varandra. Men jag inbillar mig att de marsvin som är riktiga mammagrisar som små och är lite osjälvständiga blir de tamaste marsvinen som vuxna.

Det har varit massor av nätturbulens på sista tiden spännande, läskigt, intressant men väldigt tröttande så jag har helt enkelt inte orkat skriva här då jag vägt ord på guldvåg så mycket på sista dagarna att jag är helt utmattad. Naturligtvis handlar det om det som många marsvinsmänniskor tror att det handlar om men också en mycket sjuk debatt om konstnärer på en annan sajt där jag blivit hårt angripen av en person som antagligen är ganska svårt psykisk sjuk (eller ja det måste hon vara annars vräker man inte ur sig sånt).

Annars laddar jag till tusen till nästa veckas stora event The clay and straw project. Jag ska göra en drakhona i lera som vaktar sina ägg i skogen. Åh vad det ska bli roligt! Mitt verk ska heta The mother of Kalessin. Draken Kalessin figurerar i Ursula K. Le Guins sagan om Övärlden. Kalessin är så klok att han oftast inte brukar bry sig om att prata med så töntiga saker som människor. Jag gillar det för jag retar mig så ofta på att människan sätter sin egen art så högt över andra. Jag tycker att alla arter har sitt att komma med och är lika värdefulla. Jag har också alltid älskat drakar, vet inte varför. Så har jag ju ett barndomsminne om drakar som också spelar in i mitt val av skulpturmotiv. Det måste vara ett av de första riktigt tidiga minnen jag har bevarade. Min mormor kom springandes för att hämta mig så jag fick se en drake som flög. Men jag blev livrädd och sprang och gömde mig istället. Jag kommer ihåg att jag inte kunde förstå varför inte min mormor också blev rädd när det var en drake utanför! Och jag blev orolig för henne och alla andra där ute som draken kanske skulle kunna spruta eld på. Naturligtvis var det ju bara en liten töntig pappersdrake och inte en riktig cool eldsputande en, för de är antagligen väldigt farliga.

Marsvinsungarna går åt som smör i solsken! Det är bara en som inte är bokad men han är ev, på gång han med. Alla ungarna är sötast på jorden och är i bus och lekåldern. Fullt ös gummiplös!

Uffes tänder växer ut igen med en rasande fart han har inte minskat ett gram i vikt trots tandlösheten. Han är väl lycklig som får bo i en stor bur men tre vackra honor. Ogg är redan parad.

Annars går jag lite allmänt omkring och retar mig på Kristdemokraterna och det där hemska rasistpartiet som jag inte vill nämna med namn ens.

Igår var en familj här och valde marsvinsflickor. Sibylla och Tentacula blir det som flyttar dit. Familjen hade inte haft marsvin tidigare men chincilla och de verkade helt på det klara med ansvar och allt pyssel. Engagerade föräldrar och jättetaggade små systrar. Den yngsta är lite lite liten kanske men med tanke på den äldre systerns fina hand med marsvinen förstår jag att föräldrarna tyckte att det var dax för dem att få sina efterlängtade djur. Det kändes bra, flickorna får ett bra hem! Därmed blir det Tonks som ska flytta till M det känns ju minst sagt tryggt det också.

Det är konstigt vad man hela tiden flyttar om sina marsvin! Just nu har jag så många honor som bara måste få en kull annars blir det för långt mellan dem eller för sen start på barnafödandet. Det blir lite fler kullar än jag vill ha just nu massor av ungar, för många... men det finns ju plats faktiskt och det gäller bara att ligga i att hitta bra hem för dem. Ogg, Jordan och Hepzibah måste sättas med hane nu annars blir det liksom inte bra för dem att vänta. Zezima, Luckybucket, Alecto och troligen även Lily är redan dräktiga. Så oj oj oj!

