Det är något extra med Quidditch. Hon är verkligen supertam och hon är ovanligt exta mysig att ha med att göra. Hela tiden har jag tänkt sälja henne för hon ser inte mycket ut för världen med sin korta öron med veck, nästan helt helsvarta päls och så har hon något för lång päls tycker jag. Jag ville inte avla på henne även om hon har fin typ och hon har växt i sina proportioner, fantastiskt vackra stora ögon har hon också. Min kompanjon vill däremot behålla henne han är väldigt kär i mysiga Quidditch. Så nu har vi bestämt oss även om jag hela tiden kämpar för att hålla antalet djur nere stannar Quidditch. H måste ju också ha något att säga till om när vi båda står som uppfödare. Hans argument om att hon kan användas i aveln för att förbättra tempramentet på våra magpies håller däremot inte alls det behövs inte, det finns liksom inget att klaga på på någon enda av våra magpies personligheter. (Bilden lite längre ned på sidan är Quidditch och hennes burkompis Hinkepunk. Bilden hamnade på fel plats... äh får va så). 

Själv är jag väldigt svag för vår andra egenuppfödda unghona Ogg som har en helt annan personlighetstyp. Hon är helgalen, vild, äventyrlig, sprallig en tokrolig gris som också är väldigt tam och intresserad av kontakt med människor. Hon är den av mitt favorit marsvin Nougats avkommor som mest liknar pappa i sättet.

En liten magrapport är väl på sin plats. De båda högdräktiga honorna Merope och Babinski mår strålande bra och är matglada även om Merope är kräsen med vad hon äter. De går upp i vikt och båda börjar öppna beckenet en aning nu. Babinski är beräknad att föda om exakt en vecka idag och Merope tre dagar senare. Den här sista tiden innan kullarna anländer är känslomässigt omtumlande. Samtidigt som jag är nyfiken så jag nästan spricker   , förväntansfull och ivrig är jag även fullkomligt skräckslagen det är så mycket som kan gå fel. Nu vill jag bara flytta fram tiden så de är födda och jag kan slappna av. Jag är så rädd om mina fina flickor. Varför gör jag det här mot mig själv och honorna? Jag vet, så funderar man nu men så snart allt är över och har gått bra är man så lycklig att det är bara inte klokt! Spännande hobby det här.

Vad jag märkt har varken Alecto, Zezima eller Luckybucket brunstat om det dricks dessutom mycket vatten i deras burar. Jag hoppas alla tre är dräktiga. Särskilt viktigt känns det att Alecto och Zezima lyckats för det är snygge Elvars första uppdrag. Jag vill ju verkligen att han ska fungera som avelshane för han har blivit fantastiskt vacker på sista tiden, trevlig är han också.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Om någon undrade hur det gick med kattungarna Tommy och Annika så gick det bra. Annika heter numera Selma och bor på landet med en husse och en matte som älskar henne och dyrkar henne som en katt förtjänar. Tommy... ja hoppsan det blev lite kärlek. H...

I torsdags morse födde Eulalia sina ungar. På morgonen hittade jag två stora präktiga chocolate magpieflickor en pyttig chocolate magpieflicka och en liten svag och ämlig de white pojke. Glad över de båda större flickorna och orolig över de båda mind...

I morse hade Tuvstarr fått sin kull. Tre stora bjässar till söner. En av dem ser ut att vara lilac magpie. Liten risk att han är magpie fox som mamma vi får se. De är underbara! Pigga stora rörliga och söta som socker.             ...

Det var ett halvår sen jag skrev här. Har ingen aning om varför det blivit så faktiskt. har inte saknat att skriva här tills nyligen. Mycket har hänt och jag antar att jag inte riktigt haft tiden.    Liten kort resumé. det kommer mera. * Tre ka...

Ibland händer saker man inte riktigt räknat med. Kortfattat en livräddningsaktion som utvecklades till kärlek. Tommy och Annika kom till mig för några veckor sedan. Annika har hittat ett nytt fantastiskt hem. Jag tycker två katter är lagom många men ...