Nu var jag på kattutställning igen. Den här gången fick jag med mig H. Bra att han får komma ut och cykla lite och inte bara sitta inne vid datorn. Han ledsnade fort på utställningen även om han tyckte att bengalerna var väldigt fina. Ingen var ändå så fin som Svea så han ville hem... Jag stämde träff med J också som bor aldeles i närheten av utställningslokalen hon var betydligt mer intresserad. Hon ville ha alla raser (nästan) tillslut. Mest blev hon ändå sugen på att sy sovsäck och ett tält åt sin Oggy, inspirerad av burskynken och inredningen i utställningsburarna. Jag vill fortfarande ha siames eller orieltal, oj vad jag vill det!

Ibland går saker fortare än man vill... James har plötsligt utvecklat fatty-eye och jag kan inte fortsätta att avla på honom. Jättetråkgt är det för jag ville fortfarande veta om han kan ge harlequin. Jag vill ju ha harlequin också inte bara magpie utan alla varianterna ju. Nu var jag inte ens säker på om jag verkligen ville sälja James innan det plötsligt dök upp en som ville köpa en hane. Nu åker han troligen redan på måndag. Jag är förvirrad och ja vad säger man... Han får det säkert bra och platsen behöver jag ju till andra djur. Nej jag tyker att det är jobbigt att sälja djur jag... När det känns så jobbigt blir jag frestad att gå på Hs linje han vill inte sälja lilla honan Quidditch (James dotter) som nu är vårt enda salu djur. Hon är verkligen en trevlig liten gris supermysig är hon men jättekorta öron med veck har hon, lite lång päls ja hon är inte långhårig men jag vill ha en kortare och tätare päls på mina djur och hon är i princip helsvart. Nej vi måste faktiskt sälja henne... fast typen och temperamentet är på topp.