Direkt efter NM när vi kom hem placerade jag om några marsvin. Regulus och Nougat fick flytta från buren i stora burskåpet till gallerburen i Hs rum. Längst ner i stora skåpet bor nu Uffe med tre vackra kvinnor Jordan, Ogg och Hepzibah de kommer utmärkt väl överens och de båda yngre honorna verkar redan vara bästisar. De här tre kullarna känns jättespännande! Den andra buren som ställdes i ordning på lördagskvällen i våningen ovanför Uffe och brudarna är Poppy och Episkey som bor ihop med de dräktiga systrarna Zezima och Luckybucket. Där har det tjafsas en del men nu är det lugnt de har funnit sina nya roller i sin gamla flock.

De andra båda nya grupperna var lite läskigare att sätta ihop så det gjorde jag igår när det fanns mer tid. Det har gått jättebra lite små psykningar bara men inget allvarligt alls! Båda grupperna funkar. Det som gjorde mig orolig var ju att det finns små ungar i båda dessa grupper. För ungarnas säkerhet har jag inte oroat mig men jag har varit rädd att mammorna ska bli stressade. I översta buren satte jag in Dolly som ju blivit ensam och är känd för sitt dåliga uppförande bland andra honor i beteshagarna på somrarna. Riktigt orolig var jag... men de överaskar en alltid dessa små rackare till djur. Det har gått riktigt bra! Dolly är inte så farlig även om hon är mycket dominant. Elie tycker att hon är läskig men hon gör ju inget så Elie borde vänja sig snart. Så i den buren bor nu Elie, Dolly, Lemon Lace, Babinski och hennes fem bebisar.

Den andra buren är ett vilt hopplock och de är många, hela fem honor och fyra bebisar. Det kändes väldigt oroligt att ge stackars mamman Merope fyra nya/nygamla burkompisar sådär på en gång. Alecto och troligen även Lily är ju fulla av bråkiga dräktighetshormoner, Hinkepunk är inte van att bo i flock, Quidditch är en unghona i den åldern då de ibland kan vara lite elaka mot små ungar och då Merope som måste skydda och ta hand om sina söta små ungar. Det kunde ha blivit total katastrof detta men det ser bra ut!

De andra burskåpen skramlar ödsliga nu när nästan alla bor i stora skåpet. Komplimentbacks skåpet är bara bebott i mittenburen av Daniel och Kinross. Kanske är det så att Kinross ska flytta då blir Daniel själv där... I lilla skåpet bor som vanligt ligisten Fenrir själv längst ner. Längst upp bor Elvar i väntan på småpojkar att pyssla om.

Jag är så nöjd och stolt över mina välartade och socialt kompetenta marsvin!

Vi var på NM bara på lördagen det kändes mycket större och maffigare än lilla gemytliga SM och det var lika roligt! Nu for jag omkring och tyckte faktiskt att jag lyckades hjälpa till lite under dagen med incheck, lite pyssel och så skrev jag en stund för Pet-domare S. När man har flera djur att ställa och annat att göra hinner man inte se hälften av allt man vill se, det är synd. Jag hann träffa en massa härliga marsvinsmänniskor men det känns som jag inte hann se några djur alls. Så hittade jag static i incheck, bra nu vet jag hur det ser ut! Och jag har fiskat info när det gäller import av en eller två fina avelshanar från England. Det enda namnet på uppfödare jag hade var tydligen det enda som gällde, bra då vet jag vart jag ska vända mig och nu vet jag även att det finns möjlighet till transport. Spännande, läskigt, dyrt, svårt och helt underbart! Hela NM var fantastiskt profsigt och välorganiserat. Tack alla som slitit dag och natt för detta i månader!

Nu till mina egna djurs inte helt lyckade utställningsdag. Ogg fick 90p 3/7 inte helt värdelöst kanske och jag hade inte större hopp om det än så heller eftersom jag håller med domaren om att hon behöver mer massa över skuldrorna. Regulus  fick 89p och blev bara 12/17 med det är jag inte nöjd alls även om jag håller med den domaren också om att han är lång som en boaorm slyngligaste kroppen ever! Jag tror han växer i sig och då antar jag att han blir grym på Pet-plattan! Så var det då dagens stora katastrof!Uffe. Han var ju mitt trumfkort med sin fina kropp och allt var under kontroll tills jag skulle göra en sista koll på tassar, öron och tänder. Då hade killen inga tänder! NEJ! En halv liten spets var allt som fanns kvar av Uffes vackra framtänder i överkäken. Jag blev så trött riktigt deprimerad faktiskt det kändes inget roligt alls så jag strök honom. Jag vill faktiskt bara visa djur i topptrim. Uffe mår i allafall bra och verkar kunna äta gräs och hö helt utan problem. Nu ska jag strax gå och ge hela gänget kligröt med riven morot i. Det kommer att bli en heldel kligröt nu för grisarna mest för Uffes skull.

