Jag måste erkänna att det är skönt att slippa den oroliga spända väntan innan en kull. Regulus han var ju bara här fin och och pigg och väl omhändertagen av sin ömma moder. Orolig hade jag ju verkligen varit för Jordan för hon var mystisk och jag trodde allra minst att hon skulle dö av cancer på äggstockarna så hormonobalanserat som hon betedde sig. Nu beter hon sig som en utmärkt mor och pysslar med sin söte son. Så sönt!

Han stannar! Han har tagit oss med storm och både H och jag är fullkomligt förälskade i denna lilla överraskning. Han är också så lik sin pappa och Nougat är min stora favorit han är ett helt otroligt häftigt marsvin. När jag ska vara lite förnuftig kommer jag fram till samma resultat. Vi behöver verkligen en ny hane med mycket vitt på. Han är faktiskt vad jag väntat på även om han inte är perfekt tecknad så kan han möjligen vara utställningsbar, det räcker. Öronen är bra, andelen vitt är jättebra precis vad jag behövde, rutigheten duger, chokladfärgen okej(så skönt han kunde lika bra ha blivit zobel), nosen lite lång kanske men ingen katastrof det enda som är dåligt med honom ur avelssynpunkt är att han är ganska ojämt färgfördelad på de olika sidorna han har i princip en brun och en vit sida det verkar vara ärftligt då både mamma och hans mormor hade samma.

Välkommen söta lilla Chokladfabrikens Regulus Black!       

Jag måste väl vara den mest ouppmärksamma masvinsuppfödaren i hela världen! Jag har helt ärligt fnissat i mungipan och undrat hur det kan vara möjligt att missa marsvinsdräktigheter. Jag har slagit mig för pannan och utbrustit men HERREGUD hur kan man missa den tjocka magen och fosterrörelserna det är ju OMÖJLIGT! Jag ska aldrig tänka så igen, jag lovar!

Nyss hittade jag en överraskning, en söt överaskning! Nu vet jag vad som var det konstiga felet med Jordan. Inget konstigt hormonfel som tjockade till hennes tuttar och låg som en knölig hård massa i magen på henne. Det var inga obehagliga cystor eller skrämmande cancer som jag trodde utan en son!

Nyss hittade jag honom torr och fin. Han kan ha varit här hela dan, troligen. Jag somnade i sonens soffa igår kväll och la mig på riktigt vid två tiden i natt, strax innan jag somnade hörde jag ett marsvin som pep ontpipet, det bekymrade mig lite men jag hade nästan somnat så jag stannade i min säng. Pinsamt jag har varit hemma nästan hela dagen och inte märkt någonting! Helt otroligt! Jordan har ju lycklig kommit fram och tagit emot all mat och varit som vanligt så jag anade inget.

Hon hade suttit med Nougat sedan nyår jag delade på dem en vecka efter att jag vet att de parat sig. Sista parningen tog tydligen då jag hade helt gett upp och inte letat dräktighetstecken. Jordan har varit uppe och gosat en hel del men jag har inte känt några sparkar inte något alls.

Vem är han då vår nya stjärna? Han är pappa upp i dagen precis lika Nougat är han lilla Regulus nonself chocolate magpie mestadels vit åtminstone på ena sidan lite lång i nosen men hur gullig som helst, 102 g vägde han vid upptäckten. Jordan tar hand om sin son duktigt. Bilder kommer när kamerabatterierna laddat och jag har lugnat mig, är ju i chock nu. Gladchock.

Jordan blev mamma på födelsedagen!

Hipp hipp hurra för Jordan, Jane och James!            

Nu måste jag tänka om... Det var ju planerat in i minsta detalj det där med vilka som ska sitta med vilka och i vilken bur. Nej nu ska inte Jordan sättas med Uffe som planerat. Det är nog ingen idé och jag törs inte. Hon är en knubbis så jag har varit tveksam länge och jag misstänker någon typ av hormonobalans. Hon är väldigt kurrig och ridig på sina burkompisar, lite för mycket för att det ska vara normalt och hon blev inte dräktig med Nougat som brukar fixa sånt problemfritt. Hon mådde ju också lite dåligt en period i våras när jag trodde hon var dräktig, då misstänkte jag urinvägsinfektion eftersom hon var nedkissad och slö... men jag vet inte riktigt. Jag är ju helt värdelös på att klämma på marsvinsmagar men jag tycker ändå att jag känner klumpar... äh jag vet inte. Vad jag däremot utan tvekan kan se är att hennes tuttar är ordentligt svullna och med gulaktigt skorv på, typiska äggstockscystetuttar. Konstigt med cystor på en knappt ettårig hona men det kan ju vara något annat knas.

De andra tre honorna som ska sättas med hane nu är däremot i perfekt form för uppgiften. Strålande friska och lagom tjocka. Nu blir det så här: Nougat får bara en tjej Merope och Uffe ska få umgås med Lily och Babinski. Det är snart dax nästa vecka smäller det! Stora marsvinsihopsättardagen/buromflyttningsdagen jag kan knappt vänta!

Så är det dax att anmäla till SM också. Tror jag bestämt mig... mer om det senare. 

I måndags när jag pratade med en av mina jobbarkompisar berättade jag för henne om en en härlig krutgumma och fantastisk konstnär, Louise bourgeouis. Jag vet inte när jag pratade om henne med någon senast, inte det senaste året tror jag. Visst har jag tänkt på henne och undrat om hon inte borde dö snart. Nej då jag önskade verkligen inte livet av henne men jag undrade, hon var född 1911. Hon är och kommer alltid att vara min största husgud, hon är min idol och min förebild. En av de häftigaste människor som någonsin levat och absolut en av de absolut bästa konstnärer som någonsin funnits. Som kvinnlig skulptör kan jag inte bortse från henne för hon var den största kvinnliga skulptören genom tiderna.

Idag fick jag veta att hon dött... hon dog i måndags 98 år gammal. Hon dog i måndags samma dag då jag berättat om henne och beskrivit henne som den bästa. Är inte det himla märkligt? Tänk om det är ett tecken? Det är det nog hoppas jag, nu kommer det att lossna och jag kommer att kunna göra fantastisk konst. Önsketänkande.

Undrar hur det kan komma sig att man kan sörja en människa man aldrig träffat? Undrar hur det kan komma sig att tårarna rinner på mig när jag tänker på Louise Bourgeouis?

Jag och 13 brudar besökte gräsmattan idag. Det gick ganska bra det var bara Jordan som uppenbarligen har hormonrubbningar som var elak mot sina medsystrar. Det finns nog en anledning till att hon inte blev dräktig... Förutom hormonsvängningarna är tuttarna svullna och nariga. Det känns lite skumt att en ettårig hona drabbas av äggstockscystor men det kan kanske vara något annat, kanske en tumör på äggstockarna något knas är det med henne tyvärr. Hon kommer inte att sättas med Uffe nästa vecka som planerat. Jag var ändå tveksam till det eftersom hon är lite väl tjock också. Annars verkar hon må bra. Lilla Ogg fem månader var också rätt kaxig men hon var bara vanligt högbrunstig och hon är så söt.     

Publik fick vi som vanligt...   

Söta söta SÖTA Ogg!   

Fina flickor.   

Här har vi bråkmakerskan när hon vilar ut mellan atackerna. Hon är så söt och nu är jag så orolig för henne.