Det har varit massor av nätturbulens på sista tiden spännande, läskigt, intressant men väldigt tröttande så jag har helt enkelt inte orkat skriva här då jag vägt ord på guldvåg så mycket på sista dagarna att jag är helt utmattad. Naturligtvis handlar det om det som många marsvinsmänniskor tror att det handlar om men också en mycket sjuk debatt om konstnärer på en annan sajt där jag blivit hårt angripen av en person som antagligen är ganska svårt psykisk sjuk (eller ja det måste hon vara annars vräker man inte ur sig sånt).

Annars laddar jag till tusen till nästa veckas stora event The clay and straw project. Jag ska göra en drakhona i lera som vaktar sina ägg i skogen. Åh vad det ska bli roligt! Mitt verk ska heta The mother of Kalessin. Draken Kalessin figurerar i Ursula K. Le Guins sagan om Övärlden. Kalessin är så klok att han oftast inte brukar bry sig om att prata med så töntiga saker som människor. Jag gillar det för jag retar mig så ofta på att människan sätter sin egen art så högt över andra. Jag tycker att alla arter har sitt att komma med och är lika värdefulla. Jag har också alltid älskat drakar, vet inte varför. Så har jag ju ett barndomsminne om drakar som också spelar in i mitt val av skulpturmotiv. Det måste vara ett av de första riktigt tidiga minnen jag har bevarade. Min mormor kom springandes för att hämta mig så jag fick se en drake som flög. Men jag blev livrädd och sprang och gömde mig istället. Jag kommer ihåg att jag inte kunde förstå varför inte min mormor också blev rädd när det var en drake utanför! Och jag blev orolig för henne och alla andra där ute som draken kanske skulle kunna spruta eld på. Naturligtvis var det ju bara en liten töntig pappersdrake och inte en riktig cool eldsputande en, för de är antagligen väldigt farliga.

Marsvinsungarna går åt som smör i solsken! Det är bara en som inte är bokad men han är ev, på gång han med. Alla ungarna är sötast på jorden och är i bus och lekåldern. Fullt ös gummiplös!

Uffes tänder växer ut igen med en rasande fart han har inte minskat ett gram i vikt trots tandlösheten. Han är väl lycklig som får bo i en stor bur men tre vackra honor. Ogg är redan parad.

Annars går jag lite allmänt omkring och retar mig på Kristdemokraterna och det där hemska rasistpartiet som jag inte vill nämna med namn ens.