Sagan är slut PET of the Year GP Chokladfabrikens "Hinkvinnar" Ginny finns inte mer. Tårarna rinner i hela ansiktet det är som insikten slog mig nu när jag var tvungen att tillslut berätta för världen att hon är borta.

Hon har dragits med återkommande urinvägsinfektioner senaste halvåret troligen har hon aldrig blivit helt bra ens de stunder då jag trott hon varit okej. Medans jag i slutet av förra veckan funderade på hur jag skulle kunna komma iväg utan bil till den expertveterinär som jag ville till blev Ginny sämre. Jag gav upp det men idag skulle hon ha varit på Ulltuna djursjukhus för röntgen, jag ville veta om hon hade grus i blåsan... men vi hann inte dit. I lördags förmiddag var hon märkbart sämre och buren luktade hemskt. På kvällen när jag kom hem från jobbet var hon nerkissad, slö och aptitlös. Vi pysslade med henne hela kvällen och natten tvättade henne och matade med Critical care men på söndagmorgonen dog hon.

Hon var så speciell Ginny inte bara för sin skönhet och den fantastiska utställningskarriär hon gjorde utan mest för att hon var den hon var. Hon var så cool i alla lägen så lugn och självsäker. Hon var sonens favorit sen den dag hon föddes. Jag kan inte med ord beskriva hur saknad hon är.        

Ja nu sitter jag här och har lucnhpaus i spånbalsförflyttandet. På mig har jag mina nya traktorglasögon som skaver lite bakom öronen och sitter lite hårt och snett men det går ju att åtgärda. Jag är faktiskt riktigt nöjd med dem de är snygga. Med spånbalarna går det också bra fem är på balkongen, fem i ateljèn och fem är kvar i ladan. Efter maten ska de sista flyttas till ateljen. Tur att jag är stark, vältränad och grymt envis.

Med min dator är det sämre den är troligen död. Dax att inse det nu.

Ungarna växer och mår bra. Babinskis kull var ute på golvet för första gången igår när jag mockade deras bur. Marsvinsungar är verkligen extra söta när de springer! Alla fem i den kullen har helt fantastiskt blank päls precis som mamma.

Ginny som var lite bättre ett tag går ner i vikt igen. Det blir nog veterinären snart. Jag vill röntga henne för att se om hon har stenar i blåsan. Älskade lilla Ginny.

Nej nu regnar det ute... kanske jag ska fota ungarna lite då innan jag ger mig iväg till ladan...

Oj nu är det det mycket konstgt som händer samtidigt. Inga bra saker är det heller men de går väl att lösa men krångligt blev det minsann.

¤ Laddar mojoxen till min dator kom på posten men datorn funkar ändå inte. Nu måste jag lämna in och laga min dator. Dyrt? Antagligen.

¤ James nya husse ringde och hade efter månaders kamp gett upp. Det funkar inte James är inte snäll mot sin kompis Markus och kommer att flytta tillbaka hit. Istället ska de få välja sig en liten bebispojke.

¤ Knäppa Börje som har stallet har plötsligt (fast han lovat) fått för sig att mina spånbalar inte kan stå i hans lada, för jag är inte hyresvärd där. Lite trött blir jag men han är en riktig knäppis så förvånad blev jag inte. Det är bara att snällt hämta alla balar och fördela dem på balkongen och i ateljen. Nåja det är inte hela världen jag har ju plats men irriterande.

¤ Så har mina glasögon kommit. Ja det är kul och inte jobbigt men är det inte lite knasigt att få alla dessa knäppa meddelanden inom en timme?!

Ungarna då? Ja de mår bra även den lilla flickan som var trött som nyfödd är pigg. De är sötast på jorden och nu ska jag gå väga dem allehopa.