I natt råkade jag knuffa min katt ur sängen. Det hade inte varit så faligt om jag inte sov i loftsäng eller om det vart min lilla lätta smidiga treåriga trekiloskatt men det var det inte det var min mycket för överviktiga nioåriga tant. Inte bra alls. Hon är ju så gosig och kramgo Sigrid. Ibland tar jag henne i famnen och hon ligger under mitt täcke och vi somnar båda två, mysigt. Hon brukar vakna efter ett tag och då ska hon ut från täcket fort jag antar att hon tycker det är för varmt. Den här gången for hon iväg med en väldans fart och jag vaknade och slog ut med armen och knuffade ner henne. Stackars Sigrid! Jag blev så orolig att hon skadat sig i fallet att jag knappt kunde somna om. Hon verkar vara okej men det känns verkligen inte bra att ha gjort så med sin älskade kisse.

I morse när marsvinen fick frukost märkte lille Regulus att tanterna i buren blev förvänansfulla och glada som alla marsvin blir av mat. Stämningen fick honom att bli jättesprallig han skuttade massor av popcornskutt! Söt!